Forum Missfall - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • sent missfall

    Ons 7 mar 2018 19:33 Läst 7706 gånger Totalt 17 svar
    Visar endast inlägg av Selmas8 - Visa alla inlägg
    Ons 7 mar 2018 19:33

    Hej! Vi förlorade precis vår fina lilla tjej i v 20. Hade haft blödningar ett tag som läkaren sa berodde på lågt sittande moderkaka och att då nederkanten på moderkakan släppt lite i kanten. Läkaren gav rådet att jobba som vanligt men att försöka ta det lite lugnt, ingen träning eller sex. Efter några dagar från blödningens start fick jag mycket sammandragningar i livmodern och ännu mer blödning till följd av det. Eftersom jag ska på RUL två dagar senare så får jag rådet att vila avvakta tills dess. På RUL ser allt jättebra ut. Allt på rätt plats och inga fel på vår tjej, bra med fostervatten. De tre efterföljande kvällarna efter RUL får jag ännu mer sammandragningar ( kom konstigt nog enbart på kvällarna) som dessutom börjar göra ont. Ringer gyn för rådgivning och får rådet att försöka slappna av, bada, använda värmekudde och ta två alvedon samt åka in till akuten om det förvärras. Hom säger även att det inte finns så mycket att göra åt det i så tidig graviditet utan det är bara att avvakta. Detta rådet följer jag i två kvällar men den tredje blir allt så mkt värre. Åker in akut med värkar och när vi kommer in visar det sig att vattnet gått. Vår tjej lever fortfarande men chansen att klara henne till levnadsduglig vecka är i stort sett obefintlig. Blir inlagd med strikt sängläge. Efter ett par dagar så har hennes lilla hjärta slutat slå och jag får förlossningen igångsatt. Läkarna tror att allt beror på en infektion som jag verkar ha fått. Har inte fått svar från obduktion än. Fick penicillin intravenöst under tiden jag låg inlagd men detta var ju för sent! Nu i efterhand funderar jag så mycket på hur man vågar rådgiva någon med dessa symtom att avvakta? Vad jag förstår så är symptomen typiska tecken på infektion. Jag har alltid litat på vården och att de gör sitt jobb men just nu vet jag inte. Med facit i hand skulle jag ju sökt akut direkt när sammandragningarna började, inte väntat en minut. Men det gjorde jag ju inte eftersom jag litade på rådgivningen jag fick.

    Finns det någon som varit i en liknande situation? Har ni blivit gravida igen efter och hur har det i så fall gått för er? I nuläget känns det som om jag skulle vara väldigt nojig vid ny graviditet och vilja ha test för infektion en gång i veckan.

  • Lör 10 mar 2018 12:56 #3

    Tack för att du delar med dig av din erfarenhet! Beklagar verkligen att ni också har fått gå igenom detta <3 Det är så svårt att veta när man borde ha agerat och om det i så fall hade kunnat gå att förhindra på något sätt om insatser för att häva infektionen gjorts tidigare. Det är inget en ej fackkunnig borde behöva fundera över utan att kunna lita på vården borde vara en förutsättning. Oavsett så borde vården ransaka sig själva när sånt här händer. Att ha rådgivit till vila och alvedon eller som i ditt fall inte reda ut utan avfärda med snabba förklaringen inkontinensproblem, är ju ett fruktansvärt misslyckande. Menar att finns minsta lilla risk så borde en ordentlig kontroll alltid göras. Blir så upprörd när jag tänker på det. (kan ju undra om Prinsessan Madeleine fått detta bemötande vid rådgivning i samma situation) I mitt fall har de inte hittat någon infektion i vaginan, inte heller i urinet. Det som visade var något högt var sänkan från blodet. Dock har jag fått veta att denna kan vara hög i graviditeten utan att det behöver vara fel. Vi inväntar svar från obduktion nu. Hoppas verkligen på att få något svar då. Blir så svårt annars att veta vad man kan göra vid nästa graviditet för att förhindra att det händer igen. Livrädd för att de inte ska hitta något fel.

    Underbart att ni så snabbt blivit gravida igen. Förstår din oro! Dock kommer det säkert gå jättebra denna gång och bra att de tar din oro på allvar och att du får gå och göra regelbundna kontroller och även sätta in cerklage. Viktigt att känna att allt som är möjligt att göras för att förekomma problem också görs! Önskar er lycka till! Skriv gärna om du vill och berätta hur det går med allt. Varma kramar!

  • Mån 12 mar 2018 16:56 #7
    Ebo88 skrev 2018-03-11 21:17:49 följande:

    Jag tycker det är skönt att få dela med sig, hade jättegärna velat att någon hade hjort damma för mig i november. Vänner är ett fantastiskt stöd men dom kommer aldrig kunna förstå vad man har gått igenom. Jag tror det är därför jag är så öppen här med vad som har hänt. Dels för att man är anonym men även för att vi alla kan förstå och relatera till varandra.

    En som förstår mig är tyvärr min pappa. -99 i november fick han och min styvmor vår lillasyster (vi är fyra syskon och vår ängel var det 5.e) Tycärr somnade hon in 2 timmar efter fullgången förlossning. En infektion gjorde så hennes lungor kollapsade. Så hemskt att han fick återuppleva det scenariot via mig återigen. Det var definitivt inte lätt för honom. Fyra månader senare blev min styvmamma gravid igen och 2001 i januari kom vår andra lillasyster Matilda till världen.

