Så ledsen att läsa era hisorier. Alla dessa små barn som inte fick finnss till krossar mitt hjärta. Kramar till er alla!

För snart 2 månader sen gick mitt vatten spontant i början av v 16. Vid ul syntes bara lite vatten kvar men att bebisen levde och verkade må bra. Blev inlagda två dygn men vattnet verkade inte fyllas på så jag blev hemskickad och skulle fortsätta ligga stilla. Några dagar senare får jag värkar och ul visar att fostret inte längre lever. Efter ett dygn föds våran lilla pojke. 5 sep. Vårat första barn <3

Vaginalt prov visade att det fanns gardnerella vaginosa - en av bakterierna som orsakar bakteriell vaginos. Men enbart i små mängder och jag hade inte haft några symptom.

Idag fick jag svaret från patologen, infekterad moderkaka. Men dom hade inte lyckats få fram av vilken bakterie.

Vi har precis påbörjat försök till ny graviditet men jag vet inte om jag är räddast för att inte bli gravid eller att bli det med all oro det kommer innebära.

Då jag inte vet viken bakterie som orsakade infektionen så vet jag inget om återfallsrisken. Dom säger att risken för infektion är extremt liten men också att har det hänt en gång så är risken förhöjd att det händer igen. Jag blir illamående av oro.

Vad har era läkare sagt om hur mycket man kan upptäcka med blodprov/urinprov? Hjälper antibiotika om infektionen finns hos fostret eller i moderkakan?

Beklagar att göra vad du varit med om..

Just nu har vi börjar försöka igen, hade äl för 4 dagar sen. Jag ska be dom testa allt som går att testa tidigt i graviditeten, men dom misstänker att det var någon form av bakteriell vaginos som tog sig upp. Jag hade också en uvi med e-coli-bakterier i början av grav som jag åt antibiotika mot.

De tester dom odlar på urin för fig, vad skulle dom göra om dom hittar något, om antibiotikan inte tar på en infektion i fosterhinnorna?