• Caki80

    Skaffa barn nummer två som ensamstående

    Som rubriken lyder, jag har ett barn idag som blev till i en relation som nu är över. 
    Jag fyller snart 38 och min längtan efter ett barn till är stort, samtidigt som jag inte är intresserad av att slänga mig in i en ny relation enbart för att kunna/hinna skaffa ett barn till. 
    Jag är alltså väldigt inne på att skaffa barn själv via klinik och donator. 

    Är det någon som har skaffat barn två själv som ensamstående? 
    Min son är idag snart 1 år och jag har tagit hand om honom helt utan stöd hitintills utan några som helst problem, så jag vet att jag klarar av det. Sonens pappa kommer även att nu successivt utöka sitt umgänge, och hans mål är att ta 50% av umgänget. 

    Frågan är om det är dumt mot barnen, att ena har en pappa, och den andra inte, och därmed kommer de att separeras varannan vecka? Men detta kan ju såklart ske även om man hittar någon att skaffa barn med, skulle den relationen inte heller hålla...

    Ni som skaffat ett eller flera barn själva via exempelvis klinik i Danmark, ge mig alla era ideer, tankar och tips!

    Vart vände ni er för alla prover här i Sverige? Vilken klinik valde ni i DK? 
    Nu får man göra det på privat klinik här i Sverige också, men det verkar vara väldigt mycket dyrare...
    Fick ni använda hormoner? 
    Hur var samtalet som ska utvärdera ens lämplighet som förälder?
    Vad var totalkostnad per försök för er?

  • Svar på tråden Skaffa barn nummer två som ensamstående
  • Hermioney
    Caki80 skrev 2018-02-17 17:16:00 följande:

    Som rubriken lyder, jag har ett barn idag som blev till i en relation som nu är över. 

    Jag fyller snart 38 och min längtan efter ett barn till är stort, samtidigt som jag inte är intresserad av att slänga mig in i en ny relation enbart för att kunna/hinna skaffa ett barn till. 

    Jag är alltså väldigt inne på att skaffa barn själv via klinik och donator. 

    Är det någon som har skaffat barn två själv som ensamstående? 

    Min son är idag snart 1 år och jag har tagit hand om honom helt utan stöd hitintills utan några som helst problem, så jag vet att jag klarar av det. Sonens pappa kommer även att nu successivt utöka sitt umgänge, och hans mål är att ta 50% av umgänget. 

    Frågan är om det är dumt mot barnen, att ena har en pappa, och den andra inte, och därmed kommer de att separeras varannan vecka? Men detta kan ju såklart ske även om man hittar någon att skaffa barn med, skulle den relationen inte heller hålla...

    Ni som skaffat ett eller flera barn själva via exempelvis klinik i Danmark, ge mig alla era ideer, tankar och tips!

    Vart vände ni er för alla prover här i Sverige? Vilken klinik valde ni i DK? 

    Nu får man göra det på privat klinik här i Sverige också, men det verkar vara väldigt mycket dyrare...

    Fick ni använda hormoner? 

    Hur var samtalet som ska utvärdera ens lämplighet som förälder?

    Vad var totalkostnad per försök för er?


    Min bror och jag växte upp så och det gick alldeles utmärkt.

    Med ensam mamma.

    Han kallade min pappa för pappa. Hans egen hade han bara sett när han var ett år.

    Så det går alldeles utmärkt. Jag tycker syskon är viktigt-det ger så mycket i livet. Vi bråkade mycket men vi hade roligt ändå och nu på äldre dar har vi varann.
  • Caki80
    Hermioney skrev 2018-02-17 17:29:44 följande:
    Min bror och jag växte upp så och det gick alldeles utmärkt.

    Med ensam mamma.

    Han kallade min pappa för pappa. Hans egen hade han bara sett när han var ett år.

    Så det går alldeles utmärkt. Jag tycker syskon är viktigt-det ger så mycket i livet. Vi bråkade mycket men vi hade roligt ändå och nu på äldre dar har vi varann.
    Tog din pappa hand om er båda emellanåt då eller hur kom det sig att han kallade din pappa för pappa?

    Ja, jag tänker också att det vore så kul för sonen att få ha ett syskon :)
  • Hermioney
    Caki80 skrev 2018-02-17 17:33:30 följande:

    Tog din pappa hand om er båda emellanåt då eller hur kom det sig att han kallade din pappa för pappa?

    Ja, jag tänker också att det vore så kul för sonen att få ha ett syskon :)


    Min pappa fanns i telefon och på besök.

    Han bodde inte med oss och jag bodde aldrig hos honom. Inte ens varannan helg som tingsrätten beslutat om.

    Min mamma bodde ensam med en son och en dotter som hade vars en pappa.
  • erikaABC

    Det är väldigt stor skillnad på att ha två barn istället för ett.
    Att du upplever det som att du klarar ett barn betyder inte att man klarar två.
    Det låter som att planeringen är att du släpper ettåringen på halvtid för att fixa en unge till.

  • Johanna79

    Jag är ensamstående med en dotter på 8 år. Gick i många år med funderingarna som du har. Och - för att göra en lång historia kort - nu är jag gravid i v. 19 med hjälp av insemination!

    Jag är gärna ett "bollplank" för dig om du vill, för jag känner verkligen igen mig i dina funderingar!

    Jag är 38 år, ska tilläggas.

  • Caki80
    erikaABC skrev 2018-02-17 17:45:09 följande:

    Det är väldigt stor skillnad på att ha två barn istället för ett.
    Att du upplever det som att du klarar ett barn betyder inte att man klarar två.
    Det låter som att planeringen är att du släpper ettåringen på halvtid för att fixa en unge till.


    Nej verkligen inte. Jag vill inte alls släppa iväg sonen på halvtid, men det är väl sonens rättighet att tillbringa halva tiden med sin far och de båda vill det, hur hemskt jag än tycker att det är. Och jag släpper inte min ettåring på halvtid förens tidigast när han är 3 år, om de båda är redo för det och vill ha det så då. 

    Och det är väl klart man klarar av två barn? Vad menar du? Att de flesta kvinnor som får två barn och blir ensamstående  adopterar bort ett av barnen? :D
    Hade jag tyckt det var jobbigt med att vara ensamstående med ett barn skulle jag givetvis inte överväga fler barn. 
  • Tow2Mater
    Hermioney skrev 2018-02-17 17:29:44 följande:
    Min bror och jag växte upp så och det gick alldeles utmärkt.

    Med ensam mamma.

    Han kallade min pappa för pappa. Hans egen hade han bara sett när han var ett år.

    Så det går alldeles utmärkt. Jag tycker syskon är viktigt-det ger så mycket i livet. Vi bråkade mycket men vi hade roligt ändå och nu på äldre dar har vi varann.
    När fick han träffa din/"sin" pappa då? eller var det bara du som fick träffa honom?
  • Tow2Mater
    Hermioney skrev 2018-02-17 17:40:03 följande:
    Min pappa fanns i telefon och på besök.

    Han bodde inte med oss och jag bodde aldrig hos honom. Inte ens varannan helg som tingsrätten beslutat om.

    Min mamma bodde ensam med en son och en dotter som hade vars en pappa.
    ah, så ingen av er träffade honom egentligen mer än enstaka ggr då han kom till er på besök?
Svar på tråden Skaffa barn nummer två som ensamstående