Varför mår så många ungdomar dåligt numera?
Eller ser det bara ut som om det är fler än tidigare? Jag pratar inte om ungdomar med NPF nu, det har inte blivit betydligt fler, de får däremot diagnos numera. Men alla andra som har ångest, jättedåligt självförtroende, ätstörningar eller blir så stressade av skolan att de i princip blir utbrända?
Utan att vilja vara okänslig nu, men jag ser inte riktigt att ungdomar skulle ha det sämre nu. Bara för att veta vad jag jämför med - jag tog studenten 1983. Då hade ungdomarna också sina problem, självklart, när jag gick i högstadiet och i gymnasiet. Men jag minns inte någon med ätstörningar. DET måste ha ökat mycket. Även om jag vet att det fanns enskilda - som kanske inte pratade om det då. Men t.ex. min svägerska hade problem med det och hon är äldre än jag. Är det samhällets krav på att man ska vara på ett visst sätt? Men det fanns ju förut också. När jag var tonåring hamnade några av mina skolkamrater i drogträsket. En dog när jag gick i gymnasiet. Några utvecklade väl alkoholproblem (en i min klass, vet jag).
Är skolan stressigare numera? Jag är själv lärare på högstadiet och jag kan inte riktigt tycka det heller. Visserligen finns det en massa kriterier man ska uppfylla i ämnena. Men det är inte orimliga krav för normal-begåvade ungdomar. Om man inte har speciella svårigheter och man går på alla lektioner och gör det man ska så klarar man sig (man kan t.o.m. missa lite). Då behöver man inte ens ha så exakt koll på vad man måste kunna. Lärarna håller ju ändå koll på det och fixar det mesta för eleverna. Förr i tiden var man tvungen att hålla reda på det mesta själv.
Är det all elektronik, datorer, mobiler och sociala medier? Jag vet faktiskt inte exakt.