Förlåtande mot sitt ex - acceptabelt?

Jag har funderingar angående min sambo. Hon har en lång historia med sitt ex på någonstans bortåt 25 år. Hon har två söner tillsammans med honom som är vuxna nu. De separerade för ca 5 år sen. Vi blev ett par för 3,5 år sen. Han verkar under de här 25 åren till och från varit ett svin mot min nuvarande kvinna. Hotat, slagit, varit otrevlig, periodvis aggressiv varit hemlighetsfull, förmodligen otrogen, snål, låtit henne slita och klara sin ekonomi själv trots att de har två barn ihop. Ändå finns det något förlåtande hos henne som retar mig.

Det första som störde mig var när de kysstes mitt framför ögonen på mig första gången jag fick träffa hennes ex. ?Oj, det var bara en reflex, så som vi alltid har hälsat på varandra under vår tid tillsammans.?
Jag markerade på ett kraftigt sätt att jag inte tyckte det var ok. Hon höll med mig att det var totalt fel agerat av henne och lovade att det inte skulle ske igen så vi släppte det sen. Men då var det kris ett tag. Någonstans känner jag att jag måste lita på henne att det här konstiga beteendet inte har fortsatt.
 
En tid senare upptäckte jag av en slump en mailväxling mellan min kvinna och hennes ex. Hon avslutade alla sina mail med ?Kyssar från XXXXXX?. Jag undrade givetvis vad i h-e det var frågan om. Samma visa och förklaring där. Reflexmässigt avslutade hon alla sina skriftliga konversationer med honom med dessa ?kyssar?. Vi pratade om det och hon insåg någonstans med detta också att det var helt fel och lovade att sluta skriva så, även om det i sak inte är någon stor grej, så kändes det viktigt för mig att utreda detta och fråga vad hon höll på med, och någonstans åtminstone i min värld signalerar man ganska starka känslor om man använder "kyssar" i skrift.

Och sen har vi det faktum att de har två söner tillsammans. Då ska det förstås firas födelsedagar och vissa andra högtider tillsammans. Jag har valt att avstå från att delta vid dessa tillfällen, och kan givetvis inte kräva att min kvinna ska bryta helt med sitt ex då de har barn ihop. Det som bekymrar mig är att hon så bekymmerslöst kan träffa honom tillsammans med sina barn och andra släktingar, och låtsas som om ingenting har hänt, när han har betett sig som ett svin mot henne. ?Det finns ingen anledning för mig att vara bitter över det som har varit.? säger hon bland annat, när jag har ifrågasatt att de ses vid dessa tillfällen.

Han har tydligen varit en bra pappa åt sina söner, men kan det här att man har barn tillsammans översläta och förlåta allt dåligt beteende, även om det ligger långt tillbaka i tiden? Är det rimligt att vara så förlåtande och o-bitter mot sitt ex som min kvinna är? Min poäng med mitt inlägg är väl att försöka få andra att formulera och få mig att förstå vad det är som gör att hon kan vara så förlåtande och obekymrat umgås med detta svin till ex, även om det inte är särskilt ofta de träffas.  

Jag fattar hur du tänker och menar. Efter vår tid tillsammans (3,5 år) känner jag givetvis inte till alla hennes sidor till 1000 procent, men till det yttre är hon inte en svag person utan snarare väldigt rakryggad och sällan mållös vad man än diskuterar. Man kan givetvis vara "svag" i sitt inre och ha en annan attityd utåt. 

Men för att hålla sig till det specifika fallet så tycker hon ex vis inte att det finns skäl att vara långsint eller älta det som har varit. Och det är väl där någonstans jag inte förstår henne, att man kan vara så accepterande och förlåtande mot någon som har betett sig väldigt illa mot en? Eller är de gemensamma sönerna en så stark drivkraft, att man kan ha den här snälla och förlåtande attityden mot sitt svin till ex? 

 

Först och främst så låter det som om dom inte är färdiga med varandra.
Att kyssa varandra, framför ögonen på sin nya, är inte bara respektlöst men helt absurt. Är man helt klara med varandra så gör man inte så. 
Men det var ju inte det din fråga handlade om.

