• Äldre 8 Feb 13:01
    1868 visningar
    7 svar
    7
    1868

    Fruktansvärt orolig, HJÄLP!

    Hej! Jag skrev en hel tråd och skulle precis posta, men så dör datorn. Så nu får jag göra om detta. Hursomhelst, vill jag tacka i förväg om det är så att ni orkar läsa hela detta inlägg då det kommer bli väldigt långt. Jag är en 20-årig tjej (lite ung för detta forum kanske) som är tillsammans med min pojkvän 24 år sedan två år tillbaka. Han och jag pratar ofta om framtiden och allt vi vill göra tillsammans och dessutom är han oerhört kärleksfull. Jag har även haft en tidigare förhållande som satt stora avtryck hos mig då det var oerhört destruktivt. Han ljög om nästan allt och fick mig att tro att jag var sjuk i huvudet. Han var otrogen under en längre tid vilket jag misstänkte, men han ljög mig jämt rakt upp i ansiktet. Detta förhållande tog stryk på mig och sänkte mig totalt. Efter vårt breakup så dröjde det bara någon månad innan jag träffade min nya. Jag önskar idag att jag hade väntat med att bli tillsammans med honom då han fått utstå mycket jobbigt med tanke på mitt förflutna. Han har fått mycket anklagelser han inte förtjänat och jag har varit misstänksam mot honom fast han inte gjort något. Nu i efterhand har jag börjat fundera och är så himla rädd att jag är förblindad av min kärlek. Vet inte om detta är pga det jag varit med om tidigare eller varför det är så? Men trots att min nuvarande är så himla fin har jag en magkänsla om att det är något som inte stämmer. När vi blev tillsammans så pratade vi igenom hur vi villle att vårt förhållande skulle vara och vad som var okej och inte. VI bestämde också att vi jämt skulle prata om saker som uppstod oavsett hur hemskt det än var. Jag fick också veta allt om hans tidigare liv, vilka han varit med etc. En vecka efter att vi blivit tillsammans får han ett sms av en tjej där det står "vill du ha sovkompis?", vilket han visar för mig och inte svarar på. Denna tjejen som smsade var tjejen han förlorat oskulden med samt en tjej han varit lite på G med flera år tidigare. De har därefter snackat via appen Snapchat en del och setts ute på krogen, men inte legat på ca 3 år förklarar han. Jag tror honom och lägger inte speciellt stor vikt vid det då vi precis blivit tillsammans och jag är så fruktansvärt kär. Det går ca 2 månader och sedan får han ett missat samtal av henne mitt i natten som vi upptäcker på morgonen. Jag får panik och tänker att det är något som försiggår bakom min rygg. jag ber honom bevisa för mig då jag är helt förtvivlad. Han ringer henne och frågar vad det var hon ville vilket han får till svars att hon inte vet om att hon ringt utan att det varit en fickringning eller att hon gjort det då hon varit full (hon var utomlands då). Min magkänsla över denna tjej är väldigt jobbig. Jag är rädd för att stöta på henne utomhus då det känns som om han inte varit ärlig och rakt med hur deras relation varit och när den varit. Jag är så rädd att det vi byggt upp baserats på en lögn. Jag har konfronterat honom flertal gånger och anklagat honom (det skäms jag för) att ljuga och att det inte stämmer. Då blir han irriterad och säger åt mig att sluta då det inte finns något som kan komma fram. Jag önskar lite objektiv syn på det hela. Vissa anser förmodligen att jag behöver söka hjälp och att detta inte r något att oroa sig för. Jag är bara så rädd att bli till åtlöje då jag visar upp min pojkvän som jag anser vara så fin, men att jag har fått det helt bakom foten då jag levt i en lögn. Viktigt att påpeka är nog också att han inte är någon Casanova. Han är inte den finaste killen till utseendet men hans personlighet är av guld och det är därför jag valde honom. Jag behöver hjälp! Vad tror ni? Tror ni att han ljuger? Han är ingen kille som skulle ljuga. Tror ni att denna relation har utspelat sig senare än vad han påstår? Är detta något att fundera över eller gör jag en höna av en fjäder? HJÄLP.


     


    Förlåt för långt inlägg! Tack till er som orkade läsa. 

  • Svar på tråden Fruktansvärt orolig, HJÄLP!
  • Anonym (U)
    Äldre 8 Feb 13:09
    #1

    Om du delar upp texten lite i stycken är den inte helg omöjlig att läsa.

    För att sammanfatta det hela, du litar inte på honom?

    Är det ett sånt förhållande du vill ha?

    Är det något att bygga ett liv på?

  • Äldre 8 Feb 13:57
    #2

    Få se om jag förstår det rätt: Du är rädd för att han ljugit om att hänt något senare med exet än vad han sa i början samtidigt som han lovade att vara ärlig med allt?

    Så om han från början sagt att de var tillsammans/kk/vad som helst, låt säga 1 v innan ni blev ett par så hade du inte fått panik över att hon messade? Rätt?

