Jag växte upp med två pappor, fråga mig vad du vill!
Hejsan
Jag växte upp med två pappor, fråga mig vad du vill. Folk brukar ha både frågor och åsikter på det.
-
-
Svar på tråden Jag växte upp med två pappor, fråga mig vad du vill!
-
Var dina pappor ihop? eller var dina föräldrar skilda och det blev som så att det kändes som att din "låssas" pappa också var din pappa? Är det alternativ två så är du inte det inte det minsta unikt..
-
Mina pappor är idag gifta. De levde tidigare i partnerskap och har varit tillsammans sen många år innan jag föddes.Anonym (?) skrev 2018-01-21 22:56:50 följande:
Var dina pappor ihop? eller var dina föräldrar skilda och det blev som så att det kändes som att din "låssas" pappa också var din pappa? Är det alternativ två så är du inte det inte det minsta unikt..
-
Att du har en mamma förstår jag ju, men har du inte någon kontakt med henne? Eller är du surrogatbarn?
-
Okej är du nöjd med din uppväxt eller känner du att du saknat en mamma? Jag själv är uppväxt med min mamma och slutade träffa min pappa i 9 års åldern helt, och känner att det har gått utmärkt utan en pappa. :)Anonym (jag) skrev 2018-01-21 22:59:55 följande:Mina pappor är idag gifta. De levde tidigare i partnerskap och har varit tillsammans sen många år innan jag föddes.
-
Mina pappor och min mamma hade känt varandra i många år och var nära(och är fortfarande) vänner. Min mamma är asexuell och ville inte ha någon relation, men ville ha barn så de skaffade mig ihop. Jag bodde växelvis under de fösta åren, men när jag var 4 år blev min mamma sjuk och kunde sedan inte ta hand om mig. Men jag har fortsatt att hälsa på henne och vi har en fin relation även om den inte är så nära som jag skulle önskat. Men det är inget jag är arg över eftersom hon har så pass mycket med sin egen hälsa. Det blev så här bara.Anonym (em) skrev 2018-01-21 23:01:50 följande:
Att du har en mamma förstår jag ju, men har du inte någon kontakt med henne? Eller är du surrogatbarn?
-
Se mitt andra svar. Jag önskar att jag vore närmare min mamma känslomässigt, men jag har ändå inte saknat något i mitt hem(hos mina pappor alltså). Jag hade en väldigt fin uppväxt.Anonym (?) skrev 2018-01-21 23:10:59 följande:Okej är du nöjd med din uppväxt eller känner du att du saknat en mamma? Jag själv är uppväxt med min mamma och slutade träffa min pappa i 9 års åldern helt, och känner att det har gått utmärkt utan en pappa. :)
-
Vet du vem av dem som är din biologiska pappa och känner du annorlunda för dem pga det?
Hur har folk i din omgivning reagerat på det när du växte upp, klasskamrater etc.?
Hur tror du det hade känts att växa upp med två pappor om din mamma inte alls fanns i bilden, t.ex. att du var surrogatbarn?
Vad kallade du dem, för jag antar att båda inte kan kallas just "pappa" det borde väl bli komplicerat och oklart vem av dem du menar? -
Okej vad skönt att du känner så då. Har inga speciella åsikter egentligen så.Anonym (jag) skrev 2018-01-21 23:15:44 följande:Se mitt andra svar. Jag önskar att jag vore närmare min mamma känslomässigt, men jag har ändå inte saknat något i mitt hem(hos mina pappor alltså). Jag hade en väldigt fin uppväxt.
-
Jag har alltid vetat vem som är bio, men det har aldrig betytt något. Jag har alltid kallat båda för pappa och de har alltid känts som mina föräldrar. Den enda av mina föräldrar som jag känner annorlunda för är mamma, men det är ju för att det blev som det blev.Anonym (T) skrev 2018-01-21 23:24:34 följande:
Vet du vem av dem som är din biologiska pappa och känner du annorlunda för dem pga det?
Hur har folk i din omgivning reagerat på det när du växte upp, klasskamrater etc.?
Hur tror du det hade känts att växa upp med två pappor om din mamma inte alls fanns i bilden, t.ex. att du var surrogatbarn?
Vad kallade du dem, för jag antar att båda inte kan kallas just "pappa" det borde väl bli komplicerat och oklart vem av dem du menar?
Jag tror inte att jag hade saknat en mamma om jag inte redan haft en. Jag hade allt i mitt hem. Men nu kände jag ju min mamma och därför är hon viktig för mig. Men jag tror absolut att jag hade velat veta min bakgrund.
Jag kallar båda för pappa. När det bara var en i rummet eller jag riktade mig till en av dem så var det ju enkelt att förstå vem jag menade, men annars så säger de själva att de lärde sig höra på mitt tonfall vem av dem jag menade och ofta kopplade jag olika behov till någon av dem så hade jag slagit mig och ropade pappa så visste den som oftast tröstade att det var honom jag ville ha och liknande. Jag förstår inte själv hur de hör skillnad för jag själv tycker inte att jag betonar på olika vis eller så.
När jag pratar om dem så brukar jag säga "pappa Hans" för att andra ska hänga med. -
Glömde skriva att jag inte känner mig annorlunda, men att andra kan göra en grej av det. När jag var liten så var barn ofta först oförstående eftersom att de inte kände till att man kunde ha två pappor, men sedan var det inte mer med det. Det var med vuxna som kunde oja sig eller komma med negativa åsikter. Jag har aldrig känt mig retad av jämnåriga pga detta, men man kan väl säga så att man märkt vilka åsikter deras föräldrar har. Någon enstaka gång har det förekommit att föräldrar inte ville att deras barn skulle komma hem till oss. De hade någon bild av att det förekommer neonorgier hos alla bögar...Anonym (T) skrev 2018-01-21 23:24:34 följande:
Vet du vem av dem som är din biologiska pappa och känner du annorlunda för dem pga det?
Hur har folk i din omgivning reagerat på det när du växte upp, klasskamrater etc.?
Hur tror du det hade känts att växa upp med två pappor om din mamma inte alls fanns i bilden, t.ex. att du var surrogatbarn?
Vad kallade du dem, för jag antar att båda inte kan kallas just "pappa" det borde väl bli komplicerat och oklart vem av dem du menar?
