Forum Övrigt - Pappagrupp
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min fru är extremt elak

    Sön 18 feb 18:50 Läst 9330 gånger Totalt 15 svar
    Sön 18 feb 18:50 +1

    Hej på er! 

    Skönt att hitta en plats med andra i samma situation (pappor dvs). 

    Vi har en nyfödd på ca 6 månader och min fru och jag har bråkat ganska tätt sedan vår lilla tös kom. 

    Det HAR varit tal om skilsmässa men ärligt så vill jag ha en hel familj, så tänker pådett att funka. 

    Men, kort och gott så har frugan itne haft det lätt under den första tiden. Jag har dock inte riktigt fattat i vilken utsträckning så jag har reagerat när hon har varit väldigt elak i sin "kritik" (som hon kallar det). 

    Jag inser nu att hon har någon form av djup ångest kring vårt barn, då hon är konstant stressad över barnet och dess välmående och har varit sen dag 1. 

    Nog om det, för det hanterar vi på andra sätt, men min fråga till er alla är: 

    Hur hanterar ni när frugan är elak/orättvis/taskig osv och säger massa konstiga saker ni inte själva uppfattar som sanna? 

    För jag kan inte längre bråka med frugan eller tjaffsa om allt, då blir saker bara värre. Jag måste hitta någon slags metod att stänga av känslorna i dessa tillfällen. Hur gör ni? 

    Tack! 

  • Sön 18 feb 18:57 #1
    Kakansvan skrev 2018-02-18 18:50:03 följande:

    Hej på er! 

    Hur hanterar ni när frugan är elak/orättvis/taskig osv och säger massa konstiga saker ni inte själva uppfattar som sanna? 

    Tack! 


    Menar du att hon säger elaka osanningar om dig?

    Och hur ofta då? I vika sammanhang händer det är det er vardag? Hur svarar du henne?

    Kan du ge ett exempel på vad hon kan säga?

    Är ingen pappa men jag har erfarenheter av elaka kvinnor ändå.
  • Sön 18 feb 19:14 #2

    Som mamma kan man bli så överväldigad av ansvaret för ett barn att det resulterar i stress.
    Du skulle när det är lugnt kunna säga något om att du inte vill att ni ska bråka så mycket och har funderat på om familjerådgivning skulle vara något. Säg att du inte vet hur du ska hantera allt. Ge henne betänketid. Fråga henne hur hon vill att ni kommer på lösningar på era problem
    Det kan hjälpa om du försöker göra henne trygg istället för att motarbeta henne. Visa att du tar ansvar för barnet osv. När hon märker att ni delar bördan så minskar hennes stresspåslag.
    Jag vill inte försvara att hon är elak. Men nu är kanske en period där du behöver vara den kloka innan hon kommer upp på banan igen.

  • Sön 18 feb 19:34 #3

    På vilket sätt är hon elak?

    Jag var själv väldigt orolig för vårt barn hela det första året och kände mig väldigt ensam i det, och att min man inte "brydde sig", så om du ger exempel på hur hon reagerar kan jag eventuellt förklara hur jag själv tänkte i en liknande situation.

  • Mån 19 feb 18:09 #4 +1
    Kakansvan skrev 2018-02-18 18:50:03 följande:

    Hej på er! 

    Skönt att hitta en plats med andra i samma situation (pappor dvs). 

    Vi har en nyfödd på ca 6 månader och min fru och jag har bråkat ganska tätt sedan vår lilla tös kom. 

    Det HAR varit tal om skilsmässa men ärligt så vill jag ha en hel familj, så tänker pådett att funka. 

    Men, kort och gott så har frugan itne haft det lätt under den första tiden. Jag har dock inte riktigt fattat i vilken utsträckning så jag har reagerat när hon har varit väldigt elak i sin "kritik" (som hon kallar det). 

    Jag inser nu att hon har någon form av djup ångest kring vårt barn, då hon är konstant stressad över barnet och dess välmående och har varit sen dag 1. 

