• AndreaBD

    Varför mår så många ungdomar dåligt numera?

    Eller ser det bara ut som om det är fler än tidigare? Jag pratar inte om ungdomar med NPF nu, det har inte blivit betydligt fler, de får däremot diagnos numera. Men alla andra som har ångest, jättedåligt självförtroende, ätstörningar eller blir så stressade av skolan att de i princip blir utbrända?

    Utan att vilja vara okänslig nu, men jag ser inte riktigt att ungdomar skulle ha det sämre nu. Bara för att veta vad jag jämför med - jag tog studenten 1983. Då hade ungdomarna också sina problem, självklart, när jag gick i högstadiet och i gymnasiet. Men jag minns inte någon med ätstörningar. DET måste ha ökat mycket. Även om jag vet att det fanns enskilda - som kanske inte pratade om det då. Men t.ex. min svägerska hade problem med det och hon är äldre än jag. Är det samhällets krav på att man ska vara på ett visst sätt? Men det fanns ju förut också. När jag var tonåring hamnade några av mina skolkamrater i drogträsket. En dog när jag gick i gymnasiet. Några utvecklade väl alkoholproblem (en i min klass, vet jag).

    Är skolan stressigare numera? Jag är själv lärare på högstadiet och jag kan inte riktigt tycka det heller. Visserligen finns det en massa kriterier man ska uppfylla i ämnena. Men det är inte orimliga krav för normal-begåvade ungdomar. Om man inte har speciella svårigheter och man går på alla lektioner och gör det man ska så klarar man sig (man kan t.o.m. missa lite). Då behöver man inte ens ha så exakt koll på vad man måste kunna. Lärarna håller ju ändå koll på det och fixar det mesta för eleverna. Förr i tiden var man tvungen att hålla reda på det mesta själv. 

    Är det all elektronik, datorer, mobiler och sociala medier? Jag vet faktiskt inte exakt.

  • Svar på tråden Varför mår så många ungdomar dåligt numera?
  • Trängtar efter dig

    Hej!

    Jag är ungdom och har svårt att tro att ni vuxna inte skulle ha mått dåligt när ni var små. De värsta problemen lär ju vara direkt överförbara. Tänker på att sakna kärlek, känna att allt är meningslöst och vara rädd för framtiden. Dessutom har jag fått förklarat för mig att ni var rätt elaka på er tid. Pappa snackar om någon tjock-Kalle och andra klasskamrater med nedsättande öknamn. Slagsmål ska tydligen ha varit vanligt också... Jag tror helt enkelt att ni mådde lika dåligt som vi, men höll det inne för att slippa höra "Ryck upp dig, lipsill!" och åka på en propp.

  • AndreaBD

    Ja, det är ju på sätt och vis det jag säger också. Det hände en hel del skit då, men kanske uppmärksammades det inte så mycket då? Kanske fick man bara klara av det? Iofs rekommenderar jag inte att man ska lämna ungdomarna ensamma med sina problem, absolut inte. Men någonstans är det ju inte så konstigt att tonåren är en ostabil period - mycket hormoner som spelar in och så.  
    Jag vet att alla brukar säga om nästa generation: Varför är de som osjälvständiga  och mesiga... när jag var i den åldern så fixade jag allt själv..... Jag vet att det en vanlig grej. Samtidigt så stämmer det att mina föräldrar inte har hjälpt mig, och ibland inte kunnat hjälpa heller, med en massa saker. Jag tänker t.ex. på att flytta till egen lägenhet. Jag fick ju fråga vänner och bekanta. Mina barn räknar ju med att föräldrarna fixar det mesta - flyttbil, flyttkartonger.  Och det gör vi ju. Ibland tänker jag: Är det kanske det som inte är bra? Borde man ha sagt oftare: Det där får du fixa själv? 

    Det kan ju innebära också: Känner folk efter mer, när de har allting så bra ordnat? Känner efter och kommer på att de har ångest eller liknande? Jag vet inte. 

