• LukasVincent

    Graviditetsdepression?

    Min första graviditet var oerhört psykiskt tuff. Fick läkemedel och var sjukskriven. Nåfra veckor efter förlossningenblev jag ?mig själv? igen.

    Nu är jag gravid igen i v.13 och känner hur jag mår sämre för varje dag som går. Men det är inte som förra gången. Jag är helt galet trött, ledsen, orolig och ångestfylld. Känner mig som en skakande asplöv ungefär, eller som en kyckling. Liten, rädd, skör, svag.

    Jag har nu en 9 mån flicka hemma. Så jag håller igång, leker, busar och försöker aktivera oss. Men det är så så jobbigt. Jag kunde hitta på mer saker med henne, åka ut mer. Men hon får leka en del själv med leksaker och annat hemma. = dåligt samvete

    Jag försöker vara en bra fru och vill så gärna. Men jag orkar inte ha sex så jag tillfredställer bara honom, jag behöver hans kärlek och stöd (vilket jag får) men orkar inte ge så mycket tillbaka = dåligt samvete.

    Är detta normala känslor och tankar hos en gravid eller kan det vara en graviditetsdepression?

    Förra graviditeten var som sagt helt annorlunda. Dock ej positiv.

    Tacksam för alla tankar!

  • Svar på tråden Graviditetsdepression?
  • Jemp

    Var snäll med dig själv. Sänk kraven när du är trött och mår dåligt. Din man får komma i tredje hand. Det är helt ok med lite mindre stimulans eller ta hjälp av elektronik med dottern.

    Ta upp ditt mående med barnmorskan. Depression eller inte kan jag inte svara på men känner delvis igen mig, har fått bra hjälp av kurator. Att vara trött och orkeslös är ju vanligt under graviditet och påverkar såklart humöret också. Hoppas det blir bättre för dig snart!

  • Iowhannah

    Åh vad jag känner igen mig! Jag är i vecka 23 och sedan vecka 15 har jag varit sjukskriven pga graviditetsdepression men jag började må dåligt redan i vecka 8.

    Prata med din barnmorska om hur du mår, hon kan hjälpa dig att få kontakt med kurator eller psykolog.

    Jag går till psykolog varannan vecka och har även tätare besök hos BM (en gång i månaden). I dag fick jag även antidepressiva utskrivna så nu hoppas jag på en sakta förbättring så jag kan få må bra innan förlossningen.

    Vill du prata så kan du PMa mig här :)

  • SofieJ

    Tror det är vanligt att känna som du gör när man av en eller annan anledning inte orkar hålla samma tempo som annars. Otillräcklig, värdelös, dålig mamma/fru/flickvän/anställd. Hormonerna av en graviditet hjälper knappast till heller...

    Försök att tänka att detta är tillfälligt och att du kommer komma tillbaka igen. Det viktiga är att du tar det lugnt när kroppen säger till, annars riskerar du bara att köra slut på dig själv och då tar även återhämtningen längre tid. Det är det inte värt! Det gör inget att du är trött den här perioden, det finns en god anledning till det, och det går över.

    Ta hand om dig <3

  • LukasVincent

    Ni anar inte vad glad jag blir för era svar! Tack!

    Jag har bokat tid hos BM nästa vecka.

    Tror ni att det är dåligt eller dumt att gråta inför sitt barn? Jag går undan när jag blir ledsen. Men hon är ju bara 9 månader å andra sidan.. Jag håller mig samman när jag är ensam med lillan. Stänger inne. Men när maken kommit hem rinner bägaren oftast över.

    Till saken hör att jag för bara två mån sedan fick ett nytt jobb. Jobbar deltid. Är ett vik som tar slut i juni. Om jag skulle bli sjukskriven känns det som jag sviker de på jobbet. Här kommer jag ny och försvinner igen. Å andra sidan så är detta inget jobb jag vill fortsätta med eftersom jag är utbildad inom annat.

    Ska jag härda ut?

    Ska jag säga upp mig för att få mer ork till mig själv och familjen?

    Känns såå jobbigt. För jag vet ju såklart inte om de vill sjukskriva mig. Om det är bästa lösningen.

  • LukasVincent
    Iowhannah skrev 2018-03-07 22:41:02 följande:

    Åh vad jag känner igen mig! Jag är i vecka 23 och sedan vecka 15 har jag varit sjukskriven pga graviditetsdepression men jag började må dåligt redan i vecka 8.

    Prata med din barnmorska om hur du mår, hon kan hjälpa dig att få kontakt med kurator eller psykolog.

