Känslor vid äggdonation? Vill höra från er som fått barn genom ÄD

Pga ålder så ser det ut som om äggdonation är enda möjligheten för oss att få ett syskon till vårt barn. Det väckte enormt mycket känslor hos mig i början och jag har nu börjat landa lite mer och mer. Men känslorna finns kvar där och det som är främst gällande är mina funderingar kring genetiken.

Jag hyser inga som helst tvivel om att jag kommer att älska detta eventuella barn lika mycket som det barn jag har idag. Men mitt barn är väldigt likt mig, jag får ofta kommentarer om hur lika vi är osv. Jag ser mycket av mig själv i mitt barn och det är en känsla jag trivs med. Sorgen att inte kunna få ett till biologiskt barn är enormt stor och jag är rädd att jag kommer att bära med mig den sorgen vid varje kommentar jag får. Folk kommer säkert att se likheter som inte finns och kommentera detta och jag vill bara veta att jag inte kommer att bryta ihop varje gång Det är inget ni kan lova, det vet jag. Men jag skulle vilja veta hur ni resonerade? Hur upplevde ni att barnet inte var ert genetiskt sett? Vad hade ni för känslor? Vilken hjälp fick ni att bearbeta sorgen/andra känslor?

Jag vill veta allt!! Vi kommer isf att göra detta i Danmark.

Ni får gärna vara anonyma, men jag tänker inte acceptera kommentarer om att jag är för gammal, att naturen får ha sin gång osv. Det tankesättet får ni gärna ha, men inte i min tråd!

Hej Nemi76!

Jag har inget svar på din fråga, men ska vi följas åt? Planerar ÄD i Köpenhamn nu under våren, och det vore fint med någon att bolla tankar och funderingar med.

Jag tänker som du, har också barn sedan tidigare som är lika mig. Samma humor, intressen osv. Kommer jag känna en distans till det här barnet? Det kommer ju inte att vara biologiskt släkt med sina syskon heller. (Min man har inga egna barn sedan tidigare.)

Skönt att läsa att barnet även påverkas av mig under graviditeten!

Lycka till! 

En kompis hade förberett embryodonation som ensamstående men träffade sin man i den vevan, så de flesta tror att tösen är ett litet "hoppsan". Kompisen hade varit ofrivilligt barnlös med sitt ex och var på väg att adoptera när exet gjorde slut. Jag tror inte man som omgivning kan låta bli att se likheter, för det ligger i vår natur, men det är fantastiskt hur mycket som ligger i gester/tonfall etc så likheter blir äkta trots ev skillnader i utseende. Vår som kom på 4:e och sista IVFen. Jag hade gärna adopterat, men skulle haft svårt att leva med ovissheten vad mitt barn hade upplevt innan jag var med. Med donerade ägg eller embryon vet man vad barnet varit med om hela väggen. Vi hade usla förutsättningar så jag hade nog gått direkt på ED om det hade varit nu (sonen är 9 år)

Fick din kompis barn genom ED?

Förlåt, det framfick kanske dåligt. Ja, hon fick en dotter i första försöket med embryodonation (efter års kämpande med egna ägg) Det är såååå deras dotter!

En kompis hade förberett embryodonation som ensamstående men träffade sin man i den vevan, så de flesta tror att tösen är ett litet "hoppsan". Kompisen hade varit ofrivilligt barnlös med sitt ex och var på väg att adoptera när exet gjorde slut. Jag tror inte man som omgivning kan låta bli att se likheter, för det ligger i vår natur, men det är fantastiskt hur mycket som ligger i gester/tonfall etc så likheter blir äkta trots ev skillnader i utseende. Vår som kom på 4:e och sista IVFen. Jag hade gärna adopterat, men skulle haft svårt att leva med ovissheten vad mitt barn hade upplevt innan jag var med. Med donerade ägg eller embryon vet man vad barnet varit med om hela väggen. Vi hade usla förutsättningar så jag hade nog gått direkt på ED om det hade varit nu (sonen är 9 år)