• Äldre 1 Feb 11:29
    924 visningar
    2 svar
    2
    924

    Livet.

    Ny på familjeliv men efter ha läst lite så ser jag många bra svar och nästan lika många väl hårda nästintill elaka svar. 


    Hur som hur jag behöver gnälla av mig, inser att jag inte kan få några magiska svar men behöver ventilera för jag håller på att spricka. 


    Bakgrund 40+ gubbe som sent i livet träffade rätt och blev med frun och 3 stora bonusbarn och för några år sedan så dök en liten gemensamt barn upp också. 


    Hustrun min har haft ett tufft liv med mycket skit bakåt i tiden som hon har kontinuerligt fått behandling för men när vi träffades så blev det lite paus med alla hennes tankar och det var bra! 


    Förlossningen för henne var svår med komplikationer och flera operationer och mycket sjukhusvistelser, det i kombination med att hon blev diagnostiserad med en kronisk sjukdom under graviditeten har gjort attdet inte varit så lätt för frun. Från att vara självständig och klara sig själv och sin familj själv så är hon idag sjukskriven dels för det fysiska men även det psykiska som liksom kom tillbaka med extra allt när livet raserades lite. 


    Det har funkat bra ändå, jag har varit överlycklig över mitt lilla barn. Trodde det tåget hade gått och eftersom jag längtat efter barn så länge har denna tiden varit magisk. Sen har det varit tufft det skall jag inte sticka under stolen med i och med att hustrun varit så dålig. Sista tiden har hon fått ny behandling för det mentala och det är liksom samtidigt som hon har fått mer kontroll över saker och ting så har hon blivit så mycket argare, och dalarna är djupa. Utöver det så är hon utförsäkrad och hon har sedan i maj förra året inga inkomster eller pengar från försäkringskassan eller dylikt jag bytte jobb för något år sedan och i min bransch så när man byter jobb så går man ner i inkomst för att 2-3 år sedan växla upp. Jag har gått från 950k till 750k den lönetappet med att frun inte har några pengar mer gör att det är en ekonomisk press jag aldrig riktigt känt förut. Jag är ju van att vara själv med mina pengar men nu är det ju en stor familj man skall dra runt, och en familj där vi alla lagt till oss lite dyra vanor. Och ja jag vet att det är hög lön och jag inte skall gnälla men så är läget i alla fall.

    När hustrun är i sina svackor så gråter hon och stänger in sig själv och sen drar hon och shoppar, jag har suttit precis och betalat en eurocard räkning på 53000 kr nu vilket inte är så kul, och ja nu har jag tagit hennes kort ifrån henne. Vi har haft några sådana där episoder förut så denna gången var det mitt fel som gav henne kortet igen. Jag tycker att man som vuxen inte skall behöva be mig om pengar, det är ju förnedrande om jag ger henne typ veckopeng. Hon var innan sin sjukdom helt självständig och att då gå från noll pengar till att behöva be mig om pengar för att göra ditten och datten så jag har alltid givit tillbaka kortet när hon hon mår bättre. Men nu har jag lärt mig läxan nu får det bli månadspeng eller veckopeng istället fr mer sånna här månader funkar inte.


    Så vad är problemet, vi har glidit ifrån varandra som jag sa så hennes nya behandling gör henne så arg. Till viss del förstår jag henne jag är inte så bra på att stötta fysksikt eller prata, Jag är en praktiskt person jag visar kärlek genom att se till att hushållet funkar, jag lagar mat diskar och tar hand om barnen helt enkelt.  Jag har levt ett liv utan mörker så jag har lite svårt att förstå hennes bakgrund och  relatera till det fruktansvärda liv hon haft (övergrepp som barn, mycket dödsfall, psykopat till ex man som terroriserat henne osv osv) 


    Så jag inser jag inte är bäst på att stötta henne, jag kramar henne och vi gosar men jag kan inte säga något, jag kan inte fixa något. Men detta gör att vi glidit ifrån varandra vi har väldigt lite sex. Vilket jag förstår.


    för någon månad sedan så hade vi ett stort bråk. Hennes ex man har jag hanterat, eftersom han är rädd för mig så har den terrorn slutat. Så han och jag sköter det praktiska kring dom stora barnen och all kontakt går via mig. Dock så valde hustrun när hon var stark i somras att ta över kontakten igen eftersom det krävdes lite mer jobb kring dom stora barnen som började upptäcka det roliga med att vara stor tonåring. Bra så. den kontakten löpte på bra när hon var stark. Men jag har ju märkt att sista tiden så har den ätit kraften ur henne plus att jag, skamligt nog, måste erkänna att jag känt mig utanför. Från att vara en del av familjen så vart jag liksom utanför, ett av barnen bor här på heltid och den andra havltid och plötsligt så var jag liksom inte alla involverad i alla nya reglar. Dom träffades tillsammans fikade och gör det som föräldrar måste göra för att barnen skall få tydlighet. Men så började sms och samtalen från exet, jag har ju inte snokat men man ser ju när man sitter bredvid varandra. han vill ut och äta, han skickar bilder på blommor osv osv. Jag vet om att hon hatar honom så att det skulle ske otrohet har jag väl inte trott men har som sagt känt mig utanför. 


    Jag tog upp det och det tog hus i helvetet hon sa ju att jag förringat hennes helvete om jag trodde att dom skulle ha en affär, han har förstört hennes liv osv osv. Jag sa ju aldrig otrohet för det tror jag inte jag sa att jag kände mig utanför, jag skall jobba laga mat och vara en betjänt men jag får inte vara med och bestämma. Stora tjejen bor ju här hela tiden aå dom är det ju rimligt tycker jag att om hon sover över eller skall vara hemma kl 02 att jag får den infon. Jag sitter uppe och väntar och räknar in dom och sen visar det sig att det var bestämt annat via deras pappa och frun. respektlöst tyckte jag. Men som sagt det hela landade i att hustrun anklagade mig för att förringa hennes bakgrund. Så skar hon sig och det var en jäkla cirkus,. det har hon aldrig gjort innan så för mig var det väldigt traumatiskt. Vi har ju tassat runt varandra sen dess men en bra dag så lyckades vi prata klart och hon förstod mig och så skulle hon involvera mig mer. Bra så. Vi kom varandra närmare och det var skönt att få prata. När vi liksom hade det bra så började vi prata mer och då dök sex upp. Jag har ju trott att sexet har minskat beror på hennes mörker att man inte är så sugen då. Men hon tog upp att hon inte känner sig uppvaktad, hennes liv saknar romans, Jag bjuder aldrig ut henne, vi åker ingenstans, attraktionen finns inte där osv osv. Jag sa ju inget då men känner att jag är arg. 


    Jag sliter som ett djur för att hålla familjen flytande, dra in pengar så vi har råd med hennes dalar och shopping, sjukdom och sköta all markservice. Jag har inga pengar för resor, jag orkar inte vara romantiskt för livet är inte romantiskt. Jag sa ju inget så klart men jag är arg och känner mig så jävla osynlig. Ingen ser liksom vad jag gör. Jag sliter som ett djur, det är inte lätt att tjäna sånna pengar jag gör, efter jag hämtat på dagis lagat mat och fått alla i säng så har jag egen tid mellan 21-01 då jobbar jag ikapp det jag missat på jobbet, jag plockar undan och tar hand om köket och rastar hundarna. Så att när alla vaknar nästa dag är allt fint. Hustrun somnar ju alltid redan vid 8 tiden så hur jävla lätt är det att vara romantisk då. Dom tiderna på dygnet hon är vaken så är det ju förskola, mat och lek. Jag kan inte skita i det. Hon säger att hela hennes liv har hon varit förälder (Barn 22 år tidgare än mig) jag förstår det. Men detta är mitt första barn och min prioritet är den lilla barnet, jag tänker inte ha massa barnvakter för det dagliga så hustrun och jag skall ut och äta så hon blir kåt nog och vill knulla. Jag vill liksom skrika "hitta någon att vara romantisk då, hitta någon som kan vara romantisk med all skit du har med dig in så får du se hur lätt det är". Men det skall jag så klart inte säga. 


    Så nu har jag fått gnälla av mig. Misstänker att inga pallade läsa men det kändes ändå gött att gnälla av sig. 

  • Svar på tråden Livet.
  • Äldre 1 Feb 19:45
    #1

    Läste iallafall allt.

    Låter ju som du tar hand om fem barn, stackare. Att gnälla om uppvaktning från hennes sida låter ju lite magstarkt av henne.

  • Äldre 1 Feb 20:36
    #2
    +1

    Ja herregud var långt det blev. Usch jag låter som en martyr o det är ju så klart vinklat från mitt perspektiv. Gudarna skall veta att jag har mina brister med men som sagt skönt stt få bikta sig. Hustrun har levt i relation där hon försvunnit och allt har gått ut på att göra mannen glad, vilket lätt till obefintlig självkänsla o människovärde. En del i den terapin hon går på är att förstå sitt egna värde och ta plats och ställa krav o inte vara dörrmatta. Så jag inser ju att hennes önskan liksom kommer därifrån. Men blev ju ändå sne liksom. Frustrerande stt rent logiskt förstå men ändå bli sårad. Well vi får se snart vänder det o bli sol o gött igen.

Svar på tråden Livet.