    Kan inte låta bli att tänka att om det fick vägen för pappa och styvmamma den gången så måste det ju gå för mig också. Så jag håller alla tummar och tår jag äger och har.

    Precis som du tycker jag att vården kan ta en på allvar när man kommer och tar upp ett problem. Vad hade vart så galet att bm hade skickat iväg urinet på odling istället för att bara ta stickprov bör jag berättade om det blöta i bindan liksom? Jag försår att dom inte slår på storlarmet men allt jag beskrev stämde in på symtom till infektion och en sådan lätt sak som att hon kollat min livmodertapp när jag var där hade kanske kunnat räddat vår son. Men det får vi ju aldrig veta.

    Min bm nu är jättebra! Det är på samma mödravårdscentral och när jag berättade om det scenariot så skämdes hon när hon läste vad den förra bm hade skrivit i min journal. Hon sa att så får det inte gå till utan att jag borde ha blivit rädd till att åkt upp till förlossningen.

    Kan uppdatera här om min lilla resa dessa månader. Hoppas på att det blir en positiv så jag kan dela med nig om en erfarenhet som har vart jobbig och påfrestande.

    Tack så mycket för dina fina ord <3


    Bra att du har förtroende för din nya barnmorska! Är hemskt att det ska behövas att något sånt här händer innan Vården tar problemen på allvar. Jag läste hela min journal innan idag och såg att det sista min barnmorska skrivit var att hon lovat täta kontroller vid ev kommande graviditet. Känns bra att ha fått det nedskrivet. Har du fått inplanerade täta UL eller har du sökt akut när du gjort dina UL? Jag gjorde många besök på akuten och gjorde UL pga småblödningar innan de riktiga komplikationerna började. Det känns alltid som att man är en gnällig hypokondriker när man sitter på akuten i timmar och väntar. Skulle vara så skönt att slippa det.

    Då hemskt för din pappa och och er med lillasyster som gått bort fullgången. Måste varit ett fruktansvärt trauma. Skönt att en frisk flicka kom efter det. Tänker att det nog är lätt att bli kvar i sorgen annars. Känns lite så nu. Blir tokig om vi inte blir gravida igen.
  • Mån 12 mar 2018 17:05 #8
    vinterbebis12 skrev 2018-03-12 04:25:57 följande:

    Blir så ledsen när jag läser ditt inlägg. Vi förlorade en liten i v12 (skulle gå in i v13) i höstas pga en infektion vilket även obduktionen bekräftade. Inte GBS utan tarmbakterier som man har i underlivet och som tagit sig in i livmodern. Har svårt att bli gravid så har inte blivit gravid igen. Är fortfarande ledsen och träffar kuratorn på kvinnokliniken med jämna mellanrum. Känner igen tankarna om vad man hade kunnat göra för att förhindra, men rent rationellt är det ju vården som borde ha agerat på era och mina symptom. Vår lilla är begravd i en minneslund vilket känns fint. Har ni funderar på begravning? Stor kram


    Åh, beklagar verkligen :( Så tråkigt och extra jobbigt när man kämpat länge för graviditeten. Ja, de tankarna är jobbiga. Det enda som är bra är att man fått en medvetenhet och kunskap själv om vad som kan bli fel och varningstecken. Jag tog rätt lätt på det hela tidigare. Trodde inte graviditeten var så känslig som den visade sig vara. I fortsättningen kommer vi ju stå på oss för att få vård och extra kontroller! Hellre en för mycket än en för lite. Vår flicka kremeras och askan strös i en minneslund <3 Många kramar, håller tummarna för ny graviditet inom kort.
  • Mån 12 mar 2018 17:13 #9
    Llewellyn skrev 2018-03-12 06:50:19 följande:

    Vi var med om ett sent missfall juni 2016.

    Jag hade en mindre blödning redan vecka 6, men vid ul vecka 9 såg allt bra ut. Vecka 12 kom nästa blödning och då större. Dock såg allt återigen bra ut på kub och man kunde ej lokalisera källan till varför det blödde.

    Vecka 16 händer det igen, i sådana mängder att jag ringer 1177 och får åka till sjukhuset. Där medicineras jag, fostret lever men de är inte nöjda med mängden fostervatten.

    Tre veckor av oro blod och sjukskrivning följer och när vi ska på RUL vecka 19+0 så tar det slut. Blöder igen byxor och allt på vägen dit, fostervatten finns knappt, bara en liten ficka typ. Under ambulansfärd till sjukhus börjar sammandragningar och efter några timmar på sjukhuset även värkar.

    Hon kontrollerades med ul några minuter innan hon kom ut och då levde hon. Obduktion gav inga svar. Och på mig gjordes inga tester alls.

    Mensen kom till augusti 2016. I december 2016 lyckades vi bli gravida igen och nu ligger min 6 månaders son brevid och snarkar.

    Hoppas det kan ge lite hopp när det känns tungt.

    Beklagar förlusten.


    Beklagar att ni också mist en liten tjej :( Jobbigt att inte veta varför det hände men då Skönt med en frisk liten pojk efter allt. Ger hopp :) Var du mycket orolig under din graviditet? Gick den utan komplikationer? Blev du erbjuden täta kontroller? Mycket frågor :)
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll