Hur ska jag förhålla mig till sonens önskan??

Jag tycker att sonen själv ska få välja.

Har pappan funderat över varför sonen känner som han gör? Har han själv pratat med pojken?

Det måste ju finnas någon anledning till att han inte vill dit. Det behöver inte vara att det inte är bra hos pappa, men han kanske bara inte klarar bytena speciellt bra? Vissa barn blir otrygga av det, eller något annat. 

Han är ju inte pytteliten heller, tycker man måste lyssna på barnet. 

Tycker det låter märkligt av BUP att "tvinga" dit sonen. Finns det nåt mer i historien, tex en diagnos? 

Nej nej ingen diagnos, välfungerande social kille. Dock väldigt känslosam som inte uppmärksammas av pappan. Här hemma är det känslor högt och lågt.

Lyssna på sonen. Jag har själv varit i hans skor och där min far tvingade till sig umgänge under många många år trotts att jag inte ville. Far hade inte gjort något fel eller så egentligen, kände mig bara inte trygg och trivdes inte hos honom. Att då bli dittvingade spädde ytterligare på dom känslorna för mig och gjorde dom bara värre och värre. Jag tror att om han bara hade lyssnat på mig, och låtit mig få bestämma själv hade denna otrygghet kunnat släppa med tiden men levde istället under en konstant ångest inför att bli dittvingad igen och igen och igen.

Krävdes domstolsbeslut tillslut innan jag fick bestämma helt själv och vad hände då? Jo jag vägrade träffa min pappa på över ett halvår.. Vår relation har aldrig repat sig och jag är övertygad om att hans sätt att hantera min ovilja till att bo veckovis/helgvis har haft den avgörande rollen i det där. Jag kan fortfarande känna mig oerhört sviken över det där, för det pågick ju i många år, och att han inte _såg mig_ och hur jag faktiskt mådde. Vist förstår jag att han självklart ville träffa sin dotter, men alltså, jag mådde fruktansvärt dåligt! Varför såg han inte det?! Är snart 30 år gammal och vi hörs kanske på telefon ungefär 1 gång om året. Oerhört sorgligt att det blivit såhär då jag innan mina föräldrar skilde sig var oerhört tight med min far, men nu? Jag orkar inte. Relationen blev helt förstörd oss mellan på grund utav det där.

Jag funderar över varför pappan är så angelägen? Har det med underhållet att göra? Om han bryr sig om sin sons känslor borde han lyssna, även om det är sårande. Kanske att de kan hitta andra sätt att umgås på? Någon aktivitet eller liknande.

Har föreslagit allt sånt!

Sonen vill inte dit när det blir vardag..

Skolan funkar klockrent nu, till skillnad mot höstens 50 % frånvaro.

Han vill liksom "bara vara hemma"

Messade nu att han är rädd att pappa inte kommer låta honom åka hem förrän på tisdag... It brakes my heart.

Jag har förklarat för pappan att jag inte tänker tjafsa om nåt underhåll.

Usch vad jobbigt. Har inga barn själv, men jag var ett väldigt ångestfyllt barn och känner verkligen med din son. Detta borde kunna undvikas :(

Vad har pappan för argument? Går det alls att prata med honom?

Så trist att pappan ser BUP som odugliga och dig dom mjäkig. Men inte så ovanligt att den bortvalde föräldern försöker placera problemen utanför sig själv. Jsg säger inte att det är något fel på pappan, men det vore nog bra om han lyssnade in mer vad sonen säger och vad det kan stå för. I stället för att såras på ett personligt plan kanske han kunde vara den vuxne, som stod tillbaka och lyssnade och väntade in...Har han över huvud taget några tankar om han själv- pappan- kan ändra på situationen? Eller är det bara sonen son förväntas bita ihop? Har tyvärr hört liknande historier så många gånger: Det är ingenting här som gör att han inte trivs här! Och med det följer ett skuldbeläggande av den andra föräldern, som påstås motarbeta umgänget. Svår situation, och alltid lika synd om barnet som hamnar i kläm.

Men klart det är BUP:s fel att pojken inte begriper att han är den perfekta pappan. 

Då låter det som om sonen verkligen behöver göra som det känns bäst ett tag. ta en lite paus från pappa fram till sommarlovet eller så? 
Om det är besvärligt kanske även skolan kan säga något om hur de upplever sonen? Han kanske verkar må sämre de dagar han är hos pappan och att de märk det? Då måste man kunna ta in en sådan synpunkt i ekvationen.

Ring annars till familjerätten om det är svårt att prata med pappan, kan ni prata där. Ett annat alternativ är att ringa Soc och förklara att sonen faktiskt blir känslomässigt "misshandlad" (dvs att de inte pratar/visar känslor ) hos sin pappa men att pappan inte verkar förstå det .Även de kan kalla in på samtal. 

Kan du hämta sonen så att han inte behöver vara där tills på tisdag? Eller kan han åka till skolan på måndag och där säga att han vill ha hjälp av skolpersonalen och att han vägrar åka hem till pappan efter skolan? Det. blir ju väldigt drastiskt då men samtidigt kanske det behövs så att pappan fattar