Min femåring bryr sig inte om att gå på toaletten!

Vad säger läkarna då? 

Att straffa med time out, ta bort padda, bråka och liknande är ju totalt vansinne. Sluta upp med det! Varför bodde han heltid hos pappa om det var så otryggt och dåligt där som du påstår?

Pröva med att han får gå med jämna mellanrum (samma tidpunkt). Påminn honom om toabesök.
Tycker du ska prata med bvc alt läkare

Varför skulle han ha varit hos en läkare? Problemet är ju att han inte VILL gå på toa för att han inte känner för det inte att han inte kan.

Det dör med vårdnad är svårt, ts kan ha försökt men familjerätten har sagt nej.

För att det är det råd som ges när en femåring kissar på sig dagligen.

Familjerätten kan inte säga vare sig ja eller nej. Det är en rådgivande instans.

Time out osv har jag slutat med redan, tog upp som exempel som jag testat i ren desperation då jag aldrig ser någon förbättring. Har pratat med BVC, och damen där tog det inte allvarligt. Det verkar ju som sagt inte vara några fysiska hinder. Hon rådde mig inte heller att gå till en läkare, utan höra av mig igen om problemet kvarstår. Har tänkt höra av mig snart igen men testar att be om råd här först.

Angående vårdnaden tänker jag svara helt på, det är för personligt. Ingen lyssnade på mig utan valde att lyssna på hans far istället, och ingen visste vad som verkligen var problemet. Men nu i efterhand, när han verkar må så mycket bättre efter flytten till mig och min sambo, så gissar iaf jag på att problemen sonen hade förr hade sin grund i boendet hos sin far på något vis. Vad ska man annars tro?

Tänker jag inte svara* ska det vara.

Hej! Jag förstår din oro. Håller dock med om att konsekvenser och bråk inte är vägen att gå.

Mitt råd är att införa regelbunden kissning. Han får gå på toa med jämna mellanrum. Kanske varannan timme? Eller oftare om det är nödvändigt.

Jag tror absolut det kommer lösa sig. Min ena son tenderade länge att få kiss i kalsongerna pga att han glömde att gå eller drog ut på det för länge. Det gick över under första skolåret.

Vad det gäller natten så skulle jag isf ta bort blöjan utan att ta upp honom på natten. Han kommer garanterat kissa på sig i början men det ger med sig. Min andra son fick jag göra så med, han blev tvärarg om man tog upp honom på natten.

Men det kan vara idé att ta en sak i taget.

Tror absolut att det kan bli ordning på detta tills skolstarten.

Köp en massa kalsonger så slipper du skölja och så ett par madrasskydd.

Men sluta straffa och skälla. Ta ett snack för honom och be om ursäkt. ?Jag har varit dum när jag blivit arg och tagit bort saker för att du kissade i byxorna. Det kommer jag inte göra mer. Förlåt.

Eftersom det är lite svårt med kisset så ska vi ha en toaklocka istället. När klockan ringer ska du sitta på toan.?

Eventuellt kan du koppla en belöning till att sitta på toan. Inte till att kissa. Men att sitta på toan.

Som sagt, bråkar inte och har inte time outs osv. Det var väl något jag testat förr i desperation. Men tack för konkreta råd! Det uppskattas.

Man kan bli dömd för umgänges sabotage och då finns risken att man inte får träffa barnet alls. Ts vet ju varför barnet kissar på sig en läkare kan inte göra så mycket

Ja, nu vill ju inte ts gå in på orsakerna vilket betyder att vi antingen kan spekulera i dem eller låta bli. 

Ts tror sig veta varför sonen kissar på sig. Sonen har också han en teori. Att nöja sig med det och inte utesluta andra orsaker tycker jag personligen är olyckligt. Rekommendationerna är andra, men folk gör som bekant som folk vill. 

Anonym (Tankar) skrev ett bra inlägg. Där finns goda råd att prova, även om jag - som sagt - tycker att man bör göra det först efter att man kollat och uteslutit andra problem. 

Har själv barn som varit sena med att bli pålitligt torra på dagen (kissat på sig upp i 6-7 årsåldern). Det som hjälpt oss är att barnet går regelbundet på toa. Varannan timme är bra dagtid. Man får vara stenhård med det, använda alarm på mobilen t.ex. och när det ringer SKA barnet försöka i alla fall. Sen om det inte kommer kiss är det så, men sitta på toa en stund.

Sen är det bra om barnet själv får ta lite ansvar för det hela. T.ex. att man har rena kalsonger och byxor lätt tillgängligt. Barnet får själv gå och tvätta sig och byta byxor/kalsonger efter varje olycka (under guidning såklart om det behövs). Barnet får själv gå och lägga kissiga kläder i tvätten. Det blir ett avbrott i leken och inte så roligt till slut. Barnet kan inse att det är smartare att gå och kissa på toa.

Mina har också kissat mindre i sängen nattetid om de ofta går på toaletten på dagen.

En av mina söner ska utredas för autism nu. Ibland kan ju detta att vara sen med att bli torr höra ihop med något annat t.ex. funktionshinder också. Är ditt barn normalfungerande annars TS? Sen tänker jag att de oroliga omständigheter du beskriver med flytt m.m. säkert påverkar negativt också.

Min strategi vid toaletträning (mina blev dagtorra vid 4, den äldsta nattorr strax innan 6) har varit att vänta tills de är redo och tills det går att prata med dem om det, och sen prata med dem på ettganska vuxet sätt. Förklara att du är orolig för att han ska kissa på sig när han börjat skolan. Och bestäm t ex att han ska in o kissa när han kommer in o innan han går ut. Vi körde med guldstjärnor (klistermärken) tex när han gått på toa en dag eller vad som nu var lagom steg. Då uppmuntrar man istället r att bråka. Efter tex 3 stjärnor kan han få en belöning som en rolig utflykt eller liknande eller extracoola kalsingar om han klarar 2 dagar utan sttkissa i byxorna.

Jag tror att barnr senare med detta numera för att de är så påpassade. Det enda de kan styra är sin egen kropp. Därför ska man nog gå respektfullt fram o inte bestraffa o att försöka lyssna in.

Vi har kämpat med vår dotter också. I perioder funkar det alldeles ypperligt, i perioder är det flera olyckor i veckan och hon smyger med det, så jag har hittat stinkande eller blöta kläder i tvättorgen. Vi har också kört på regelbundenhet, vilket har minskat på bekymren. Sedan vill jag minnas att det kan hänga ihop med förstoppning också. För min dotters del blev det färre olyckor när vi slutade med hennes medicin för att motverka förstoppning, antagligen hade hennes kropp börjat fungera bättre.

Även här handlar det mycket om vilja och vi får ofta tjata på henne om att åtminstone försöka kissa innan vi t ex ska iväg. Varje gång blir hon lika förvånad när vi har rätt.