Min dotter skär sig

Jag skulle, om jag var du, vabba den kommande veckan. Ta sedan kontakt med socialen, de kan säkert hjälpa dig med rätta medel eller åtminstone hänvisa dig vidare.

Har hon kompisar i skolan? 
Använder hon sociala medier? Facebook? Instagram?

Har hon en mobiltelefon?

Jag skulle råda dig att ta dig in på alla dessa plattform och titta runt där. 

Så ledsamt att läsa detta 

Jag ska vara ledig denna veckan. Hon har kompisar i skolan som hon hänger med ibland. Ja hon har en telefon. Hon använder Instagram och Facebook sen har hon bara spel.

Var finns hennes pappa? Kan du prata med honom om detta?
Har ditt barn syskon som hon kan prata med?
Jag skulle kontakta BUP!

Först och främst. Jobbigt att hon mår dåligt! Men! Det låter oroväckande att din dotter sitter själv på rummet och har tillgång till både instagram och Facebook och givetvis att hon skär sig. Hon är 8 år! Har du nån insyn i vad hon är ute på för sidor och vem hon kanske skriver med? Känns inte sunt faktiskt..

Ge henne mycket tid och omsorg, låt henne inte sitta ensam ute på nätet och kontakta bup.

Åh så jobbigt. Såhär tycker jag du ska göra (har jobbat i skola och fritids i massa år)

1. Kontakta BUP och förklara precis som du skrivit här, att hon förändrats på sistone och dessutom börjat skära sig. Det är bråttom att få hjälp, eftersom det är "nytt" finns goda chanser att nå fram till henne.

2. Någonting har hänt , det behöver du utgå ifrån tyvärr. Det här kommer inte från ingenstans. Det kan vara allt från bråk med en bästis till i värsta fall ett övergrepp på nätet eller vad som helst. Vad det är kan man inte veta, och antingen berättar dottern för dig, eller så behöver hon få berätta för en terapeut (mer troligt)

Barn skadar och drar sig undan för att det är något de inte förmår berätta om / få kontakt med. Skulle jag säga.

Be om hjälp omedelbart! Det finns bup och även familjestöd via soc på alla orter.

Lycka till!!

Du vet att det är 13 årsgräns på Facebook? Finns säkert en gräns på instagram också. Hon bör ju verkligen inte få hålla på med det ensam.

Du bara måste få hjälp till din dotter. Att skära sig är allvarligt och troligen är det något allvarligt hon mår Dåligt av. Något har hänt. Jag förstår att du blev arg, för att du blev rädd. Men fortsätt att prata med henne. Lova att inte bli arg vad hon än berättar.

Ring BUP nu på direkten och be dom hjälpa er. Ju snabbare hon kan sluta skära sig ju bättre är det.

Kan inte tänka mig att dom skulle neka er hjälp

8 år är ett litet barn...

Vad du gör, skäll inte ut henne för att hon skär sig! Och be genast om förlåtelse för att du skrek åt henne om knivarna, jag har full förståelse för att du blev rädd men hon behöver kunna lita på att du inte är arg på henne för att hon mår dåligt eller för att hon tar till det enda medel hon har att må lite lite bättre. För många är skärandet inte problemet i sig, problemet är att din dotter mår dåligt. Därför är det inte skärandet du ska fokusera på, för det är bara ett symtom, inte nödvändigtvis ett problem i sig. Hör av dig till bup, och stanna hemma en vecka i alla fall med din dotter, inte för att vakta så hon inte skär sig utan för att ta hand om henne och försöka få henne att prata med dig.

Jag förstår din reaktion när du upptäckt skärsåren och knivarna men det är nog den sämsta reaktionen du kan ha. Att reagera med rädsla och ilska kommer inte få din dotter till att börja prata snarare tvärtom. Det är tydligt att din dotter skriker på hjälp men du kan inte förvänta dig att hon kommer öppna upp sig direkt för en kurator eller psykolog. Ett förtroende måste byggas upp först och det kan ta tid.

Självklart ska du kontakta bup så hon får komma dit men även så du kan få råd på hur du ska agera.

