• Äldre 13 Feb 17:26
    4931 visningar
    14 svar
    14
    4931

    0 spermier.

    Mitt hjärta går nästan sönder. I förra veckan var jag i chock. Vi fick tillbaka min sambos spermieprov.

    0 spermier.

    Idag fick vi svar på andra provet, 0 spermier!

    Han har barn sedan ett tidigare förhållande genom ivf. Spermieprovet för 1,5 år sedan visade på 50 miljoner spermier!

    Och nu 0!

    Så vi kan inte få biologiska barn! Och jag fattar inget.

    Fsh bra lh bra och T, bra.

    Finns det någon annan? Kan det bli bra?

    Hjälp!

  • Svar på tråden 0 spermier.
  • Äldre 13 Feb 17:27
    #1

    men har ni frågat hur det kommer sig att han gått från 50miljoner till 0 på 1,5år? Vad sa dom då??

  • Äldre 13 Feb 17:37
    #2

    De vet inte! De har inget svar. Jag blir galen. Letar för fullt info överallt.

    De ser ut som frågetecken!

  • Äldre 13 Feb 17:39
    #3

    De pratar om att gå in och kanske göra en Tesa, så kanske de hittar något där.

    Helt sjukt.

  • Äldre 13 Feb 17:55
    #4
    Ariel85 skrev 2018-02-13 17:37:50 följande:
    De vet inte! De har inget svar. Jag blir galen. Letar för fullt info överallt.
    De ser ut som frågetecken!
    Ja det låter jättekonstigt. Kan man ha en förtränging i sädesledarna? Som kvinnor kan ha i äggstockarna? Så det inte kommer några spermier vid utlösning. För ja det låter underligt. Har han bytt livsstil på 1,5år. Äter han annorlunda? varit välduigt sjuk? 
  • Äldre 13 Feb 18:06
    #5

    Hört att man kan få ut spermier ur testikeln med nål... Tänker om det är någon förträngning som är problemet? Borde ju verkligen vara ngt som sjukvården ska kunna lösa om det är så

  • Äldre 13 Feb 18:10
    #6

    Aldrig sjuk. Tränar, äter bra.

    De ska göra ett ultraljud och kolla om de ser något, men det tar sådan tid. En vecka till ny tid men känns som en evighet.

  • Äldre 10 May 23:48
    #7
    Ariel85 skrev 2018-02-13 17:10:34 följande:

    Aldrig sjuk. Tränar, äter bra.

    De ska göra ett ultraljud och kolla om de ser något, men det tar sådan tid. En vecka till ny tid men känns som en evighet.


    Hur har det gått för er?
    Vi fick samma besed nu i veckan och vi båda är helt förstörda. Är så ledsna, vad har dem sagt till er?

    Styrkekram
  • Äldre 12 May 22:12
    #8

    Kolla så mannen inte har, eller har haft bitestikelinflammation.

  • Äldre 14 May 06:29
    #9
    vardagsglädje skrev 2018-05-10 23:48:27 följande:

    Hur har det gått för er?

    Vi fick samma besed nu i veckan och vi båda är helt förstörda. Är så ledsna, vad har dem sagt till er?

    Styrkekram


    Hej på er.

    Förstår vad ni går igenom just nu och att ni har tusen känslor och rädslor. Jag var helt förstörd när vi fick vårt besked.

    Vi är alla fall gravida nu i vecka 8 efter ivf.

    På min sambo gjorde vi en pesa. De gick in i bitestikeln och hämtade spermier. Det fanns spermier där och en produktion. Det var ett lätt ingrepp och gick snabbt. Vi har nu nedfrysta spermier att använda i framtiden.

    Så av någon anledning vi aldrig kommer att förstå har han fått stopp i sädesledarna och spermierna kommer inte ut längre.

    Lycka till. Jag kan ganska mycket om detta nu. Var i kontakt med en läkare i USA och en professor här i Sverige som forskar om just detta. Så skriv till mig om du behöver så kan jag försöka svara.

    Styrkekramar!
  • Äldre 15 May 01:01
    #10
    Ariel85 skrev 2018-05-14 05:29:48 följande:
    Hej på er.

    Förstår vad ni går igenom just nu och att ni har tusen känslor och rädslor. Jag var helt förstörd när vi fick vårt besked.

    Vi är alla fall gravida nu i vecka 8 efter ivf.

    På min sambo gjorde vi en pesa. De gick in i bitestikeln och hämtade spermier. Det fanns spermier där och en produktion. Det var ett lätt ingrepp och gick snabbt. Vi har nu nedfrysta spermier att använda i framtiden.

    Så av någon anledning vi aldrig kommer att förstå har han fått stopp i sädesledarna och spermierna kommer inte ut längre.

    Lycka till. Jag kan ganska mycket om detta nu. Var i kontakt med en läkare i USA och en professor här i Sverige som forskar om just detta. Så skriv till mig om du behöver så kan jag försöka svara.

    Styrkekramar!
    Tack för att du skriver och delar med dig, det betyder jättemycket och är precis vad jag behöver höra!!!
    Och GRATTIS till graviditet, måste kännas helt fantastiskt!

    Vi ska till en urolog imorgon och får se vad han säger, antar att de ska ta fler prover bara. Vi bor inte i Sverige, så vi kommer väl få åka tillbaka till sverige vid övriga ingrepp (är inte helt imponerad av sjukvården här)

    Vi har börjat ställa in oss på att vi antagligen kommer behöva göra ivf, men är orolig eftersom att "felet" inte ligger hos mig. Är det säkert att göra ivf? Det kan väl inte förstöra eller rubba ens egen naturliga förmåga att bli gravid? Låter läskigt med alla hormoner och läkemedel man måste ta.
    Hur var det för dig?

    Tack igen! Kanske har lite fler frågor efter imorgon.

    Skönt att prata med någon som gått igenom samma, och som det gått bra för. Det ger mig hopp :)
  • Äldre 15 May 01:03
    #11
    Ariel85 skrev 2018-05-14 05:29:48 följande:
    Hej på er.

    Förstår vad ni går igenom just nu och att ni har tusen känslor och rädslor. Jag var helt förstörd när vi fick vårt besked.

    Vi är alla fall gravida nu i vecka 8 efter ivf.

    På min sambo gjorde vi en pesa. De gick in i bitestikeln och hämtade spermier. Det fanns spermier där och en produktion. Det var ett lätt ingrepp och gick snabbt. Vi har nu nedfrysta spermier att använda i framtiden.

    Så av någon anledning vi aldrig kommer att förstå har han fått stopp i sädesledarna och spermierna kommer inte ut längre.

    Lycka till. Jag kan ganska mycket om detta nu. Var i kontakt med en läkare i USA och en professor här i Sverige som forskar om just detta. Så skriv till mig om du behöver så kan jag försöka svara.

    Styrkekramar!
    En fråga till:

    Hur hittade dem att det var stopp i vas deferens (röret)? Med ultraljud? Tog ni kromosomprover? Eller upptäcker man det först när man gör en pesa?
  • Äldre 15 May 07:24
    #12
    vardagsglädje skrev 2018-05-15 01:01:06 följande:

    Tack för att du skriver och delar med dig, det betyder jättemycket och är precis vad jag behöver höra!!!

    Och GRATTIS till graviditet, måste kännas helt fantastiskt!

    Vi ska till en urolog imorgon och får se vad han säger, antar att de ska ta fler prover bara. Vi bor inte i Sverige, så vi kommer väl få åka tillbaka till sverige vid övriga ingrepp (är inte helt imponerad av sjukvården här)

    Vi har börjat ställa in oss på att vi antagligen kommer behöva göra ivf, men är orolig eftersom att "felet" inte ligger hos mig. Är det säkert att göra ivf? Det kan väl inte förstöra eller rubba ens egen naturliga förmåga att bli gravid? Låter läskigt med alla hormoner och läkemedel man måste ta.

    Hur var det för dig?

    Tack igen! Kanske har lite fler frågor efter imorgon.

    Skönt att prata med någon som gått igenom samma, och som det gått bra för. Det ger mig hopp :)


    Vi gick också till en urolog och inte bara vår fertilitetsläkare. Urologen gjorde ett ultraljud på min sambo och tittade också på prostatan. Inget fel hittades. Hans testiklar var av normal storlek. Det är viktigt, så det kan ni fråga om.

    Min sambo hade dock en spermiecysta, som han själv inte upptäckt. Den innehöll spermier pga att det antagligen blivit något stopp på vägen. Stoppet går inte att se på något ultraljud eller dylikt. Utan först när man gick in och gjorde en pesa. Viktigt att de börjar med att gå in i bistestiklarna. Finns det spermier där, då är det nånting som gör att de inte kan ta sig ut.

    På min sambo var det så. Vi ska fortsätta utreda honom på KS hos en urolog.

    När de väl hittade spermier gick allt väldigt snabbt. Inom en månad var vi igång med sprutor på mig.

    Ivf är inte farligt och kommer inte skada din förmåga eller fertilitet.

    Jag fick ta lägsta dosen (100) på sprutorna i ca 8 dagar och sedan äggplock. Sedan förde de ihop äggen med hans spermier som då var nedfrusna. Och fick sedan ett 5 dagars embryo infört. Efter 14 dagar plussade vi. Vi har två st embryo i frysen att använda i framtiden. De sätter man sedan in i naturlig cykel och inga hormoner kommer behöva tas. Så nästan som en naturlig befruktning.

    Många kvinnor utför ju aldrig ivf utan av olika anledningar fryser sina ägg för framtiden och då är det samma metod man använder. Samma sprutor och äggplock. Så du behöver inte oroa dig att det skulle påverka din fertilitet i framtiden. På ett sätt tycker jag det är lite tryggt att ha ägg, embryo liggandes i frysen.

