Namnstatestik

Jag tror det handlar om att man vill att barnet ska få vara ensam om namnet i tex klassen och mer speciell på så sätt. Nu när världen blivit så global är det lätt att försvinna i mängden och det handlar kanske om något sånt. Att bebisen ska kännas mer speciell typ.

Sedan är det ju ironiskt om alla som vill ha ovanliga namn väljer samma namn för då är de ju vanliga helt plötsligt. Det går ju tidsanda i det där också så vissa generationer gillar vissa namn. Korta flicknamn verkar tex inne nu. Mina, Milla, Mea, Meja, Moa etc. Så de flesta väljer något som är snarlikt på så sätt men ändå låter speciellt och så råkar det bli samma.

Det är tex få som väljer de namn som de i ens föräldrars generation hade så tex Kerstin, Barbro, Kristina är jätteovanligt på en bebis nu.

Tänker nog också att det ha något med det att göra, dock är det ju omöjligt att veta vad eleverna kommer att heta i dina barns framtida klasser, i min gymnasieklass var det tre som hette Selma, och det var inte speciellt populärt det året jag föddes. Jag är byggarbetare och ibland renoverar vi saker i skolor, jag såg att det i en klass var två pojkar som hette Silas, vad är oddsen att det ska hända liksom?

Det är ett väldigt intressant fenomen dock, det där med att man vill vara unik. Undrar varför det plötsligt är så viktigt - förr i tiden bar typ hälften av alla de fem vanligaste namnen.

Jag undrar jämnt hur föräldrar gör när de väljer namn, vad är det för saker de tar ställning till - folk som ger sina barn namnen Alice och William, hur tänker de? Och hur tänker föräldrar som ger sina barn väldigt ovanliga namn som Myra och Moltas?

Förresten Kerstin är inte så opopulärt, förra året fick 82 flickor det namnet.

Jag var ensam om mitt namn genom hela grundskolan. Sen börjar jag gymnasiet och då är vi TRE med samma namn och samma stavning på mitt program!

När vi valt namn åt våra barn var vi helt ense om första. Ett äldre namn, tänk Olle, Folke, Erik, Edvin, Alma, Sigrid, Ellen. Med andra barnet var vi inte helt överens men maken kom i varje fall med ett namn som jag inte direkt ogillade så då tog vi det. Ett i lite nyare stil. Men passar ändå ihop.

Jag tror man tar namn man gillar. Jag tycker att både William och Alice är fina, det är inget "fel " på dem. Men jag har faktiskt aktivt undvikit topp 10. Även om jag ju inte vetat exakt hur vanligt ett namn varit på just min hemort eller mitt län.

Jag funderar på hur dagens barn ska kunna komma ihåg alla dessa namn, det finns otroligt många nu för tiden. Det kan vara så att de tycker att det blir för krångligt och att de gör uppror mot den här namnmångfalden - tänker om majoriteten av dem kommer att ge sina barn namn som Anders, Johan, Lars, Olof och Per?

Inget nytt. Dock upplevde jag det "värre" för några år sedan. Nu har många börjat regera på det här med "ovanligt för ovanlighetens skull".

Jag tror mest det handlar om tidsandan. När jag var i tonåren älskade jag fornnordiska namn som Vidar och Tyr. Jag kände mig ganska ensam om det, för det kändes lite mossigt då, så döm om min förvåning när folk några år senare började döpa sina barn till det. Uppenbarligen hade det legat i tiden, utan att jag märkt det.

Några år senare tänkte jag att jag istället ville döpa mina kommande barn till min mormors namn. Och ja, vilka namn tror ni var populära då?

Jag trodde att jag var unik, men vi påverkas mer av omgivningen än vi tror...

wow! hela 44% av föräldrar undviker att ge sina barn namn från top hundra listan, det överraskar mig! de allra flesta småbarn jag känner har väldigt vanliga namn så att det skulle vara så många förvånar mig, tänkte mer att det skulle vara typ 10-15% eller så.

Det kanske är för att vi har en större umgängeskrets än vad man hade förr i tiden, de flesta vill ju inte ge sina barn samma namn som någon de redan känner. Historiskt sett har det alltid varit en större namnvariation i större städer än ute på landsbygden och för varje år det går är det fler och fler som flyttar till städer - jag bor själv i en ganska liten stad med runt 10.000 invånare och det är väldigt få i min ålder som inte flyttade efter att de gick ut gymnasiet. Men när jag kollar i vår lokaltidning ser jag fortfarande att barn ges konstiga namn som Lias, Texas, Dylan, Caspian, Damien, Zion, Hailey, Noelle, Pixie och Lovelia - undrar varför?