• Äldre 6 Feb 17:36
    6157 visningar
    16 svar
    16
    6157

    Vill inte vara ifrån sonen och jobba

    Jag vet att detta är överdrivet och icke sunt. Men skriver för att försöka få råd att tänka annorlunda!!

    Våran son är 17 månader. Är så himla glad att få spendera varje dag med honom trots att man ibland är trött och orkeslös. Meningen med livet enligt mig.
    Är en sån person med mycket oro. Tänker att vi imorgon kan bli sjuka, dö.. (helt sjuka tankar jag vet) så är så tacksam varje dag med min familj.

    Jag ska börja jobba om 3 veckor, sonen skolas in om 1 vecka. 

    Som tur är så blev pappan nyss arbetslös mellan jobb i väntan på nytt uppdrag, så sonen kommer bara gå 15h/veckan. Negativt för ekonomin, men hellre att pappan är hemma med sonen än att han är heltid på förskolan =(

    Men min oro är att jag ska jobba 80% (5 dagar i veckan) och missar så mycket i hans liv. Min skatt som är van att jag är hemma med honom mestadels, trots att jag även har mycket egentid och sonen gör saker med bara pappan såklart. Men jag är där när han vaknar och somnar.. 

    Nu ska jag liksom vara borta flest av våra vakna timmar i veckorna =( 

    Sonen kommer ju vänja sig såklart.. men jag, jag tänker att om jag dör imorgon, ska min sista dag ha varit på JOBB??? Jag vill vara med min son.

    Någon mer som haft sånna extrema tankar men sedan det gått bra för? 

    Överdriver inte när jag säger att jag gått in på toaletten flera gånger och gråtit i smyg =( 


     

  • Svar på tråden Vill inte vara ifrån sonen och jobba
  • Anonym (963)
    Äldre 6 Feb 17:54
    #1

    Du verkar ju vara medveten om att det är sjuka tankar, så du kanske ska söka hjälp?

    "Som tur är så blev pappan nyss arbetslös"
    wtf?

  • Anonym (Mio)
    Äldre 6 Feb 18:04
    #2

    Jag tror många bävar inför inskolning och börja jobba och vara ifrån sitt barn när man varit tillsammans nästan jämt i flera månader. Vi skolade in när vårt barn var 16 mån. Två jobbiga veckor men sedan gick det jättebra. Flera föräldrar skolade in samtidigt och det var flera som fällde en tår i smyg när de lämnade. Men det går bra sedan ska du se. Jag jobbar 80% nu och tycker jag har jättemycket tid med dottern ändå. Varje helg, fyra eller fem dagar jobbar jag men hämtar kl 16. Varje em och kväll hinner vi leka, mysa och umgås. Och den bästa stunden på dagen är när man får hämta och hon kommer emot en med ett stort leende. Och ditt barn kommer säkert ha kul på förskolan och träffar andra barn i samma ålder. Det kommer gå bra!

  • Äldre 6 Feb 18:05
    #3

    Jag känner igen dig från många trådstartar och förstår att du är en rätt orolig och osäker person vilket så klart inte är nåt fel med. Men du kanske ska fundera på att söka hjälp med en del av dina tankar. Vi har alla dagar då vi tänker lite morbit om att man kan dö imorgon osv men det går ju inte att oroa sig för det varje dag, då kan man ju inte leva ett normalt liv. Att tänka att jag kan dö imorgon och att jag i så fall hellre är med min son istället för på jobbet är inte sunt. Jag hoppas du förstår att jag skriver det i bästa välmening, du verkar vara en bra mamma med din sons välbefinnande i tanken i första hand, men lite hjälp med din oro behöver du nog.

  • Äldre 6 Feb 18:06
    #4
    Anonym (963) skrev 2018-02-06 17:54:42 följande:

    Du verkar ju vara medveten om att det är sjuka tankar, så du kanske ska söka hjälp?

    "Som tur är så blev pappan nyss arbetslös"
    wtf?


    Jag vet, jag känner så för jag tror att vi överger barnen till okända människor, känns inte rätt. Kanske flr att  jag själv aldrig gick på förskola. Om man ska prata med någon om detta, vart vänder man sig? Känns så fånigt samtidigt som det är ett stort problem för mig =( 

     
  • Äldre 6 Feb 18:09
    #5
    syntharen skrev 2018-02-06 18:05:04 följande:

    Jag känner igen dig från många trådstartar och förstår att du är en rätt orolig och osäker person vilket så klart inte är nåt fel med. Men du kanske ska fundera på att söka hjälp med en del av dina tankar. Vi har alla dagar då vi tänker lite morbit om att man kan dö imorgon osv men det går ju inte att oroa sig för det varje dag, då kan man ju inte leva ett normalt liv. Att tänka att jag kan dö imorgon och att jag i så fall hellre är med min son istället för på jobbet är inte sunt. Jag hoppas du förstår att jag skriver det i bästa välmening, du verkar vara en bra mamma med din sons välbefinnande i tanken i första hand, men lite hjälp med din oro behöver du nog.


    Tack har också funderat att prata med någon, men vart vänder man sig?
    Har alltid tänkt överdrivna tankar och varit ängslig som person.
    Vet inte varför, men sitter dagligen på instagram och följer föräldrar som är sjuka, eller vars barn är sjuka (döende) och känner någon sjuk tacksamhet över våran hälsa, och därav extra starka känslor över att börja jobba osv.

    Varför gör jag ens detta mot mig själv? Följer massvis med döende barn osv som ger mig sån stor ångest? 


    Känner att mina problem är för små att prata med någon om, men det är dom säkert inte.. 

  • Anonym (AA)
    Äldre 6 Feb 18:32
    #6
    -1

    Sådana tankar och en sådan överdriven syn på föräldrarskap och barn låter inte bra. Had rekommenderat terapi.

  • Anonym (Kvinn­a37)
    Äldre 6 Feb 18:44
    #7
    -1

    Du är fullständigt frisk och behöver inte alls terapi för att du vill vara med din son! Möjligen för att du är generellt en orolig människa men det är helt normalt att vilja vara förälder på heltid. Om du/ni har råd skulle jag säga att du ska vara hemma så mycket du kan! Tids nog börjar han ändå i skolan och då kan du jobba mer men den här tiden går så fort och kommer inte tillbaka, arbetslivet finns där i 30-40 år till och ingen tackar dig för att du valde jobb före familj, särskilt som det inte är vad du egentligen vill. Var hemma och älska din son om du kan!

  • Äldre 7 Feb 01:02
    #8
    Anonym (Kvinna37) skrev 2018-02-06 18:44:49 följande:

    Du är fullständigt frisk och behöver inte alls terapi för att du vill vara med din son! Möjligen för att du är generellt en orolig människa men det är helt normalt att vilja vara förälder på heltid. Om du/ni har råd skulle jag säga att du ska vara hemma så mycket du kan! Tids nog börjar han ändå i skolan och då kan du jobba mer men den här tiden går så fort och kommer inte tillbaka, arbetslivet finns där i 30-40 år till och ingen tackar dig för att du valde jobb före familj, särskilt som det inte är vad du egentligen vill. Var hemma och älska din son om du kan!


    :( finns ingen möjlighet ekonomiskt tyvärr att vara hemma på heltid för mig även fast jag önskade. Småbarnstiden får man aldrig tillbaks.. men vad ska man göra..
  • Äldre 7 Feb 13:44
    #9
    +1

    Studera på distans så får du vara hemma. Du kan förlänga den där perioden i evigheter så...

  • sextio­talist
    Äldre 7 Feb 13:47
    #10
    JohannaSaGo skrev 2018-02-06 18:09:47 följande:

    Tack har också funderat att prata med någon, men vart vänder man sig?
    Har alltid tänkt överdrivna tankar och varit ängslig som person.
    Vet inte varför, men sitter dagligen på instagram och följer föräldrar som är sjuka, eller vars barn är sjuka (döende) och känner någon sjuk tacksamhet över våran hälsa, och därav extra starka känslor över att börja jobba osv.

    Varför gör jag ens detta mot mig själv? Följer massvis med döende barn osv som ger mig sån stor ångest? 


    Känner att mina problem är för små att prata med någon om, men det är dom säkert inte.. 


