• Anonym (Anonym)

    Vi umgås inte längre

    Jag och min underbara sambo fick barn i oktober förra året. Som dom flesta vet så är det omtumlande och livet blir sig aldrig likt igen. Missförstå mig inte, hon är det bästa som hänt oss MEN jag och sambon umgås knappt längre. Sexlivet är helt okej, vi försöker ta tillfällena i akt men ibland har man ingen lust eller ork. Det stora problemet är på kvällarna och framförallt på helgerna.

    Jag är också trött på kvällen men jag anstränger mig till att vara vaken en stund extra just för att det är helg och inga måsten dagen efter men min sambo är inte lika pigg på det. Aldrig. Varenda helg somnar han på soffan eller vill gå och lägga sig tidigt. Jag förstår absolut att man kan vara trött osv men han anstränger sig inte ens och det gör mig så ledsen. Han skyller på att han är så trygg och lugn i mitt sällskap, därför blir han trött. Varje kväll känns som en måndag. Helgerna är inget mysigt längre känns det som. Antingen pillar vi på telefonerna eller så spelar han tvspel. Vi sitter i samma rum men umgås inte riktigt. Han tycker att jag bara klagar på honom hela tiden, på hans trötthet men jag skulle vilja att vi umgicks mer, kanske spelade något sällskapsspel ihop eller prata om allt möjligt. Vi har inget att prata om känns det som.

    Om vi tex har besök på kvällen mitt i veckan har han inga problem att vara vaken länge men det hade varit helt annorlunda om det bara var vi två. Det känns som att han blir uttråkad av att endast umgås med mig. Jag vet inte vad jag ska säga till honom då jag redan förklarat men han verkar inte förstå mig. Är så rädd att vi ska glida ifrån varandra.

    Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Vi umgås inte längre
  • Anonym (?)

    Har du föreslagit tex ett sällskapsspel någon kväll?

  • Anonym (Same)

    Känner igen mig/oss. Konstigt nog pratar vi mer med varandra nu när vi har två barn än när vi bara hade en.

    Men, jag känner igen mig i dina känslor.

    Har inga tips tyvärr :-/ undrar själv vad man ska göra...

  • Anonym (Jessica)

    Samma här.

    Problemet är inte bara han, utan lika mycket jag...

    Något sällskapsspel skulle kanske vara något, tips?

  • Anonym (J)

    Känner igen att bli trött särskilt i början när vi blev ett par, och man ska ha massa energiiiiiii, jag var mest trött.

    men jag håller med din man, det är det ultimata tecknet att jag är fullkomligt trygg med min partner, så trygg att jag kan släppa på alla 12 masker "pigg glad rolig presterar inspirerar adderar filosoferar civiliserar socialiserar " etc. Och bara få landa tung

    och vara det jag innerst inne är: T R Ö T T

    Och blunda in

    i trygghet. (Jag växte upp med övergrepp i hemmet och låg alltid på vakt så jag har ett stort behov att få sova och känna att någon är vaken och vakar åt mig)

    Men sen det är för att min partner i telefonen innan vi möttes blev min lullaby och godnattsaga hans röst och närvaro kopplade jag till avslappning. För han kändes det negativt att jag bara velat sova men när jag berättat varför då förstod han att det var det stora beviset på att han får mig å må bra och är den enda som ger mig det ingen annan kan. Ro i själen.

    När vi sitter ner med film tv då somnar jag fort men om vi är på G utomhus och åker iväg med bilen / rör på oss / då har jag normal energi och tycker om att umgås med honom.

    Vi kanske inte har så mycket gemensamt i vad man pratar om vi är olika till ytan (hobbys etc) men i grund och botten värderar vi lika särskilt relationer och hur vi ser på vår relation och ansvaret vi har i den och vi anpassar oss lika mycket för att göra saker varandra tycker om men då att båda har kul vi är lika empatiska och öppna. Så det jämnar ut sig.

    Saknar honom när jag skriver!!

Svar på tråden Vi umgås inte längre