    Jag går till psykolog varannan vecka och har även tätare besök hos BM (en gång i månaden). I dag fick jag även antidepressiva utskrivna så nu hoppas jag på en sakta förbättring så jag kan få må bra innan förlossningen.

    Vill du prata så kan du PMa mig här :)


    Jag började må dåligt för flera veckor sedan också. Men är svårare och mer ohanterligt. Värre liksom.

    Hur kom de fram till att du skulle sjukskrivas? Mår du bättre sedan dess?

    Vilken medicin har du fått börja med?
  • LukasVincent
    Iowhannah skrev 2018-03-07 22:41:02 följande:

    Åh vad jag känner igen mig! Jag är i vecka 23 och sedan vecka 15 har jag varit sjukskriven pga graviditetsdepression men jag började må dåligt redan i vecka 8.

    Prata med din barnmorska om hur du mår, hon kan hjälpa dig att få kontakt med kurator eller psykolog.

    Jag går till psykolog varannan vecka och har även tätare besök hos BM (en gång i månaden). I dag fick jag även antidepressiva utskrivna så nu hoppas jag på en sakta förbättring så jag kan få må bra innan förlossningen.

    Vill du prata så kan du PMa mig här :)


    Väntar du ditt första barn?

    Jag upplever att det är svårt att ta hand om mig själv eftersom jag har lillan hemma. Min man tar mycket hand om henne och är en jättefin pappa. Men jag har väldigt svårt att vara ifrån henne. Hör jag att hon gråter och jag är i ett annat rum för att vila, ta jag hand om henne fast att hon är med sin pappa.

    Hur ska jag kunna hitta lugn och vila?
  • Iowhannah
    LukasVincent skrev 2018-03-08 13:02:29 följande:

    Jag började må dåligt för flera veckor sedan också. Men är svårare och mer ohanterligt. Värre liksom.

    Hur kom de fram till att du skulle sjukskrivas? Mår du bättre sedan dess?

    Vilken medicin har du fått börja med?


    Jag hade själv tänkt att en sjukskrivning var aktuell men att jag hamnade hos en läkare var mer en slump. Det skedde en olycka på jobbet, vilket gjorde att jag var tvungen att uppsöka företagshälsovården och iom det så frågade läkaren helt enkelt hur jag mådde. När jag hade förklarat så tyckte hon på en gång att jag absolut inte skulle jobba. Jag har märkt en klar förbättring sedan dess, att inte jobba är ett ansvar mindre liksom.

    Jag väntar andra barnet men sonen är nästan 2,5 år och går på förskola på dagarna. Det har dock hänt flera gånger att min sambo har varit tvungen att vabba på jobbhelger eller sena arbetspass eftersom jag mått så dåligt.

    Jag har börjat med Sertraline. Ska ta 50 mg om dagen efter själva upptrappningsperioden, så det är inga jättemängder (daglig maxdos är 200 mg).
  • Anonym (Ghvcb)

    Jag tror inte jag är deprimerad, men den här andra graviditeten är mycket mycket tuffare än den första. Jag är trött och sliten hela tiden, leker med lillen men känner att det är halvdant, helst hade jag velat vila. Jag är usel på mitt jobb just nu, jättetråkig fru.... jag känner mig bara dålig på allt. Suck.

    Det är tre månader kvar - hur ska jag orka?

  • LukasVincent
    Anonym (Ghvcb) skrev 2018-03-08 20:42:24 följande:

    Jag tror inte jag är deprimerad, men den här andra graviditeten är mycket mycket tuffare än den första. Jag är trött och sliten hela tiden, leker med lillen men känner att det är halvdant, helst hade jag velat vila. Jag är usel på mitt jobb just nu, jättetråkig fru.... jag känner mig bara dålig på allt. Suck.

    Det är tre månader kvar - hur ska jag orka?


    Min man fick en tråkig fru med en gång han ???? Känner igen mig på det du skriver.

    Du har ju dina 60 dagar föräldraledighet innan bf om det kan räcka? Nu vet jag inte hur din förlossning var. Men ta hand om kroppen din! Jobbet får vänta!
  • Anonym (K)

    Känner igen mig i det du skriver. Men jag mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt att jag avbröt graviditeten. Det gick inte. Bara grät och hade starka självmordstankar. Detta var min fjärde graviditet och har aldrig mått såhär tidigare graviditeter. Sjukskriven för svår depression och äter nu Venlafaxin.

    Som tidigare talare sagt, sök samtalsstöd och var snäll mot dig själv. Det är tufft att ha en sån liten och samtidigt vara gravid.