    Det är nog kanske först nu som jag börjat fundera på allt efteråt, när vi gjorde pesa var jag livrädd. Jag var helt säker på att vi inte skulle hitta några spermier. De gjorde också hormonprover på honom som visade att han låg inom normal nivån. De frågade säkert hundra gånger om han använt anabola steroider, som kan vara orsaken till 0 spermier.

    Men det har han naturligtvis inte tagit. Min sambo är väldigt lång och vältränad.

    De tog inga kromosomprover på honom, jag tjatade, men de sa att det inte fanns någon anledning till det.

    Men se till att få en bra utredning på honom. Att de tar reda på orsaken, som jag skrev. Även fast vi nu är med barn kommer vi inte släppa en fortsatt utredning på honom. Känner att jag behöver förstå.

    Har din sambo barn sedan tidigare eller har ni försökt länge?
  • Äldre 15 May 13:06
    #13

    Tack !!!
    Nu vet jag lite vad vi ska fråga efter, ska försöka få ett kromosomprov också efter vi läst på om Klinefelters syndrom och min sambo har en hel del av de symptomen, så vi är redan lite inställda på att det är det som är problemet.

    Vad skönt att du säger att det inte är så farligt med ivf, det lugnar mig lite.
    Och de kan välja ut "starka" spermier om de gör en ivf med tesa? Eller hur funkar det?

    Skönt också att du säger att det inte tog så lång tid för er, såg nu att du skrev första inlägget i Februari, fantastiskt att det gick så snabbt för er!

    Han har inga barn sedan tidigare, dock jag har varit gravid en gång men gjort abort i väldigt tidigt stadie.
    Vi har försökt sedan Februari förra året, så ett år och 3 månader. Hur länge hade ni försökt innan ni gjorde första spermaprovet?
    Hur gamla är ni?

    Vi måste göra allt på egen hand här eftersom vi är utomlands, och när vi har alla provsvar så får vi skicka in en egenremiss till Sverige. Vilken process alltså, men man får helt enkelt ändra om den där föreställningen om att det är lätt att få barn och koncentrera sig på att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt.

  • M82
    Äldre 27 May 08:34
    #14
    vardagsglädje skrev 2018-05-15 13:06:42 följande:
    Tack !!! Nu vet jag lite vad vi ska fråga efter, ska försöka få ett kromosomprov också efter vi läst på om Klinefelters syndrom och min sambo har en hel del av de symptomen, så vi är redan lite inställda på att det är det som är problemet. Vad skönt att du säger att det inte är så farligt med ivf, det lugnar mig lite. Och de kan välja ut "starka" spermier om de gör en ivf med tesa? Eller hur funkar det? Skönt också att du säger att det inte tog så lång tid för er, såg nu att du skrev första inlägget i Februari, fantastiskt att det gick så snabbt för er! Han har inga barn sedan tidigare, dock jag har varit gravid en gång men gjort abort i väldigt tidigt stadie. Vi har försökt sedan Februari förra året, så ett år och 3 månader. Hur länge hade ni försökt innan ni gjorde första spermaprovet? Hur gamla är ni? Vi måste göra allt på egen hand här eftersom vi är utomlands, och när vi har alla provsvar så får vi skicka in en egenremiss till Sverige. Vilken process alltså, men man får helt enkelt ändra om den där föreställningen om att det är lätt att få barn och koncentrera sig på att det kommer lösa sig på ett eller annat sätt.

    Hej Vardagsglädje!
    Tänkte bara berätta vår historia och ge dig lite hopp.
    2014 fick vi beskedet att min man saknade simmare helt, även fast de gjorde tesa/pese (?) och letade efter simmare. Vi fick heller aldrig reda på anledningen till det utan blev bara "utkastade" med beskedet till vårt eget öde, alltså inget samtalsstöd eller något. Vi hade då försökt få barn på egen hand sedan 2012. 
    Allt kändes nattsvart just då och som att livet aldrig skulle gå vidare. Vi blev uppsatta för donation men då köerna här i Sthlms landsting är så oerhört långa (ca 1,5 - 2 år) valde vi att istället gå privat i Danmark. Visst det var en liten process med alla resor fram och tillbaka. Men idag har vi en underbar liten tjej på 2,5 år och väntar nu syskon. När vi väl satte igång gick det relativt snabbt. Dottern blev till efter 4:e försöket (AMH 4.0) och syskonet på 6:e försöket (AMH 1.7) med insemination. Fick också ta massa hormoner inför syskonförsöket, tabletter och Gonal F som är en spruta som man tar själv. Lite ångest var det att spruta sig själv, men det är ju för en god sak och man vänjer sig ganska snabbt. Det är ungefär som en penna som diabetiker har så inte så värst farligt och relativt enkelt att lära sig. Så ge inte upp. Det var inte så här jag heller hade tänkt mig få barn, men ibland tar livet andra vägar och det blir bra till slut ändå. Stort lycka till till er! 

Svar på tråden 0 spermier.