Viktminskning innan graviditet

Hej!

Jag och min sambo vill gärna försöka få ett syskon till vår dotter. Vi skulle vilja börja försöken i höst. Innan jag bli gravid igen så vill jag gå ner i vikt då jag dels inte trivs med min nuvarande vikt och kropp och dels pga att det inte är hälsosamt att ha så stor övervikt som jag har.

För att nå en normalvikt så skulle jag behöva gå ner drygt 30kg så som ni förstår har jag alldeles för hög vikt nu.

Jag söker någon som är i samma sits, eller i alla fall vill gå ner i vikt, så vi kan peppa varandra.

Finns du där ute?

Hej Fröken W!

Vi är i samma sits! Jag och min partner planerar också syskon, samt att jag borde gå ner i vikt för att må bra, orka mer och LYCKAS bli gravid. Börjar bli rädd att det ska gå åt pipsvängen pga det. Jag lyckades bli gravid ganska snabbt med min son (2015) -tredje försöket. Nu har vi provat sedan i sept/okt, men inget.... 

Hur går dina tankar? 

Henkes Humla

Hej där!

Jag har kämpat med min vikt sedan jag var 15.

Har provat allt man kan för att gå ner i vikt men det gränder inte mycket.

Som en sista utväg gjorde jag en gastric sleeve 2015 som inte fungerade alls.

På flytet innan op gick jag ner 10kg o det e oxå det enda som jag gått ner.

Har 30kg till som ska bort.

Jag har två barn o vill vill ha ett syskon nu.

Jag vägde 95kg när jag blev gravid med mina andra två o det samma nu.

Vilten kan spela roll absolut men det viktigaste är att inte pendla upp ner upp ner.

Eller att gå ner allt o sedan föröka med en graviditet.

Vi försöker för fullt men jag har haft p-spruta så det går lite segt.

Men tänker på ALLT jag stoppar i munnen.

Tagit bort kolhydrater o försöker tänka på allt.

Det är en kamp! Har också kämpat sedan jag var tonåring.... Vägde rätt normalt när jag träffade min man runt 2003-2004. De senaste åren har det eskalerat och jag väger nog runt 105 kg nu. Vägde 102 när jag blev gravid med min son, och gick ner i vikt under graviditeten. Fick grav-diabetes och genom det kontrollerade jag vad jag åt. MYCKET lättare att göra det för någon annan - mitt ofödda barn... efter förlossning tappade jag fokus och gick upp de 12 kg som jag gick ner under grav....

Kämpar med mina tankar varje dag. Vad tänker andra? Vad tänker jag själv? Vill bara vara hemma vissa dagar - låsa in mig och inte träffa någon. Borde verkligen ta itu med det hela, för min sons skull. Vill ju vara hans mamma länge OCH gärna ge honom ett syskon. 

Tänk om man hade haft en vilja av stål och inte haft ett behov av att fylla alla känslor med mat och sött.... suck!

Hej Fröken W!

Egentligen borde jag nog väga runt 70 - det är nog vad som är rimligt för mig. Jag är kort, men klarar nog inte att gå ner mer än så. 

För några år sedan körde jag GI/LCHF en period. Mådde bättre på sätt och vis. Under graviditetsdiabetesen levde jag på färre och långsammare kolhydrater - inget onödigt socker. Höll mitt BLS i perfekt skick, så jag slapp ta sprutor/tabletter - kostreglerade helt enkelt. Min man har typ 1 diabetes så vi hjälptes åt. Då gick jag ju ner under graviditeten... vägde ca 102 vid grav början och vid slutet ca 100. Med bebis+moderkaka+vatten så borde jag gått ner ca 10-12 kilo. 

Jag har gått på Friskis förr, men vill inte vara bland folk nu när jag känner mig som en elefant... Jag tänkte försöka komma igång med något så "enkelt" som promenader. Blir lätt att jag fastnar i Netflix-fällan...

Vad har du testat i metodväg? Var är dina fällor? 

Mitt mål är att först och främst gå ner så att jag lyckas bli gravid - oavsett hur lång tid det tar. Efter det borde jag jobba mer med att få en sund inställning till mat... inte använda det som belöning/bestraffning. Jag är en smygätare. Gömmer för maken. Köper när ingen ser. Egentligen borde jag inte få ha pengar, haha.... borde inte vara ensam. När jag var tvungen att skicka blodsockervärde till sjukhuset så höll jag mig perfekt - missbrukade ALDRIG. Jag ville varken skada mitt barn eller missköta mig i andras ögon (ja, jag bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig!). 

Hur gammal är din dotter? Min son fyller snart 3. Jag tänker att många nog "förväntar" sig att vi ska skaffa syskon nu.... och att alla tänker att "hon den tjocka kan väl inte få fler....". Jag tänker hemska saker. Hjärnspöken. Misstolkar blickar. Vill gömma mig. 

Usch. Hur hamnade jag i detta, liksom? 

Tack för att du finns!