Om jag var du så hade jag pratat med henne. Inte krävt att hon ska prata men lyssna. Jag hade tagit upp sexuella övergrepp vad det är och hur förövaren kan bete sig och hot de kan använda. Även prata om psykisk ohälsa i alla dess former. Säga att vad som än har hänt så kommer du att finnas för henne och inte döma. Säga att det är bra att prata med någon vuxen och att det inte måste vara du. Berätta om bup vad de gör att du har kontaktat dem och förmodligen fått en tid. Ge även numret till bris och säg att hon kan ringa dit om hon känner för det.

Det är viktigt att kunna prata om jobbiga ämnen många tror att om man pratar om tex självmord så ger man personer idéer men det stämmer inte alls. Har du själv mått dåligt någon gång öpnna upp och berätta. Det kan öka chansen att hon vågar prata eller åtminstånne känner att du kan förstå.

Kom ihåg att det viktigaste är att hon kan prata med någon (dock ingen kompis) och ta inte åt dig om hon inte kan prata med dig. Det har ingenting att göra med om du är en bra eller dålig mamma så fundera inte ens över det.

Kan inte svara på om du ska ta ledigt från jobbet eller ej. Att vaka över henne som en hök vet jag inte om det gör saken bättre eller värre. Så prata med bup och socialen kan nog hjälpa till också.

Var finns pappan? Hon kanske mår dåligt över att hon inte har nån pappa. Hon kanske känner att hon inte duger för att alla andra i skolan har en pappa och inte hon.

Titta på hennes telefon vad hon gör på nätet. Vilka hon snackar med och vad det snackar om. Ring sen bup och du be om hjälp

Tack så mycket för alla svar

Såklart jag inte blir arg på henne vad hon en berättar.

Det kom som en chock när man såg allt detta. Tycker detta är hemskt. Tänkte kontakta bup imorgon och boka en tid

Pappan i huset lämnade livet för fyra årsedan. Det är klart hon saknar sin pappa. Vi brukar prata om det ofta. Hon brukar ibland ställa frågor om honom.

Jag känner på mig att hon döljer nått som hon känner sig orolig över och inte vågar berätta. Jag hoppas att hon öppnar sig för nån som kan hjälpa henne. Ska kontakta Bup i morgon så jag ska se vad dom säger.

Fy vad hemskt ???? det är inte alls vanligt eller normalt beteende och jag hade funderat över en del saker ang Internetanvändandet i första hand och absolut inte lämnat henne ensam med sociala medier på det sättet. Hon är alldeles för liten för det, sorry to say men det är inte ok av dig att ha låtit henne sitta med det.

Alla gör vi misstag men du får nog förklara för henne att hon är en liten tjej och att hon råkat bli behandlad lite obetänksamt och att du insett att du gjort henne större än vad hon faktiskt är och lämnat henne med rätt stort ansvar och att det inte är så enkelt för ett barn att hantera och balansera information på Internet.

Flytta datorn dit du kan se den, stäng ner sociala medier men låt henne surfa såklart men så att du har viss översikt-utan att vakta som en kontrollgalning (bättre att smygkolla historiken vad hon kikar på i efterhand isf).

Det handlar INTE om att hon ska se det som någon typ av straff att du förbjuder henne att använda medierna, du får som sagt förklara att det är ditt misstag att inte ha insett vilket ansvar det är att ha sådant. Du får vidare förklara att det finns gott om idioter och gott om utrymme på Internet för saker som för ett barn är svåra att tolka och hantera.

Fråga om det är lämpligt (om du känner att du når fram på ett mjukt sätt, annars kan du lika gärna strunta i att fråga för du får inte grilla henne eller vara arg när du tar upp det) om något obehagligt hänt på Internet eller i skolan. Säg att det är ok om hon inte kan förklara.

Går hon på fritids så fortsätt med det så hon får normal stimulans från den sociala verkligheten. Går hon inte på fritids så hade jag ordnat plats där. Ersätt alltså det sociala mönstet hon har på Internet med normalt umgänge. Förklara utan att hon hör för personalen att du uppmärksammat ett väldigt oroväckande självskadebeteende och att ni behöver lite extra uppsikt UTAN att vaka över henne på något onormalt sätt- mer att hon behöver lite stöttning och omtanke att tex hålla igång med bra sysselsättningar och lekar och framförallt trygga sociala relationer.Be dem se över så att de är extra engagerade i hela barngrupper och aktivera och delta i samspelet med barnen.

Ring BUP omedelbart och förklara för henne att det finns superduktiga människor som hjälper både barn och vuxna att må bra och att du tänker ta stöd av dem för att hon OCH du i ert liv tillsammans ska få må bra. Säg att ingen människa ska behöva känna att man måste göra sig själv illa, att hon är en underbar tjej som inte förtjänar att må så alls. Att ni båda behöber försöka hitta en bättre balans.

Förklara också att det är helt ok att må dåligt och att inte veta hur man ska hantera sina känslor alltid, men att man som sagt måste försöka att ta stöd när man kommer i de lägen där man faktiskt skadar sig själv eller andra för den delen.

Det gäller både barn och föräldrar.

Det låter som du själv är stressad över din situation med att behöva dra ett tungt lass sedan mannen dog och du får förklara det om det är så det är och vara tydlig med att det inte är hennes fel att du känner dig trött, frustrerad och ledsen och att hon aldrig någonsin får känna att det är hon som är orsaken till att du har det kämpigt att få saker att flyta på. Att du också kommer behöva få lite hjälp, tips och råd hur du själv ska hantera dina smärtor som bor i ditt bröst.

Jag hoppas att allt ordnar sig för er och bra av dig att söka stöd!

Ang om du själv är stressad och mår dåligt av olika skäl så sök även du en kurator och försök få till sjukskrivning så att du också får hitta en balans. Förstår om det är tungt. Är själv ensamstående efter liknande förlust av man och vet att det är både sorg och på det måste man få vardagen att funka. Mkt press. Man måste inse det och inte bara stressa vidare för tillslut orkar man själv inte längre hålla ihop. Snälla var rädd om både dig och flickan. Försök söka stöd som får er att hitta en bättre harmoni. Det finns gott om änglar inom tex både vården och soc som kan hjälpa men du måste fråga om deras hjälp innan det tippar över. Man kan inte ensam bära allt alltid.

Stort lycka till och skickar kraft, mod och kärlek till er. Tror att ni snabbt får hjälp åtminstone från BUP och även från VC med en kurator åt dig om du inte redan har en. Det är viktigt att få någon som kan hjälpa en att lyfta ur några stenar ur ryggsäcken.

Men va sorgligt <3

Det är säkert mycket tankar i hennes huvud. Hon är kanske rädd att det ska hända dig något. Hoppas ni får hjälp. BUP borde ta er på fullaste allvar så ni får hjälp snabbt. Ta hand om er!

Beklagar verkligen!  <3 
Tror som Famous att detta kan vara roten att sådana tankar kan vara roten till mycket. I nioårsåldern går man igenom ett period med mycket utveckling, som kan vara jobbig för barnet. Kanske har hon kommit tidigare dithän.

Jag tycker du har fått jättebra svar i tråden. Agera snabbt med att kräva id till BUP denna veckan. Hade jag varit du hade jag varit hemma med henne, OM jag kunde klara att vara helt lugn kring henne, annars tror jag tyvärr det kan vara sämre. Försök göra saker som känns helt "odramatiska" och helt skilda från vad som hänt. Överdriv inte, men typ sätt er med popcorn i sängen och läs böcker för varann, baka/uppfinna kul muffins- låt henne få handla/ plocka ihop lite kul, annorlunda godsaker hon skulle kunna tänka sig ha i muffins och ät dem sen på en liten miniutflykt i en park m varm choklad. Etc. Hon kommer påverkas positivt av att få göra helt "oladdade" saker, där ni inte tänker el pratar et dyft om vad som hänt. Få känna att livet fortsätter som vanligt med roliga och mysiga  saker, mamma och jag kan ha mysigt även nu. Kan verka konstigt, men barn fungerar så i ännu större grad än vuxna, att man lever i sunden och måste få göra det.

Ofta har barn lättare att prata om saker när man gör nåt helt annat, men låt henne få känna att det verkligen är "neutral mark och tid" utan sånt prat de där stunderna. Hon kommer berätta, var inte orolig för det. Kanske till en terapeut, men det löser sig.

Det kommer ordna sig, du verkar vara en jättebra, fin mamma! <3

Jag förstår det! Inte meningen att verka hård eller något. Det är inte konstigt att dubreagerade så. Ilska är ju oftast en annan känsla. Rädsla eller att man är ledsen eller något. Lycka till!