Vad gör man om ens man helt har tappat greppet

Låter som nån som har en depression. Man blir lätt apatisk av det. Dra med honom till en psykolog.

Han vägrar det. Har redan försökt.

Boka en tid och lura dit honom? Han måste ju först inse att det är ett problem. När han säger att han ska göra det (oavsett vad det är), sätt en tidsgräns. Mätbara mål!

Tjänar du inga pengar? 

Prata när du inte är upprörd.

Erbjud stöd för att han ska få rätt hjälp.

Finns det någon annan i er närhet han lyssnar på? Syskon? Förälder? Vän? Släkting?

Det är jobbigt och pinsamt att blanda in någon utomstående i sina problem, men når du inte fram kanske det är nödvändigt att någon annan säger "du verkar inte må bra och hela familjen år på knäna av det".

I nöd och lust,,,om ni är gifta :)

Oavsett hur ni valt att leva, så har ni ett gemensamt ansvar för er ekonomiska situation. Är han depprimerad behöver han läkemedelsbehandling.

Använd dig av hans bästa kompis eller någon nära anhörig. Han måste till läkare, sök primärvården.

Prova att sätta upp rimliga och nåbara mål.
Handlar det om att lämna in ett läkarintyg, prova att tillsammans komma överens om när detta ska göras så att det inte blir "jag fixar det, sen". Bättre då att ni tillsammans kommer överens om att den och den saken ska vara fixad senast på onsdag kl 17, eller vad som nu är rimligt.

Läkemedel är inte svaret på depression för alla. Om det är depression han lider av kan han behöva hjälp att ta sig ur den, men det är långt ifrån säkert att han behöver läkemedel.

Har du försökt kolla med tex FK eller vårdcentralen i hans ställe om han ej berättar eller har koll själv.

Tex ring vårdcentralen och uppge att han ej kommer ihåg när sjukskrivningen går ut.

Värt ett försök för att få klarhet.

Gå själv till psykolog för att få hjälp i hur du ska hantera situationen?

Vad är han från början sjukskriven för?

Tack för alla svar.
Att lura honom till läkare går inte. Det har jag redan provat. Bokat en tid och han vägrar att gå, man kan ju inte tvinga en vuxen person mot hans vilja. 

Klart att jag tjänar pengar, men vi behöver två inkomster för att överleva.

Han påstår att han inte behöver stöd, bara lugn och ro för att han är sjuk.

Möjligen att han lyssnar på sin mamma, kanske ska prova att prata med henne?

Ja, i nöd och lust, vi har ett gemensamt ansvar. Jag har inkomst, men inte han. Jag har provat att ringa hans läkare, försäkringskassa, men de får ju så klart inte säga nåt.

Rimliga mål har jag också provat, då blir han bara arg och tycker att jag ställer krav på honom och att jag har noll förståelse för att han är sjuk.

Jag har varit hos psykolog. Efter några besök kom hon fram till att man kan bara ändra sig själv. Antingen får jag stå ut med honom, ett barn till, eller lämna honom. 

Det känns lite som att jag bara hittar bortförklaringar till era tips, men har som sagt provat det mesta redan, därför som jag vände mig hit. 

ibland kan människor reagera på överraskning. Dvs om du säger att du lämnar honom nu eftersom han vägrar att hjälpa sig själv , gör det ibland att folk faktiskt tar tag i sig själva eftersom de inser att de håller på att förlora allt. 

Varit lika sedan han blev sjuk?

Hur länge har det pågått?

Vad var han hemma för från början?

Har ni samliv och fungerar vardagen förövrigt? Barn - hämtning/lämning? Vardagssysslor?

Fast då ska man väl inte säga "jag lämnar dig nu" för då har hon tagit sitt beslut och då kan han inte påverka utgången?

I så fall säger hon: "Jag avslutar den här relationen om tre månader om du inte innan dess har visat för mig att du kan sköta dina papper och är seriös med att söka jobb, för att ha kvar vår relation."

Men sen är det det som gäller, benhårt. Man ska aldrig hota med något som man inte är beredd att fullfölja, då förlorar man all respekt.