  • AndreaBD
    Thomas47 skrev 2018-02-08 11:47:04 följande:

    På min tid behövde skolorna inga skottsäkra fönster.
    Det behövdes inga väktare heller


    Och vilka skolor har det nu då? Jag har inte sett det. Däremot kommer jag ihåg att min dåvarande pojkvän kördes iväg av lärare när jag var i gymnasiet. De trodde att varenda person som inte hörde dit kunde vara en knarklangare. Nej, så idylliskt var det inte då heller. 
  • Trängtar efter dig
    AndreaBD skrev 2018-02-08 11:54:39 följande:

    Ja, det är ju på sätt och vis det jag säger också. Det hände en hel del skit då, men kanske uppmärksammades det inte så mycket då? Kanske fick man bara klara av det? Iofs rekommenderar jag inte att man ska lämna ungdomarna ensamma med sina problem, absolut inte. Men någonstans är det ju inte så konstigt att tonåren är en ostabil period - mycket hormoner som spelar in och så.  

    Jag vet att alla brukar säga om nästa generation: Varför är de som osjälvständiga  och mesiga... när jag var i den åldern så fixade jag allt själv..... Jag vet att det en vanlig grej. Samtidigt så stämmer det att mina föräldrar inte har hjälpt mig, och ibland inte kunnat hjälpa heller, med en massa saker. Jag tänker t.ex. på att flytta till egen lägenhet. Jag fick ju fråga vänner och bekanta. Mina barn räknar ju med att föräldrarna fixar det mesta - flyttbil, flyttkartonger.  Och det gör vi ju. Ibland tänker jag: Är det kanske det som inte är bra? Borde man ha sagt oftare: Det där får du fixa själv? 

    Det kan ju innebära också: Känner folk efter mer, när de har allting så bra ordnat? Känner efter och kommer på att de har ångest eller liknande? Jag vet inte. 


    Så kan det nog vara. Vad jag förstått så var det många i adeln på 1800-talet som beklagade sig över att de inte fötts till drängar så att de behövde arbeta och slapp fundera så mycket.
  • bokmal

    Jag tror att det är en kombo av många olika orsaker där två saker är dominerande.
    1. Idag tar man ungdomars psykiska ohälsa på allvar. Så sent som för 5-6 år sedan viftades det bort med "det hör till åldern". Så egentligen tror jag att det är lika många som mår dåligt idag som på 80-talet med skillnaden att då skämdes man för det och den som sökte hjälp fick ingen ändå om det inte var MYCKET allvarligt.

    2. Ett hårdnande samhällsklimat. Det märks i alla åldrar och alla samhällskikt. Man ska sköta sig själv och skita i alla andra, eller än hellre, man ska sparka på andra. Vuxna är en extremt dålig förebild här. Se bara på familjeliv där det är extremt ovanligt att TS inte blir påhoppad av alla. Skulle TS inte bli det så hoppar andra skribenter på varandra under parollen elakast vinner.
    Självklart har sådant samhällsklimat betydelse för hur folk mår.

    3. Skolan och den röriga miljön.
    Lärare är inte längre en auktoritet för alla föräldrar vet bäst och kräver av läraren att denne ska uppfylla barnets alla behov och önskningar. Gör5 läraren inte det väntar en rad anmälningar till skolinspektionen. Läs lite kommunprotokoll. Idag är det ofta en stående punkt vilka anmälningar som ramlat in i vilka skolor och varför.
    Så skolklasser saknar ledare för att det har föräldrar tagit ifrån lärare. En arbetsplats utan ledning är en icke-fungerande arbetsplats. Så funkar det i arbetslivet och så funkar det i skolorna.

  • bokmal
    absalon skrev 2018-02-08 12:12:47 följande:

    Ungdomen har alltid mått dåligt. Det ingår i protesten mot vuxenvärlden.Cool


    Fel.
    Det är bara okunniga och nonchalanta som TROR eller vill tro det. För se, det kan ju hända att ohälsan i mångt och mycket beror på de vuxna. Så då är det klart att man ger skulden på den som mår dåligt...
  • absalon

    Jag förnekar ingalunda att ungdomen mår dåligt. Det gjorde den förr också. Har aldrig varit lätt att vara ung.Cool

Svar på tråden Varför mår så många ungdomar dåligt numera?