    Nog om det, för det hanterar vi på andra sätt, men min fråga till er alla är: 

    Hur hanterar ni när frugan är elak/orättvis/taskig osv och säger massa konstiga saker ni inte själva uppfattar som sanna? 

    För jag kan inte längre bråka med frugan eller tjaffsa om allt, då blir saker bara värre. Jag måste hitta någon slags metod att stänga av känslorna i dessa tillfällen. Hur gör ni? 

    Tack! 


    Om du känner dig ensam så har jag en stor säng och eget ställe så kan vi mysa lite medans din fru jobbar med sina aggressiva problem du ska inte behöva lida och vara kåt och ensam:3
  • Lör 3 mar 14:36 #5

    "Skönt att hitta en plats med andra i samma situation (pappor dvs)."

    Bara kvinnor som svarat?

  • Lör 3 mar 14:42 #6

    Jag känner igen mig i det du beskriver.

    När hon blir stressad så är du nära och helt perfekt peson att kasta ur sig all frustration på.

    Du ska försöka se situationen lite större. Ja vet det är svårt. Det blir lätt tunnelseende.

    Försök känna och acceptera att nu är jag arg. Fast som du säger blir det ännu värre när man "tappar det"

    Du ska inte bli arg på dig själv för att du blir upprörd. Det är normalt. Ni är i en mycket svår fas i livet.

    Mvh

  • Lör 3 mar 14:45 #7

    Om detta inte har förekommit förut, så kan det vara en psykos och hon behöver hjälp. Ni ska ta kontakt med sjukvården/psyk/mödravården och flagga att något är fel!

  • Lör 3 mar 15:47 #8

    Det behöver inte vara något allvarligt. Nu vet jag inte hur din fru är fast min fru var också jättenojjig. Och om sanningen ska fram så var jag också det.

    Vi fick panik när vårt första barn satte mjölk i halsen ????

    Fast visst.. aldrig fel att söka hjälp om man är orolig

  • Lör 3 mar 15:53 #9
    Kakansvan skrev 2018-02-18 18:50:03 följande:

    Hej på er! 

    Skönt att hitta en plats med andra i samma situation (pappor dvs). 

    Vi har en nyfödd på ca 6 månader och min fru och jag har bråkat ganska tätt sedan vår lilla tös kom. 

    Det HAR varit tal om skilsmässa men ärligt så vill jag ha en hel familj, så tänker pådett att funka. 

    Men, kort och gott så har frugan itne haft det lätt under den första tiden. Jag har dock inte riktigt fattat i vilken utsträckning så jag har reagerat när hon har varit väldigt elak i sin "kritik" (som hon kallar det). 

    Jag inser nu att hon har någon form av djup ångest kring vårt barn, då hon är konstant stressad över barnet och dess välmående och har varit sen dag 1. 

    Nog om det, för det hanterar vi på andra sätt, men min fråga till er alla är: 

    Hur hanterar ni när frugan är elak/orättvis/taskig osv och säger massa konstiga saker ni inte själva uppfattar som sanna? 

    För jag kan inte längre bråka med frugan eller tjaffsa om allt, då blir saker bara värre. Jag måste hitta någon slags metod att stänga av känslorna i dessa tillfällen. Hur gör ni? 

    Tack! 


    Då går jag en promenad så är problemen kvar när jag kommer hem igen.
  • frater­diavol­o
    Visa endast
    Tor 8 mar 12:59 #11

    Hey!

    Jag förstår din situation och det är en helvetisk sits att befinna sig i. Har hon möjligtvis hamnat i en graviditets/förlossningsdeppression? Det enda jag kan råda dig att göra, är att ta fram allt tålamod du kan finna i dig själv och bita ihop när elakheterna kommer. Så klart finns det gränser och emellanåt måste även du sätta ner foten och klargöra att "du, detta är fan inte ok att du säger!" Du har ju också känslor, och det är lika viktigt att du mår bra för att kunna vara den bästa pappa du kan vara, som det är för din fru att må bra av samma skäl. Viktigast är ert barn och vore jag dig, så hade jag satt mig ner med min sambo, när det är lugn stämning och tagit upp detta med henne, i lugn tonnoch utan att någon får orsak att brusa upp. Kommunikation är A&O. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig och er.

