Orosanmälan !!!!! ????
Hej!
Igår hände det som verkligen inte fick hända...
Jag klandrar mig själv.
Vi har besök enda från Göteborg, det är min tjejkompis, man som jag inte träffat på femton år
och hennes barn, vi har pratat i så många år om att ses men det har aldrig blivit av,
men nu äntligen tog vi tag i saken, det är 86 mil mellan oss!
Våra barn är jämngamla, vi har en son på 3 år och hon två stycken, en på 6 och en på 4.
Igårkväll åt vi tacos och myste på, min sons pappa tog någon öl till maten vilket
jag tyckte var okey då barnen inte blev drabbade och han drack sig inte berusad.
Han hade köpt fem öl.
Nån öl till maten i gott sällskap kan bara vara mysigt, jag själv är i stort sett nykterist och har
varit sedan sonen föddes, med 3 undantag då det varit födelsedagsfester för mina föräldrar som fyllt 50 och även sambons mamma, men då har sonen såklart inte varit med :)
Jag och min vän gick ut för att ta en cigg medans min sambo och våran andra vän skulle göra bastun klar för dom skulle ta en bastu medans jag skulle lägga sonen och hon lägga sina barn. Vi var ute i ca: 5 minuter och när vi kommer in ser vi min son lomma vinglandes
mot hallen och jag kan med handen på hjärtat säga att jag fick pani, hysterisk panik!.
Jag blev livrädd och mitt i allt detta beslutat vi att sambon åker med honom till akuten
(Våran vän körde som självklart var nykter) jag har inget körkort och inte min väninna heller!
Jag var så hispig och uppe i varv och sambon var lugn och sansad.
Väl inne på akuten så gör dom alla möjliga tester på sonen som vid det här laget även
spyr, sambon berättar även för läkaren att han druckit fyra öl under kvällen till mat och sällskap. (Att sambon druckit, inte sonen)
Läkaren kollar allt möjligt och det konstateras kraftig hjärnskakning, jag ringer var 10 minut för att höra vad som händer, orolig som jag var. Eller orolig - jag var helt panikslagen om sanningen ska fram, när jag fick höra att det var bra med sonen trots hjärnskakning och omständigheterna så var det dags att försöka slå sig ner till ro och sova. Sambon och sonen blev kvar för bevakning över natten. Jag kunde dock inte sova en blund inatt.
Hjärnan gick på högvarv och jag började klandra mig själv för att jag gick ut och rökte.
Jag skulle ha strunta i ciggen och varit inne. Så natten har skiftat mellan tårar, skuldkänslor
och titta på telefonen OM jag skulle få ett samtal.
Dom fick ett rum rätt sent och somnade båda två, men sjukhuset kollade sonen var 30 minut.
Idag var han som vanligt och jag kände att jag stannar hemma och väntar in dom, blir kanske rörigt för sonen om jag kommer dit och vi visste inte om han skulle få åka hem eller stanna en natt till, skulle det bli en natt till så var tanken att jag skulle åka in och sova med honom.
Jag och sambon har självklart haft kontakt under hela dagen och jag har nog ringt en gång i halvtimman. Pratat videosamtal med sonen osv.
Allting blev ju så tokigt nu när jag fick upp min väninna efter så många år och sonen blev förmodligen uppe i varv av sina nyfunna vänner och vad jag fick ur sonen nu ikväll var att dom hade hoppat i sängen och sonen ramlade ner i golvet. Men den tanken slog mig aldrig igårkväll utan paniken åt bokstavligt talat upp mig, och dom måste ha gått in i vårat sovrum
när jag och min väninna gick ut för att röka och pappan och våran andra vän satt i vardagsrummet och väntade in oss för få gå ner och basta, kan även nämna att våran sons lekrum ligger bredvid vårat sovrum så att dom gick från vardagsrummet är inget konstigt.
Sonen går ju alltid dit in för att hämta leksaker eller leka där inne.
Till saken är att sjukhuset var skyldig att göra en ororsanmälan pga att pappan druckit 4 öl under kvällen och nu i efterhand känner jag mig så dum som lät sambon åka in, jag skulle ha sansat mig och åkt in istället MEN eftersom att sambon var lugnare än mig så tänkte jag ju på sonens bästa.. och anledning till att jag inte åkt in idag till dom är för att jag haft regelbunden telefon och videosamtal kontakt enda sedan 07 imorse tills hemgång.
Och som jag skrev där uppe så skulle jag självklart åka in om han skulle få bli kvar en natt till.
Eller om sonen på något sett inte mått bra idag, men från att dom klev upp imorse så har han varit som vanligt och betett sig som om att ingenting hänt.
Men nu känner jag mig som världens sämsta mamma och chocken / paniken har väl börjat släppa nu när mina grabbar ligger här bredvid mig, kan verkligen inte sluta gråta!
Känns som om allting är mitt fel, kommer soc ta min son ifrån mig nu? ????????????
Förlåt för ett långt inlägg men jag ville att ni skulle få hela historian!