  • LukasVincent
    Anonym (K) skrev 2018-03-10 02:33:26 följande:

    Känner igen mig i det du skriver. Men jag mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt att jag avbröt graviditeten. Det gick inte. Bara grät och hade starka självmordstankar. Detta var min fjärde graviditet och har aldrig mått såhär tidigare graviditeter. Sjukskriven för svår depression och äter nu Venlafaxin.

    Som tidigare talare sagt, sök samtalsstöd och var snäll mot dig själv. Det är tufft att ha en sån liten och samtidigt vara gravid.


    Jäklar vad tufft för dig/er!!! Kram ??

    Jag är känner inga självmordstankar eller liknande tankar vilket jag är tacksam för. Det är på ett annat sätt.

    Nu exempelvis ligger jag i soffan med en helt galen ångest. Det nästan kryper i mig och jag känner mig riktigt låg. Tankarna är bara negativa och kravfyllda. Peta på mig och jag gråter. Lillan är i köket med sin pappa och äter. När jag hör dom får jag bara dåligt samvete att jag inte gör ditten eller datten.

    Vet inte hur jag ska klara av morgondagen. Ska på jobbresa och blir bara ledsen när jag tänker på det. Orkar inte göra mig ordning, orkar inte duscha, orkar inte prata med folk och vara trevlig.

    Tvätten står minst sagt på hög och huset är i behov av lite rengöring. Men jag orkar inte.
  • Iowhannah
    LukasVincent skrev 2018-03-12 20:55:05 följande:

    Jäklar vad tufft för dig/er!!! Kram ??

    Jag är känner inga självmordstankar eller liknande tankar vilket jag är tacksam för. Det är på ett annat sätt.

    Nu exempelvis ligger jag i soffan med en helt galen ångest. Det nästan kryper i mig och jag känner mig riktigt låg. Tankarna är bara negativa och kravfyllda. Peta på mig och jag gråter. Lillan är i köket med sin pappa och äter. När jag hör dom får jag bara dåligt samvete att jag inte gör ditten eller datten.

    Vet inte hur jag ska klara av morgondagen. Ska på jobbresa och blir bara ledsen när jag tänker på det. Orkar inte göra mig ordning, orkar inte duscha, orkar inte prata med folk och vara trevlig.

    Tvätten står minst sagt på hög och huset är i behov av lite rengöring. Men jag orkar inte.


    Usch vad jag lider med dig :( Jag tror verkligen att du behöver träffa en läkare för att få hjälp med samtalskontakt och ev medicinering. Jag ringde vårdcentralen och fick hjälp ganska snabbt.

    Stor kram!
  • LukasVincent
    Iowhannah skrev 2018-03-12 23:03:49 följande:

    Usch vad jag lider med dig :( Jag tror verkligen att du behöver träffa en läkare för att få hjälp med samtalskontakt och ev medicinering. Jag ringde vårdcentralen och fick hjälp ganska snabbt.

    Stor kram!


    Tack för omtanken!

    Ska till BM på torsdag. Hon var min BM även under förra graviditeten så hon känner mig väl. Mådde psykiskt skrutt då med, fast på ett annat sätt som sagt. Sen var graviditeten svår med havandeskapsförgiftning, villet resulterade i igångsätrning som slutade med 48 timmar värkar och akut snitt. Jag tror med andra ord att hon kan vägleda. Men jag märkte förra gången att hon inte har så mycket kunskap om psykisk ohälsa alls..
  • Iowhannah
    LukasVincent skrev 2018-03-13 08:23:06 följande:

    Tack för omtanken!

    Ska till BM på torsdag. Hon var min BM även under förra graviditeten så hon känner mig väl. Mådde psykiskt skrutt då med, fast på ett annat sätt som sagt. Sen var graviditeten svår med havandeskapsförgiftning, villet resulterade i igångsätrning som slutade med 48 timmar värkar och akut snitt. Jag tror med andra ord att hon kan vägleda. Men jag märkte förra gången att hon inte har så mycket kunskap om psykisk ohälsa alls..


    Och det kanske man inte ska förvänta sig heller, det är ju ändå inte hennes område. Däremot lär hon ha andra gravida som lider av psykisk ohälsa, om inte annat så kan hon nog som sagt hjälpa till med samtalskontakt och allmän stöttning.

    Min BM är också jättebra och bryr sig verkligen! Hon gav mig numret till deras kurator (som sedan ordnade tid hos psykolog), och hon sa till mig att samtliga hennes andra gravida med psykisk ohälsa har blivit medicinerade via sina vårdcentraler. Hon såg även till att jag blev remitterad till psykakuten (där fick jag däremot ett ganska kasst bemötande) och har ringt mig flera gånger för att höra hur allt har gått. Såna BM borde alla få ha.
Svar på tråden Graviditetsdepression?