  • frater­diavol­o
    Visa endast
    Tor 8 mar 13:28 #12

    Hey!

    Jag förstår din situation och det är en helvetisk sits att befinna sig i. Har hon möjligtvis hamnat i en graviditets/förlossningsdeppression? Det enda jag kan råda dig att göra, är att ta fram allt tålamod du kan finna i dig själv och bita ihop när elakheterna kommer. Så klart finns det gränser och emellanåt måste även du sätta ner foten och klargöra att "du, detta är fan inte ok att du säger!" Du har ju också känslor, och det är lika viktigt att du mår bra för att kunna vara den bästa pappa du kan vara, som det är för din fru att må bra av samma skäl. Viktigast är ert barn och vore jag dig, så hade jag satt mig ner med min sambo, när det är lugn stämning och tagit upp detta med henne, i lugn tonnoch utan att någon får orsak att brusa upp. Kommunikation är A&O. Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig och er.

  • Tor 8 mar 13:54 #13

    Hoppas det är okej om jag som kvinna också svarar.
    Det där är en jobbig tid och då är det bra om man är extra försiktig för att inte relationen ska gå åt skogen. Det låter inte alls bra att hon säger elaka saker. Men jag får ingen klar bild. Vad säger hon? Det är ganska viktigt att veta vad hon bråkar om, annars är det svårt att ge råd. 

    Jag fick ett bra tips en gång av en lärare i skolan och det har funkat för mig: 
    Prata alltid i jag-budskap, inte i du-budskap. Dvs. säg inte "du gör..." utan säg istället "jag känner mig..... (när du gör)...."  Och säg aldrig "du gör aldrig...." eller "du gör alltid..." Det är grova överdrifter - ingen gör ju aldrig eller alltid så - och folk blir förbannade. Tolka inte vad hon säger, utan omformulera och fråga om du har förstått rätt. Och inga direkta anklagelser, bara tala om varför du känner sig och så, varför det stör dig, varför det inte fungerar så här.....

    Missförstå mig inte nu - det verkar ju som om framför allt HON borde tänka på dessa saker, hur man kommunicerar bra. Så jag menar inte att bara du behöver veta sånt, absolut inte. Men kanske kan ni i en lugn stund prata om det och komma överens om att ni båda ska kommunicera på ett bra sätt i fortsättningen? Om hon inte vill det eller om hon glömmer bort det regelbundet, kan du också prova att du fortsätter så, envist och lite övertydligt. Du kan också avbryta det hela genom att säga "jag pratar med dig när du har lugnat ner dig." Så gjorde jag med mitt ex när vi låg i skilsmässa. Och även lite innan. Det funkar t.o.m. om någon inte riktigt samarbetar.

  • Herrma­n Hednin­g
    Visa endast
    Ons 9 maj 19:44 #14

    Min fru hade detta beteende. Hon återkom med en ursäkt senare att allt var hennes fel.

    Gör 2 saker. 1. Förklara att hon ska inte ens antyda att du inte duger eller om hon nämner skillsmässa ta det på fullt allvar. Hon testar och det är allvarligt. Förklara att du inte tolererar hot om otro.

    Sak nr 2. Ställ upp för henne och pyssla om henne. Hennes humör kan vara hur jävligt som hellst det gör inget. Men glöm för f-n inte bort punkt 1.

  • Ons 9 maj 23:02 #15

    Ni bör få hjälp utifrån.. Antingen behöver din tjej få stöd eller så kanske du behöver få hjälp att inse vad du missar men oavsett så kan ni snabbare hitta en balans i tillvaron som kommer gynna både er och barnet snabbare.. råd som bli inte arg eller att bita ihop ect kommer ju inte leda till något positivt för dig och inte för henne heller tänker jag... Meningen är ju att man trots att småbarnstiden är tuff ska kunna njuta tillsammans och glädjas åt sin nya familjemedlem ????

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll