• Madeeleenee

    Jag borde vara lycklig - gravid efter IVF.

    Hej!

    Jag är äntligen efter många års kämpande gravid! Gjorde en FET i slutet på januari som faktiskt lyckades. Hade noll förväntningar denna gång då vårt första ET misslyckades. Var i chock när jag fick mitt plus för några veckor sedan... problemet nu.. Jag känner mig inte lycklig.. Går in i vecka 7 imorgon.. Har berättat för familj och närmaste vänner för att det ska kännas verkligt.. Men.. intalar mig själv att det kommer ju bli missfall, inget hjärta kommer slå på UL om ett par veckor.. Var det verkligen detta jag ville? Jag borde vara överlycklig och tacksam? Kanske är det en försvarsmekanism. Jag vet inte.. känner mig så usel. Har ju drömt om detta så länge och nu är jag inte ens glad? Känner att jag inte förtjänar detta barn om jag är såhär otacksam... någon som känt likadant? Oavsett IVF eller inte. Kram

  • Svar på tråden Jag borde vara lycklig - gravid efter IVF.
  • Dimitra

    Grattis till graviditeten

    Visst är det läskigt med hormoner och vad de gör med ens mående Förhoppningsvis blir det bättre om ett par månader när värsta hormonvågen lagt sig. Tveka inte att prata med din BM sen om det håller i sig Hjärta


    The Dimitra universe.
  • Madeeleenee
    Dimitra skrev 2018-02-14 17:19:26 följande:

    Grattis till graviditeten

    Visst är det läskigt med hormoner och vad de gör med ens mående Förhoppningsvis blir det bättre om ett par månader när värsta hormonvågen lagt sig. Tveka inte att prata med din BM sen om det håller i sig


    Har nyss avslutat ett långt samtal av gråt med min mor.. vad är man utan sin mamma? haha.. Hon säger att det är normalt... Men ÄR det normalt? känner mig knäpp!
  • Dimitra
    Madeeleenee skrev 2018-02-14 17:23:37 följande:
    Har nyss avslutat ett långt samtal av gråt med min mor.. vad är man utan sin mamma? haha.. Hon säger att det är normalt... Men ÄR det normalt? känner mig knäpp!
    Ja det är normalt, knasigt nog Ingen idé att du känner dig usel nått mer {#emotions_dlg.flower}

    Sen så är allt så himla overkligt. För mig tog det förbi vecka 20 innan jag liksom fattade att jag var gravid. Visst, hade gjort några UL redan och allt det där men då var det som att polletten trillade ner.

    Sen vid v 35 insåg jag att jag och maken inte skulle bo själva i lägenheten. Att det skulle komma ett BARN. Vårt barn Tungan ute

    Åratal av barnförsök satte sin spår på mig och det finns inget facit för hur man ska känna under olika perioder. Konstigt är väl inte det egentligen
    The Dimitra universe.
  • BuoBä

    Det ÄR normalt. Vi gjorde massa ivf och är det äntligen lyckades började vi nog båda två undra om det _verkligen_ var en bra idé med barn. Jag gjorde det i alla fall. Samtidigt vågade jag inte riktigt tro på att det skulle gå bra. Jag drog ut jättelänge på att köpa vagn och sånt. Det dröjde ända till ett par veckor efter dottern var född innan jag helt tagit in att hon fanns. DÅ köpte jag det där jättesöta och onödigt dyra plagget som andra rusar iväg och köper direkt när de får plus.

  • citrongräs

    Ja det är normalt. När man är ofrivilligt barnlös och har lagt ner otroligt med tid och energi på att nå målet att få ett positivt gravtest kan det kännas ?tomt? när målet liksom är nått. Som att ha tränat i 5 år för att klara av ett marathon, sen när man väl klarar det - ja vad gör man då?

    Prata med din barnmorska om dina känslor, kanske behöver du någon samtalskontakt?

  • Grenen

    Så kände jag också. Var panikslagen till och från och funderade på abort. Det är tur att man har 9 månader på sig att tagga ned och vänja sig vid tanken på att den största drömmen äntligen slagit in.Glad

Svar på tråden Jag borde vara lycklig - gravid efter IVF.