Jag "fick inte" följa med på familjepromenaden

Hmmm... själv skulle jag passa på att sitta i soffan och äta godis.... :)

Stora tjejen kanske känner att hon och pappan har "deras" stund då. 

Kan du inte försöka göra något annat med tjejerna då om de nu inte är sugna på promenader alla tillsammans? 
Att de säger att du "går så sakta" behöver inte betyda att du går sakta, utan bara att de vill ha en ursäkt att inte få med dig på promenaden. Det behöver inte heller betyda att de gillar er olika mycket. Hitta på något roligt med dem istället sen när det är läge, något som ni kan göra tillsammans på ett bra sätt. Tydligen är promenader tillsammans inte eran starka sida, iaf inte från deras synvinkel.

Men oj! Hur kan du acceptera det beteendet och de kommentarerna från din dotter????

Torka tårarna, det är inte riktat mot dig. Hon vill bara ha egentid med pappa.

Men dottern går på promenad regelbundet med pappan. Det är inte så att det är ikväll eller aldrig. Och så låter ts dottern mobba och frysa ut henne. Jösses... Det är väl bara att säga - Ikväll följer jag med. Och så får dottern gilla läget!?

Jag skulle satt mig ner med dottern och förklarat att man inte beter sig så mot andra människor. Uppenbarligen ville hon inte att du skulle följa med för att det kanske är en viktigt för henne att det är deras grej, vilket är helt ok. Däremot är det inte ok att avvisa någon genom att säga sårande saker och vara elak, istället får hon sakligt förklara att det är viktigt för henne att få ensamtid med sin pappa just då.

Hon behöver uppenbarligen hjälp i hur man betet sig mot andra människor. Även se saker ur andra människors perspektiv så hon förstår att hennes ord har makten att såra andra människor och att hon har har ett ansvar att undvika det.

Varför är det så viktigt för dig att inkräkta på far-dotter-tiden? Varför kan de inte få ha sin egen lilla stund ifred?

Sedan är det inte OK att de uttrycker sig på det sättet, det måste ni (båda föräldrarna) prata med dem om.

Låter som att de vill ha sin tid med pappan ifred

Hade jag varit pappan så hade jag tagit dotterns lur, routern och antennkabeln till tv:en och låtit henne stanna hemma medans resten av "oss" 3 hade gått! Väldigt svagt av din man o fult att faktiskt gå utan dig när ni haft en trevlig kväll. Tankar som kommer är även att du kanske är mer "ordentlig" än pappan o det inte blir lika kul då ? Man måste kunna släppa loss och ta plats ! Inte stänga in sig o gråta i sådana lägen. Upp med hakan o ta dotterns lur och dator i 1 vecka för så säger man inte ! 

Ni tar ju i så ni spricker i vissa kommetarer.

Barn vill ofta göra saker med bara en förälder nu var dom förberedda på pappa tid och blev besvikna, sen får man givetvis lära sig att hålla inne med det. Dom gör väl annat med bara dig?

Ja då lär ju dottern genast visa sin mamma mycket mer kärlek!

Hade jag absolut velat gå med hade jag bara gjort det och sagt till barnet.
Annars är det ju en chans till egentid.

Dotterns kommentar är inte OK. Det kan ta emot att säga att man gärna vill ha pappa-dottertid som vanligt, men det är fortfarande trevligare än att leta konflikt/fel för att "kunna" neka och säga som hon gjorde.

Detta sagt: Att bli så upprörd av att känna sig avvisad av en nioåring är inte att framstå som den vuxna i familjen. Är det så att det är mycket konflikter i familjen till vardags som sliter eftersom du särskilt nämner den trevliga TV-kvällen innan?

För kärlek visar hon ju redan så himla extra ordinärt till sin mamma redan då antar jag ? Mamman satt o grät hemma. Nej, det handlar inte om kärlek i sådant läge. Det handlar om att ha respekt. Har själv växt upp i daglig misshandel utav min mamma så att bli fråntagen all elektronik för 1 vecka vore rena drömmen emot vad jag har varit med om. 

Då förstår jag varför du resonerar då galet. Beklagar dina upplevelser.

Varför ska det vara så svårt att ta en dialog inom familjen? Eller som i det här fallet mellan mot och dotter och få höra hur dottern känner?

Varför är folk så rädda att föra dialog inom familjen/vuxna med sinna barn?

Finns ingen anledning till att bli ledsen innan du som mamma öppnar munnen och vågar prata med din dotter!