Knepig tjej?

Varför denna jävla diagnoshysteri?? Om du gillar henne så gillar du henne oavsett nån diagnos...

Är hon för knepig så får du söka dig vidare efter en annan tjej!

Snacka om kränkande för henne om hon skulle hitta denna tråd...

Skit i diagnosen ! Vad hjälper den. Acceptera den hon är och inte är.

Se om du kan fördjupa eller träffas oftare. Bjud på taco och kyckling

Gör mig ABSOLUT ingenting om hon skulle ha någon diagnos men det skulle göra det lättare för då kan man läsa på om det och förstå och själv anpassa sig efter deras behov. Även om alla har olika behov.

Tror inte det är kränkande för henne utan för dig eftersom du tog så illa vid dig.

Tror jag förstår, om man ska spåna lite skulle det kunna vara nåt autistiskt?

Låter som autism tycker jag

Min lillebror har autism och han har också lite svårt för o kommunicera o umgås me folk, blir lätt arg och måste alltid få sin vilja igenom.

Det låter lite som att ni umgås väldigt mycket på hennes villkor och att dina behov får stå tillbaka en hel del, men det kanske bara är för att det är just de bitarna du berättat om här? Jag tror att du borde prova att vara rak och tydlig med vad du skulle bli glad av att hon säger och gör. En del människor, funktionsnedsättning eller ej, resonerar som så att "han förstår väl att jag älskar honom eftersom jag inte gjort slut". Då kan det vara på sin plats att förklara att man skulle bli alldeles varm inombords om man fick höra de där små orden ibland.

Tydligen har vi gått från "Hur är hon som person?" Till "Vad har hon för diagnos?"

Tydligen gillar människor att stämpla varandra istället för att lära känna varandra. Det är ju en genväg men inte säkert att den tar dig i mål om hur hon är som person.

Så, Ett tips, lägg ner att leka psykiatriker översittare som dömer andra med diagnoser och försök förstå henne istället, det är trevligare för er båda :)

Tycker du? Tycker det verkar vara tvärtom, TS vill ha allt på sitt sätt och istället för att låta en annan person ta plats med deras personlighet (hon kanske inte gillar att dra komplimanger hon kanske visar uppskattning på andra sätt) så ska hon dömas som någon som det är fel på, ungefär "du gör också en glad smiley, du har nog AdHd du kan inte komma på egna svar" (det är ju ett sätt att visa empati när man anpassar sig efter hur den andra gör i kommunikaktion och det är naturligt att vi automatiskt börjar anpassa oss så är det någon som verkar ha problem är det TS själv som söker fel och överanalyserar minsta småsak med brist på empati för att vi fungerar lika och olika)

Det handlar ju inte om att han är dömande utan det handlar om att han vill veta vad för diagnos hon har så att han kan anpassa sig till henne och kunna klara av en bra relation tillsammans vilket inte funkar om han inte förstår vad som pågår med henne, jag tror ju att hon har autism och då behöver han anpassa sig till henne då hon inte kan ändra på hur hon är pga den diagnosen.

Jag tror inte att det är något så pass ovanligt eller utpräglad att du skulle behöva veta. Visst, det kan hända att hon har lite autistiska drag, men inte så mycket i så fall. Det kan ju också vara så att hon engagerar sig speciellt i sonens problem just nu och prioriterar det. Vilket egentligen talar för henne. Och det är meningsfullt också, bättre att ta i det ordentligt nu, så att det kanske fungerar någorlunda för honom.

Vad du också måste tänka på, är att sonen kan vara påfrestande med ADHDn, men att du måste bestämma dig om du kan accepterar honom som han är också. Jag säger det för att jag själv har varit i den situationen. Har också en son med ADHD, träffade ny man när han var 3 (fick ju diagnos först med 7), och den mannen kunde inte verkligen acceptera pojkens sätt att vara. Han hängde upp sig på att det var "onormalt". Till slut fick vi få skilda vägar igen. Så fundera om du kan acceptera pojken som han är. Och jag vill inte att få det att låta som om det vore jättesvårt. Jag tyckte alltid att folk brukade gilla min son, men just exet hängde upp sig att han inte var som andra.

Tack att det är fler som märker hur kränkande och ovesäntligt det är att gissa diagnoser.

Att spegla den man kommunicerar med är väl inte särskilt autistiskt?

Möjligen en introvert och lite självcentrerad person med tuff situation, som inte riktigt orkar vara så på som hon borde men som speglar andra i ett försök att orka hänga på ändå. Och med ett lite för tajt förhållande till morsan vilket kan vara obra för den personliga utvecklingen...