Hur får man ut en ensam person?

Jag har en bekant som jag gärna skulle vilja dra ut och umgås. Personen har själv uttryckt sig om en önskan att umgås med människor, men beskriver sin ensamhet som sitt öde.

Liksom att de människor som personen stöter på är människor som ändå kommer försvinna ur människans liv senare. Och därför binder inte människan tighta relationer.

Nu minns jag inte det exakta citatet, men det var en ungefärlig beskrivning. Jag tolkar det som om personen är rädd för att bli sårad, och övergiven. Och därför väljer att ta avstånd ifrån människor.

Jag skulle gärna vilja ta ut människan på aktiviteter, men det känns dumt att jag själv skulle bjuda ut människan och vara ensam med denne. Jag vill inte att personen skall få för sig att jag försöker bjuda ut människan på dejt. Samtidigt vet jag inte riktigt hur jag skall ta mig till, eftersom personen kanske är blyg inför att träffa okända grupp människor?

Jag har en gemensam bekant med denna bekant och frågade denne om personen hade lust att haka med någon dag. Varav personens respons var: ''Visst, vi får se när det blir av''.

Det var via text, så jag tolkade det som en positiv respons till en början, för att senare själv bli osäker om personen endast skrev så för att vara artig och personen överhuvudtaget inte alls skulle vilja ha kontakt med mig.

Det går utmärkt att tala med personen, men jag kan inte hjälpa att från och till få känslan av att personen vill endast vara artig. .

Jag vill inte heller tjata och tvinga ut personen.

Vad tror ni själva är det bästa man kan göra för att få med ut personen?

Hur hade ni själva föredragit om ni var i en sådan sits?

Alla tips är välkomna.

Tack på förhand!