Jag skulle kunna tro att hon är "förlåtande" för sina barns skull. Hon kanske inte har förlåtit honom för det han har gjort men föredrar att hålla en god min och ha ett bra samarbete eftersom det är vad som är bäst för barnen. Detta ska du ju faktiskt uppmuntra istället för att motarbeta!

Vi har haft långa diskussioner om huruvida de egentligen är färdiga med varandra eller inte. Och detta är också ett intressant sidoämne i denna historia. 

Förlåtande för sina barns - ja givetvis är sönerna deras enda nuvarande koppling, och hade de inte haft några barn hade min kvinna och hennes ex inte haft någon anledning till att ha kontakt överhuvudtaget. 

För det första känner jag inte att jag motarbetar, utan snarare är ifrågasättande till den förlåtande attityden. För det andra varför ska jag uppmuntra att de har ett bra samarbete? Sönerna är ju vuxna och klarar sig själva. Och jag motarbetar förstås inte att hon träffar sina söner. 

Jag har funderingar angående min sambo. Hon har en lång historia med sitt ex på någonstans bortåt 25 år. Hon har två söner tillsammans med honom som är vuxna nu. De separerade för ca 5 år sen. Vi blev ett par för 3,5 år sen. Han verkar under de här 25 åren till och från varit ett svin mot min nuvarande kvinna. Hotat, slagit, varit otrevlig, periodvis aggressiv varit hemlighetsfull, förmodligen otrogen, snål, låtit henne slita och klara sin ekonomi själv trots att de har två barn ihop. Ändå finns det något förlåtande hos henne som retar mig.

Det första som störde mig var när de kysstes mitt framför ögonen på mig första gången jag fick träffa hennes ex. ?Oj, det var bara en reflex, så som vi alltid har hälsat på varandra under vår tid tillsammans.?

Jag markerade på ett kraftigt sätt att jag inte tyckte det var ok. Hon höll med mig att det var totalt fel agerat av henne och lovade att det inte skulle ske igen så vi släppte det sen. Men då var det kris ett tag. Någonstans känner jag att jag måste lita på henne att det här konstiga beteendet inte har fortsatt.

 

En tid senare upptäckte jag av en slump en mailväxling mellan min kvinna och hennes ex. Hon avslutade alla sina mail med ?Kyssar från XXXXXX?. Jag undrade givetvis vad i h-e det var frågan om. Samma visa och förklaring där. Reflexmässigt avslutade hon alla sina skriftliga konversationer med honom med dessa ?kyssar?. Vi pratade om det och hon insåg någonstans med detta också att det var helt fel och lovade att sluta skriva så, även om det i sak inte är någon stor grej, så kändes det viktigt för mig att utreda detta och fråga vad hon höll på med, och någonstans åtminstone i min värld signalerar man ganska starka känslor om man använder "kyssar" i skrift.

Och sen har vi det faktum att de har två söner tillsammans. Då ska det förstås firas födelsedagar och vissa andra högtider tillsammans. Jag har valt att avstå från att delta vid dessa tillfällen, och kan givetvis inte kräva att min kvinna ska bryta helt med sitt ex då de har barn ihop. Det som bekymrar mig är att hon så bekymmerslöst kan träffa honom tillsammans med sina barn och andra släktingar, och låtsas som om ingenting har hänt, när han har betett sig som ett svin mot henne. ?Det finns ingen anledning för mig att vara bitter över det som har varit.? säger hon bland annat, när jag har ifrågasatt att de ses vid dessa tillfällen.

Han har tydligen varit en bra pappa åt sina söner, men kan det här att man har barn tillsammans översläta och förlåta allt dåligt beteende, även om det ligger långt tillbaka i tiden? Är det rimligt att vara så förlåtande och o-bitter mot sitt ex som min kvinna är? Min poäng med mitt inlägg är väl att försöka få andra att formulera och få mig att förstå vad det är som gör att hon kan vara så förlåtande och obekymrat umgås med detta svin till ex, även om det inte är särskilt ofta de träffas.