2,5 åring. Känner mig uppgiven... :-(

Jag är inte i samma sits men har ett barn i nästan samma ålder och känner igen vissa saker, även om mitt barn inte är så extremt (än).

Hur länge har detta pågått? Jag tänker att det kan vara en reaktion på det nya syskonet, det är ju ändå en stor förändring som skett i hens liv. Får barnet mycket egentid med er föräldrar? Går hen på förskola? Hur är det där isf?

Min son är liknande. Hemsk ibland, gosig ibland. I början trodde jag att han måste vara sjuk för han grät och skrek och kastade sig hit och dit. Det kändes som det måste vara mer än att han var tvungen att klä på sig eller att en viss leksak stoppades undan. Men nej.

Om det bara är en leksak ignorerar jag, och kramar och visar glädje när han beter sig bra igen. Ibland har jag med våld tryckt ner honom i overallen när han måste till dagis.

I nästa stund kan han vara glad och världens raraste. Han ska få syskon till sommaren, vi får se hur det blir då...

Han eller Hon vill ju förståss ha uppmärksamhet samtidigt som 2,5 är en jobbig period i livet. Försök att blanda in den stora i sysslorna med den lilla så han känner sig behövd och sedd. Att riva ur alla kläder är ju jättebra sätt att få uppmärksamhet på, bättre dålig uppmärksamhet än ingen alls.

När du matar den lilla, läs en saga för den stora, kan den lilla ligga nöjd för sig själv lite då och då, sätt dig på golvet med den stora och bygg med klossar/tågbana vad han nu gillar.

Låter väldigt normal för en tvååring som rätt nyligen fått konkurrens.

Prata med Bvc om tips.

Hej. Jag har tvillingar i din ålder. Dom har oxå börjat med att riva allting. Det som är jobbigt i mitt fall, är att när jag lyckas hejda ena, då börjar andra. Då springer jag o hejdar ena, o då sätter första igång! Nedrans busungar! O dom samarbetar duktigt med! Häromdagen fick jag nog. Dom hade öppnat låda i köket, o rivit ut all aluminium folie över hela golvet. Dom hade rivit ur alla sina leklådor i vardagsrum. Dom hade rivit ner alla mina böcker i vardagsrum o satt o rev sönder sidorna. Jag var på övervåning då på toaletten. När jag kom ner till allt detta kaos, så orkade jag knappt säga nåt.. Jag bara tittade på all förövelse. Sedan hämtade jag sopsäck. Öste i allt där. Jag fyllde även deras leksaker i en sopsäck o bar upp på deras rum.. Jag håller på att tömma nedervåning på saker nu. Som är nåbart. Att jag inte ens kom in i rummen, pga alla saker, gjorde att jag tappade fattningen. Det går på sekunder, när dom små liven river! Ena barnet bara skrattar åt mig, när jag säger till. Andra barnet illgråter istället..

Hälsningar från en trött tvillingmamma...