Fundersam och oplanerat gravid

Inte i samma situation men jag säger kör på! Man vet aldrig när chansen kommer igen. Har själv haft svårt att bli gravid och varje graviditet är ju ett litet underverk i sig!

Oroa dig inte för ensamhet, du kommer att träffa en massa nya människor i samband med föräldragrupper och öppna förskolan lite senare. Det har jag gjort. Fått en massa nya fina vänner som har barn i samma ålder.

Du har ju mycket vunnet genom att ha en sambo med en sån inställning att allt löser sig. Var glad för det!

Lycka till hur ni än väljer att gå vidare!

Tack anonym för din input! :)

Hej! Jag är också läkarstudent och gravid. Är i din ålder och resonerade som så att barn är såpass viktigt för mig att det inte är någonting som jag vill skjuta upp tills det "passar perfekt" - speciellt eftersom någon sådan tidpunkt aldrig riktigt kommer i en läkarkarriär. Man ska plugga, vikariera, söka och göra at, få vikariat på nåt ställe där man vill göra st, få st osv. Det är inte som med andra utbildningar att man pluggar i några år, får 6 mån provanställning och sen har ett fast jobb. I mitt fall så kommer jag att vara 30+ när jag blir klar med utbildningen och så länge vill jag inte vänta med första barnet. Personligen vågar jag inte gambla med fertiliteten och försöka planera mitt andra barn tills jag är 35 eller så - men det beror ju på hur viktigt barn är för en. Och allt detta förutsätter såklart att ni har en stabil ekonomisk situation (har din sambo jobb? Klarar ni er på hans lön + föräldrapenning i ett par år? Har du sparpengar/skyddad ekonomi/hjälpsam familj? Osv) och att det känns rätt och tryggt i relationen. Allt praktiskt tror jag ordnar sig. Så om du vill ha barn - kör! Annars inte såklart :)

Just det, angående studierna så vågar jag nästan lova att du fixar det! Åtminstone jag har flera personer i min klass som har barn och jag har flera äldrekursare som också har det. De brukar ofta få gå tidigt för att hämta på förskola, får klinikplaceringar där de önskar osv. Sen kommer det periodvis att vara tufft såklart, men jag har hört flera läkare som rentav rekommenderar att man skaffar barn under utbildningen eftersom det är färre jourer, kortare dagar osv då.

Till Anonym (Läkarstudent)
Tack!
Så skönt att höra någon som sitter i samma situation! Om du har lust får du gärna maila mig så man kan ha någon att bolla med som är med om liknande sak. Min mail (tillfällig, eftersom jag vill vara anonym här inne) är medikuskus126@gmail.com

Eftersom ni båda vill ha barn och ändå verkar ha det stabilt vad gäller bostad, förhållandet och ekonomin hade jag behållt om jag var ni. Beroende på hur bebisen är och vilka kurser ni läser kan du ev plugga lite samtidigt som du är fl. Annars är du fl och tar upp studierna när du är färdig. Jag har en vän som blev färdig läkare i somras och då var hennes yngsta ett år. Själv har jag inte pluggat sedan jag fick barn men kan ändå säga att min erfarenhet är att man blir sjukt effektiv när man får barn. Man vill ju liksom spendera så mycket tid som möjligt med barnen så man jobbar verkligen på för att bli klar på jobbet och kunna gå hem lite tidigare/slippa ta med jobb hem.

Jag hade inte heller så många vänner med barn när jag fick mitt första barn. Inte som var så nära att vi umgicks en massa iaf. Jag har dock fått en massa nya vänner med barn i samma ålder vilket är väldigt kul. Med första barnet lärde jag känna flera mammor/pappor på föräldragruppen på BVC. Vi fikade hos varandra en gång i veckan och promenerade tillsammans en gång i veckan. Ibland sågs vi oftare, gick på badhus med barnen, var på Skansen osv. Med andra barnet var jag inte med i någon föräldragrupp på BVC men svarade i en tråd här på familjeliv för de som väntade barn samma månad. Vi skapade en grupp på fb och de av oss som bor i Stockholm skapade även en egen fb-grupp. Vi träffades några gånger som gravida, några av oss blev sjukskrivna mot slutet och träffades då. Sen har vi haft bebisträffar efter det också. I sommar ska vi t ex ha 2-årskalas tillsammans! En av dessa mammor umgås jag mycket med fortfarande och våra äldre barn leker jättebra ihop också så vi träffas ofta hela familjerna vilket är väldigt mysigt. Jag ser henne som en av mina bästa vänner idag och det var tack vare familjeliv som jag träffade henne! :)