Ständig vikare - alltid i arbetsgivarens händer
Är det fler som är i samma sits och hur hanterar ni er situation?
Jag har jobbat i sju år i en bransch och varit vikarie lika länge - vikariaten kan vara olika långa, allt från en månad till ett år. Ofta har jag haft det ganska bra och fått relativt långa vikariat, eller korta vik staplade på varandra på samma arbetsplats.
Nu är jag arbetslös och letar med ljus och lykta efter ett fast jobb. Jag är beredd att byta bransch för att få ett fast jobb - men det är svårt när man inte till 100 procent uppfyller kvalifikationerna. Allra lättast är ju att få jobb som liknar de man redan haft - men det är aldrig fasta jobb.
Jag har nyligen blivit erbjuden ett vikariat med en lägre lön än mitt tidigare arbete. Det känns dumt att tacka nej och riskera att gå arbetslös länge, samtidigt som jag låser in mig och hindras från att söka jobb som passar bättre med vad jag är ute efter eller lägga tid på att kompetensutveckla/leta utbildningar eller på annat sätt hitta en bättre livssituation. I det läget känns en lägre lön extra surt.
Ofta motiverar arbetsgivaren den lägre lönen att man är just vikarie - men att vara vikarie har ju blivit mitt fasta jobb! Alla som jobbar fast har trygghet, stabilitet och en kontinuerlig löneökning, medan jag tvingas hoppa mellan olika tjänster och olika löner.
Det tär på självkänslan att "gå bakåt" när man får ett nytt jobb och känna att man aldrig blir riktigt erkänd för det man gör. Jag får heller aldrig chansen att på riktigt utvecklas på mina arbetsplatser och får sällan ta del av förmåner såsom utbildningar och kurser som kan erbjudas. Man jobbar när andra ska vara lediga och jag har inte haft någon vettig sommarsemester på flera år.
Ja, jag är lite bitter.
Men hur ska man göra? Tacka nej om lönen inte kommer upp i de summor jag tjänat tidigare eller stå med mössan i hand och tacka och ta emot? Hur gör ni andra?
Nu är jag arbetslös och letar med ljus och lykta efter ett fast jobb. Jag är beredd att byta bransch för att få ett fast jobb - men det är svårt när man inte till 100 procent uppfyller kvalifikationerna. Allra lättast är ju att få jobb som liknar de man redan haft - men det är aldrig fasta jobb.
Jag har nyligen blivit erbjuden ett vikariat med en lägre lön än mitt tidigare arbete. Det känns dumt att tacka nej och riskera att gå arbetslös länge, samtidigt som jag låser in mig och hindras från att söka jobb som passar bättre med vad jag är ute efter eller lägga tid på att kompetensutveckla/leta utbildningar eller på annat sätt hitta en bättre livssituation. I det läget känns en lägre lön extra surt.
Ofta motiverar arbetsgivaren den lägre lönen att man är just vikarie - men att vara vikarie har ju blivit mitt fasta jobb! Alla som jobbar fast har trygghet, stabilitet och en kontinuerlig löneökning, medan jag tvingas hoppa mellan olika tjänster och olika löner.
Det tär på självkänslan att "gå bakåt" när man får ett nytt jobb och känna att man aldrig blir riktigt erkänd för det man gör. Jag får heller aldrig chansen att på riktigt utvecklas på mina arbetsplatser och får sällan ta del av förmåner såsom utbildningar och kurser som kan erbjudas. Man jobbar när andra ska vara lediga och jag har inte haft någon vettig sommarsemester på flera år.
Ja, jag är lite bitter.
Men hur ska man göra? Tacka nej om lönen inte kommer upp i de summor jag tjänat tidigare eller stå med mössan i hand och tacka och ta emot? Hur gör ni andra?
