Forum Missfall - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • sent missfall

    Mån 12 mar 2018 06:50 Läst 7706 gånger Totalt 17 svar
    Visar endast inlägg av Llewellyn - Visa alla inlägg
  • Mån 12 mar 2018 06:50 #6

    Vi var med om ett sent missfall juni 2016.

    Jag hade en mindre blödning redan vecka 6, men vid ul vecka 9 såg allt bra ut. Vecka 12 kom nästa blödning och då större. Dock såg allt återigen bra ut på kub och man kunde ej lokalisera källan till varför det blödde.

    Vecka 16 händer det igen, i sådana mängder att jag ringer 1177 och får åka till sjukhuset. Där medicineras jag, fostret lever men de är inte nöjda med mängden fostervatten.

    Tre veckor av oro blod och sjukskrivning följer och när vi ska på RUL vecka 19+0 så tar det slut. Blöder igen byxor och allt på vägen dit, fostervatten finns knappt, bara en liten ficka typ. Under ambulansfärd till sjukhus börjar sammandragningar och efter några timmar på sjukhuset även värkar.

    Hon kontrollerades med ul några minuter innan hon kom ut och då levde hon. Obduktion gav inga svar. Och på mig gjordes inga tester alls.

    Mensen kom till augusti 2016. I december 2016 lyckades vi bli gravida igen och nu ligger min 6 månaders son brevid och snarkar.

    Hoppas det kan ge lite hopp när det känns tungt.

    Beklagar förlusten.

  • Mån 12 mar 2018 18:46 #10
    Selmas8 skrev 2018-03-12 17:13:34 följande:

    Beklagar att ni också mist en liten tjej :( Jobbigt att inte veta varför det hände men då Skönt med en frisk liten pojk efter allt. Ger hopp :) Var du mycket orolig under din graviditet? Gick den utan komplikationer? Blev du erbjuden täta kontroller? Mycket frågor :)


    Den information vi fick var att moderkakan antagligen släppt. Och eftersom jag inte märkt av vattenavgång så kom det väl samtidigt som blodet och därav att det även såg värre ut än det var. Fast mina järnvärden var inte bra. På sjukhuset fick jag tre påsar blod.

    Hur som helst..

    Jag var rätt nojig, ville helst inte prata om det på samma sätt eller berätta för folk innan det började synas för jag var hela tiden nervös att det skulle gå fel.

    Fast på ett sätt kändes det ändå bättre. Jag och fästmannen hade ju liksom överlevt trots det hemska som hände. Jag hade även psykologkontakt via mitt arbete om det kanske hjälpte till.

    Det var på tal med extra kontroller på specialistmödravården om behov fanns, men jag blödde inte alls så det blev aldrig aktuellt. Till slut gick jag dit i alla fall fall men pga högt blodtryck i slutet av graviditeten.

    Jag fick två eller tre extra läkarbesök via barnmorskan och ett TUL men det berodde mest på min övervikt. Dock skönt att se att allt fortfarande såg bra ut.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll