• Anonym (Vilsen)

    Ptsd - hur och när ta kontakt - hjälp mig.

    Behöver lite hjälp. Har problem med posttraumatisk stress efter en tidigare relation med våld. Ligger flera år tillbaka men jag har ångest ibland och har framförallt stora problem med om män kommer nära mig. Backar om någon ställer sig nära och kroppskontakt klarar jag inte alls, en hand på armen får mig att flyga i taket.

    Jag dejtade en kille lite löst ett tag och kom faktiskt nära honom rent fysiskt. Vi träffades litegrann bara, no obligations, sov tillsammans några gånger. Sen rann det ut i sanden, ingen har hört av sig nu på kanske 6v. Det bara blev så, no hard feelings.

    Detta är första gången på ca 5år jag varit så nära en man fysiskt.

    Tillägger att det är en kille jag känner sen långt tillbaka men vi har aldrig känt på varann sådär mer sex/relationsmössigt. Fin kille, men inbiten singel. Jag kommer snart träffa honom igen då vi hänger i samma kompisgäng. Det är antagligen stor risk/chans att vi hånglar igen.

    Nu till problemet jag har just nu. Jag berättade aldrig om mina problem med närhet till män. Min kbt-terapeut säger att det antagligen vore väldigt bra för mig att träffa den här killen, se honom, känna lite och faktiskt prata om det. Som en bearbetning av min rädsla för fysisk kontakt.

    Han hjälpte mig väldigt mycket, ångestattackerna sjönk radikalt. Det är fin en bra kille, jag känner honom rätt väl.

    I stort sett har jag bestämt mig för att faktiskt prata med honom.

    Men hur tar jag kontakt rent praktiskt. Skriva om sånt här känns inte alls bra. Hitta på en ursäkt att ses känns halvbra. Ska jag helt enkelt ringa och bara säga vad det gäller??? Och förklara att det skulle vara väldigt bra för mig att ses och prata och sen föreslå att vi ses.

    Någon som har en tanke kring detta?

  • Svar på tråden Ptsd - hur och när ta kontakt - hjälp mig.
  • Anonym (,.,.,.,.)

    Om du känner att han är en förstående kille man verkligen kan tala med om såna här allvarliga, självutlämnande saker, ja då skulle jag göra det. Men fråga dig själv också om du även kan ta ett nej från honom, eller om han kanske är en sån sprider din historia på bygden? Eller bland kompisarna i gänget, om dom inte vet det redan förstås.

  • Anonym (Vilsen)
    Anonym (,.,.,.,.) skrev 2018-02-20 21:53:01 följande:

    Om du känner att han är en förstående kille man verkligen kan tala med om såna här allvarliga, självutlämnande saker, ja då skulle jag göra det. Men fråga dig själv också om du även kan ta ett nej från honom, eller om han kanske är en sån sprider din historia på bygden? Eller bland kompisarna i gänget, om dom inte vet det redan förstås.


    Ja, det känner jag är ok, den självutlämnande delen alltså.

    Om han säger nej, det skulle vara tufft. Har tänkt en del på det.

    Nej, det är ingen pladdrare. Mina närmsta vänner vet och vissa av dem är även hans närmaste.

    Det är inte helt lätt det här. Men jag tror det skulle hjälpa mig mycket att prata med honom.
  • Anonym (Vilsen)
    Anonym (,.,.,.,.) skrev 2018-02-20 21:53:01 följande:

    Om du känner att han är en förstående kille man verkligen kan tala med om såna här allvarliga, självutlämnande saker, ja då skulle jag göra det. Men fråga dig själv också om du även kan ta ett nej från honom, eller om han kanske är en sån sprider din historia på bygden? Eller bland kompisarna i gänget, om dom inte vet det redan förstås.


    Jag ringde till slut. Jag tänker att jag måste komma över rädslan för män. Det här är den enda jag varit nära.

    Han blev chockad. Jag visste inte, sa han. Nej det är klart han inte gjorde för jag sa ju inget. Vi pratade över en halvtimme. Det är svårt. Det blir lite rörigt, osammanhängande. Försökte förklara x:ets problem (psykisk störning). Också svårt. Det blir så abstrakt för den som förskonats för den sortens problem.

    Vi ska i alla fall ses. Jag sa att det skulle vara bra att ses, att känna att det var ok att han kom så nära. Vi har ett litet projekt han ska hjälps mig med. Jag vet inte om jag klarar att prata om rädslan, problemen. Kanske. Bara träffa honom kanske räcker långt. Jag har ingen aning om hur jag kommer reagera.
  • Anonym (Hm)
    Anonym (,.,.,.,.) skrev 2018-02-20 21:53:01 följande:
    Om du känner att han är en förstående kille man verkligen kan tala med om såna här allvarliga, självutlämnande saker, ja då skulle jag göra det. Men fråga dig själv också om du även kan ta ett nej från honom, eller om han kanske är en sån sprider din historia på bygden? Eller bland kompisarna i gänget, om dom inte vet det redan förstås.
    Håller med
  • Anonym (Vilsen)
    Anonym (Vilsen) skrev 2018-03-10 21:37:55 följande:

    Jag ringde till slut. Jag tänker att jag måste komma över rädslan för män. Det här är den enda jag varit nära.

    Han blev chockad. Jag visste inte, sa han. Nej det är klart han inte gjorde för jag sa ju inget. Vi pratade över en halvtimme. Det är svårt. Det blir lite rörigt, osammanhängande. Försökte förklara x:ets problem (psykisk störning). Också svårt. Det blir så abstrakt för den som förskonats för den sortens problem.

    Vi ska i alla fall ses. Jag sa att det skulle vara bra att ses, att känna att det var ok att han kom så nära. Vi har ett litet projekt han ska hjälps mig med. Jag vet inte om jag klarar att prata om rädslan, problemen. Kanske. Bara träffa honom kanske räcker långt. Jag har ingen aning om hur jag kommer reagera.


    Nu har jag träffat honom, det gick bra. Vi fixade med mitt projekt, datorfix, och åt mat tillsammans. Att prata gick inte alls, om det jobbiga alltså. Projektet gick ju bra att fixa med. Men jag drog ramarna i telefonsamtalet och jag sa också då att det inte är säkert att jag klarar av att prata. Att bara ses och vara nära tror jag var bra.
Svar på tråden Ptsd - hur och när ta kontakt - hjälp mig.