Relation med sambon efter man fått barn!

Kan tilläggas att jag tar nätter och morgnar med bebis. Och i morse när jag bad honom ta bebis så låg han kvar i sängen länge (vilket resulterade att jag inte kunde somna om eller vila) tillslut klev jag upp med henne och så började vi bråka. Den dagen blev förstörd.. nu är han hos sina föräldrar, ville ta med bebis på 3 månader som ammar. Jag sa nej att jag inte kände mig bekväm och han blev irriterad. Vilket resulterade i ännu mer bråk

Det första ni ska göra är att fatta att det är tufft att få barn, könsrollerna förändras och hela livet förändras. Alltså tar man i hand på (gör en ordentlig överenskommelse) om att ingen separation får ske förrän barnet är minst fyra år gammal. Så kan man sluta fundera på den saken och istället kämpa konstruktivt. För barnets bästa är helt klart att man håller ihop (om båda föräldrarna är vettiga människor).

Sen kanske lite familjerådgivning vore bra? För att få hjälp att prata om dessa saker ordentligt och utan bråk. Tex via Bvc eller kommunens familjerådgivning.

Till sist. Att ha sex var tredje dag med en liten bebis är så ofta att det är helt obegripligt hur det kan ske. Herregud alltså. Vi hade nog sex tre gånger på hela första året med barn...

Been there done that.. Första året av vår sons liv var det bråk och/eller sura miner från oss båda men det blev bättre. Nu har det gått 6 år sedan sonen föddes och vi har inte bråkat på säkert två år. Vardagliga diskussioner såklart men inte sådana där utbrott och bråk med skrik och gap som under sonens första levnadsår.

För att granska mig själv och det jag gjorde fel under denna tid så kan jag säga att jag ansåg att min man borde ha större förståelse för mig medan jag inte hade någon förståelse för honom. Det är ju inte bara nytt för oss mammor utan även en extrem omställning för pappor. Kanske på olika sätt men ändock viktigt att ta hänsyn till.

Man sover dåligt (läs aldrig) vilket såklart har en stor påverkan på både humör och livsglädje. 

Det är svårt för den som jobbar att förstå hur jobbigt det är att vara hemma med ett barn och det är svårt för den som är hemma att förstå hur jobbigt det är att jobba. Det är svårt att förstå varandra helt enkelt. Den ena tycker att man ju varit hemma så man borde sköta allt med barn hem. Samtidigt tycker den som är hemma att den som jobbat en hel dag minsann borde sköta hemmet och barnet när denne kommer hem. 

Jag tror att både mammor och pappor borde slappna av helt enkelt. Skitsamma om tvättkorgen är full, om det inte finns några rena glas och om hela golvet är fullt med leksaker, smulor och en massa andra saker som inte borde ligga där. 

Men som sagt. Been there done that. Jag vet hur jäkla mycket man stör sig på varandra när sömnen tryter och när hela livet vänds upp och ned. På gott och ont förstås 

Håll ut, det blir bättre!

Woow läste sex var tredje dag, stackars min man i så fall vi lyckas kanske få till en gång var tredje vecka eller nåt? Nu är vår son lagom sex månader men har varit extremt mammig och blivit tok ledsen när andra tagit honom. Så han har varit klistrad på mig de första månaderna både dag som natt. Nu börjar det lugna sig lite men med helamningen så är jag ju rätt låst ändå .

Ni behöver ta hjälp att reda ut förhållandet och vardagen, hitta bra sätt att kommunicera på och rimliga förväntningar på varandra. För Att få barn har totalt omkullkastar vår relation, och då är den god, kärleksfull o stabil sedan många många år.

Planera vardagen tillsammans , hur behöver dygnet vara uppgjort och veckan för att passa barnet och sedan dig och honom?

Ha fasta rutiner och plats för egen tid som är okej med båda. Vem sköter vilka hushållsuppgifter osv?

Vår son vaknar runt 7 o går upp med mig(jag tar nätterna själv), vardagar blir det frukost o morgonbestyr sedan promenad med vagn då han sover. Lek o lunch o sedan em vila då vi vilar tillsammans . Sen lek och förberedelser inför kvällsmaten . När mannen kommer hem tar han sonen medan jag färdigställer maten. Sen när vi ätit har vi någon timma egen tid innan kvällsbestyr o sängen.

Allmänna bestyr hos oss-

Jag: beställer mat, sorterar tvätt, tvättar o förbereder mat

Han: hämtar mat, viker o plockar in tvätt, tar diskmaskinen o. Sköter bilarna

Gem: storstäd och husdjuren

Jag är perfektionist men har fått sänka kraven mkt vilket faktisk känts okej, sonen är viktigare precis som det ska vara.

Kontakta bvc eller annan familjerådgivning för att els ge din kille lite stöd kring vad ert barn rimligen förstår o mår bra utav utifrån sin ålder , sen vidare stöd till er som par ! Mår ni inte bra så kommer det sätta sig i ert föräldraskap , ni men framförallt det barn förtjänar det bästa!