    Till VC och sedan så får du sluta följa dessa bloggar om svårt sjuka barn eftersom du inte kan hantera detta.
    Eftersom detta i viss mån hindrar dig att ha ett normalt liv, så är det inget litet problem
  • Äldre 7 Feb 15:00
    #11

    Förstår att det kan vara tungt att lämna sitt hjärta.

    Va inte hård mot dig. Du är en riktigt bra mamma och flera borde känna som du. Ditt barn ommer växa upp och bli riktigt fin ordentlig o empatisk. Fortsätt älska honom som du gör. varje dag är en gåva när du får se honom


    Hade varit idealt om alla föräldrar stannade hemma längre med sina barn. Barnen hade varit mycket lyckligare godare o empatiska.


    Du gör ett riktigt brajobb!! Njut med honom varje dag när du kommer hem o ser din skatt i ögonen!

  • Äldre 7 Feb 15:09
    #12

    Förstår att det är jobbigt om tankarna är överdrivna, och du mår dåligt av dem. Men tanken i sig att vilja vara hemma och inte missa sitt barns uppväxt är väl inte fel som så. Tycker jag. Kanske inte är TUR att pappan blev arbetslös, nej, men nog är det ändå en ganska lämplig timing?!

    Mina föräldrar växlade mellan att gå arbetslösa och jobba för att de ville att nån av dem var hemma hela vår uppväxt. De gick tillbaka till jobb när jag började lekis som 6-åring. Jag har alltid uppskattat det väldigt, sedan jag upptäckte att det inte var det vanliga. Jag trodde alla föräldrar var hemma med sina barn, när jag var liten, eftersom det råkade finnas flera "hemmafruar" och även hemmapappor just på den lilla ort jag växte upp... Vilket uppvaknande när jag blev vuxen nog att förstå att det inte var så det funkade hos de flesta. (Vi var absolut inte rika! Levt på "fattiggränsen", men det går ändå. Bara så inte nån tror att vi var särskilt rika eller något sådant.)

    Jag vill som sagt själv vara hemma tills 6 års åldern i alla fall. Sen jobba deltid för att kunna vara hemma när h*n kommer hem från skola och sådär, eftersom det inte är så långa dagar i början. Tycker det bara är sunt att vilja vara med sin familj... Däremot inte sunt att alltid vara RÄDD, och oroa sig för att dö, det måste vara jobbigt för dig, så av den anledningen hoppas jag du lyckas "få ordning" på tankarna, för att du ska få må bra! <3

    Tror inte att barn mår dåligt av att gå på dagis/förskola, men tror de mår BÄTTRE av att vara med sina föräldrar. Och att föräldrarna mår bättre av att vara med sina barn när de är små. Innebär ju inte att man bara sitter hemma och "degar", man kan göra utvecklande grejer ändå. Studera på distans deltid t.ex.

  • Äldre 7 Feb 15:13
    #13
    +1

    Inget sjukt eller onormalt med dina tankar. Du vill vara med ditt barn. Kan du vara hemma längre?
    Jag har valt att vara hemma med mina barn tills de börjar skolan.

  • Äldre 7 Feb 16:42
    #14
    +1
    a833d121 skrev 2018-02-07 15:13:28 följande:

    Jag har valt att vara hemma med mina barn tills de börjar skolan.


    Har tagit samma beslut, aldrig ångrat en dag Hjärta
  • Äldre 8 Feb 13:41
    #15
    a833d121 skrev 2018-02-07 15:13:28 följande:

    Inget sjukt eller onormalt med dina tankar. Du vill vara med ditt barn. Kan du vara hemma längre?

    Jag har valt att vara hemma med mina barn tills de börjar skolan.


    Eftersom mannen dåligt nog blev arbetslös föe tillfället måste jag ändp jobba för att det ska gå runt ekonomiskt :/ men funderar på att studera nästa år.. om han får jobb förstås.. så kan jag studera distans :)
  • Äldre 8 Feb 14:33
    #16

    Men du säger att du ska börja jobba snart och sonen skolas in. När ska pappan vara föräldraledig på heltid då?

Svar på tråden Vill inte vara ifrån sonen och jobba