  • Äldre 8 Feb 14:12
    #3

    Panik hade jag nog fått ändå, men jag hade känt mig lugn över att han åtminstone var ärlig! Kan man ljuga om en sak är det lätt att man börjar ljuga om andra saker.

  • Anonym (mmm)
    Äldre 8 Feb 14:22
    #4

    Omöjligt för oss att svara på men han kunde ju blocka henne, faktiskt. Vad ska han fortsätta ha kontakt för alls? Och ni som brukar skriva då: "men det är såååå naturligt att vara jättekompis med sitt ex" nej, det behöver det faktiskt inte vara. 

  • Äldre 8 Feb 14:28
    #5
    Mstro skrev 2018-02-08 14:12:02 följande:

    Panik hade jag nog fått ändå, men jag hade känt mig lugn över att han åtminstone var ärlig! Kan man ljuga om en sak är det lätt att man börjar ljuga om andra saker.


    Hur har han varit oärlig?
  • Anonym (Först­årdig)
    Äldre 8 Feb 14:39
    #6

    Det hade kunnat varit jag som skrivit det där inlägget när jag var 20 år. Åh så jag känner igen mig i dina känslor! Jag hade ett liknande förhållande i min ungdom som var fruktansvärt destruktivt och i efterhand när jag blivit äldre kan jag inte förstå hur jag kunde utsätta mig själv för något sådant. Jag var helt mentalt nedbruten efter allt mitt ex utsatte mig för. Han ljög, manipulerade, hjärntvättade mig och var hotfull, våldsam, otrogen och EXTREMT svartsjuk trots att det var han som behandlade mig som skit varvat med att vara snäll, underbar och den bästa och värsta jag hade i mitt liv på samma gång. Jag var rädd för honom en lång stund efter vårt uppbrott.

    Jag flyttade till en annan stad där jag träffade en kille som på ett sätt "räddade" mig. Han visade mig verkligen motsatsen till allt det jag upplevt tidigare och trots att jag likt dig hade så svårt för att acceptera och förstå hur det kunde få vara så bra. Det var ju bara tvunget att finnas en hållhake? Det satt så djupt rotat inom mig. Han var helt fantastisk medans jag istället var den hemska i det förhållandet. Avtrubbad och känslokall hade jag blivit efter mitt första förhållande men den här killen gav ändå aldrig upp mig. Vårt förhållande fick mig att mogna och jag känner än idag än tacksamhet mot honom för hur han kämpade med och för mig och accepterade mig trots att jag tog mer än jag gav. Min trasiga själ blev för mycket så jag flyttade tillsist därifrån till min gamla hemstad igen.

    Jag träffade sedan min nuvarande sambo och pappa till mitt barn och mitt kommande barn i magen. Hade även här i början svårt att kontrollera mina känslor, jag tror att man är på sin vakt för att skydda sig själv. Han hade dessutom ett ex som fortfarande var olyckligt kär i honom och som hörde av sig titt som tätt och skrev öppet på sina sociala medier om hur dåligt hon mådde över saknaden efter min sambo. Han har liksom din kille varit öppen och rak mot mig, han har inte försökt dölja någonting. I början var det svårt, jag fick kämpa med mig själv för att inse att det faktiskt kunde få vara så här bra. Min sambo har även han byggt upp en helt ny självbild hos mig och jag litar på honom till 1000% idag och han på mig. Han är min bästa vän och trygghet och alla tendenser att vara paranoid är sedan länge som bortblåst. Vi har kul ibland och roar oss med enkelhet på varsitt håll utan konstigheter. Vi litar på varandra till fullo. Vi har nu varit tillsammans i 6 år och jag är idag 29.

    Det jag vill säga är att jag tror att man är sin egen värsta fiende! Har man ett jobbigt förflutet så ligger det djupt rotat att man har svårt med tillit. Det är kroppens egna skydd. Man vill inte utsätta sig själv och sin själ för mer ont. Prata med din kille om hur du känner, jag tycker att han verkar vara öppen och ärlig med dig. Våga lita på honom men prata öppet när du känner oro. Att kunna ha en sån dialog och samtala om sådant som känns kanske både lite pinsamt och jobbigt kommer bara att stärka er relation. Man måste våga lite på kärleken igen för att kunna vinna! Lycka till <3

  • Anonym (Hmm)
    Äldre 8 Feb 14:51
    #7

    Jag tänker så här...

    Jag tror inte att han ljuger för dig men samtidigt så kan man inte lita på någon. Och bara för att den förra killen var dålig så betyder det inte att denna kille är det också.

    Jag ser det som ett gott tecken att han visat upp smset han fick av henne och att han ringde upp henne efter det missade samtalet. Då döljer han det inte så att säga.

    Jag har själv tanken att alla KAN vara otrogna och om någon är det mot mig så har de missat chansen att ha mig i sitt liv. Vilket är deras förlust för jag vet att jag alltid kommer klara mig ensam och aldrig förlora hoppet om något bra för alla är olika.

Svar på tråden Fruktansvärt orolig, HJÄLP!