• Anonym (Oroli­g Mamma)
    Äldre 13 Mar 12:52
    21769 visningar
    106 svar
    106
    21769

    Vill INTE att mitt barn ska bli ett "Varannan Vecka Barn" - Hjälp mig.

    Hej alla fina!

    Jag hoppas att ni orkar läsa!

    Jag har en dotter som är 6 1/2 år. 

    Hennes pappa vill ha henne varannan vecka. Hade kanske inte varit så konstigt om man hade haft en bra relation och bott närmre varandra än vad vi gör. Men våran relation är ganska infekterad, vilket den har varit ända sen innan dottern föddes. 
    Först av allt, anledningen till att vi separerade var för att pappan började bli väldigt kontrollerande, han skulle veta exakt var jag var, han satt ofta på mitt jobb hela dagarna för att "kolla" mig. Även fast det aldrig fanns några indikationer på att jag skulle vara otrogen, vilket jag aldrig någonsin förespråkat. 
    Jag har alltid varit den personen som "jag gör väl vad jag vill, du ska inte tala om för mig hur jag ska vara och vad jag ska göra". Tror att han tappade fattningen lite ibland och vi blev stora ovänner, det kunde vara små bagateller, som att jag glömde ringa honom på ett speciellt klockslag eller så. 
    Det slutade med att jag inte ville vara tillsammans med honom längre. 
    För att göra en lång historia kort; samma helg som jag gjorde slut med honom så umgicks jag med min kusin som också var min bästa vän. Hon kom hem till mig, vi skulle hämta pizza, pappan ser oss på byn, kör efter oss, försöker preja oss av vägen vid 3 olika tillfällen och ställen. Han besökte mig på jobbet, hotade mig, slog mig i huvudet och sa att han ville inte ha med barnet att göra för det var ändå inte hans. Kan fortfarande, än idag, inte förstå vad det var jag gjorde som fick honom att tro att jag skulle vara otrogen. Jag polisanmälde honom, det lades ner i brist på bevis, såklart..

    Tiden gick och lilla flickan kom till världen. Jag ville inte träffa pappan, dels för att jag var rädd för honom efter vad som hänt och rädd att han skulle skada dottern.
    Men fick slutligen gå med på det, eftersom det ändå är dotterns rätt att träffa sin pappa, tyvärr. Han började få ett umgänge med henne som var i ett par timmar i veckan. Det var lite hattigt, fram och tillbaka, ena veckan var det roligt, andra veckan så struntade han i att höra av sig, den tredje veckan drog han med sig halva sin släkt hem till mitt och dotterns hem, utan att fråga mig om det var okej först.
    Dottern var väl runt ett år första gången hon skulle sova hos honom. En natt. Det gick väl an. Men när det sen sattes krav på honom, då drog han sig undan. En natt i veckan skulle han ha henne, men det kunde han inte för "han har ju faktiskt ett liv också". Minns inte mycket av hur ofta han hade henne, men det var inte mycket. Sen träffade han en tjej när dottern var 2 år ca, då hörde han inte av sig på flera månader, ett halvår kanske. Inte ens ett litet sms om hur det var med henne. 
    Sen hamnade vi på samarbetssamtal, på hans begäran. Då hade han fått för sig att han skulle ha henne varannan helg. Jag hade väl inte så mycket att säga till om där, utan det bara blev så. Antar att det var tjejen han träffade som fått honom att ta lite ansvar. Kände ändå att jag kunde lita på henne. 

    Det funkade med varannan helg, vi har ju ändå bott med ca 4-5 mils avstånd så mer har ju inte gått med tanke på jobb, dagis osv. Ja, han har inte visat något intresse för att vilja ha dottern mer ändå. Aldrig. 
    Det tog slut med den här tjejen och helt plötsligt var dottern inte lika intressant längre. Det var jobbigt att hämta och lämna henne, han bråkade mycket kring det. Ville att jag skulle ta buss och tåg med henne för att lämna varannan helg, eftersom jag då inte hade någon bil. Han hade bil, jag erbjöd mig att betala bensin till honom, men det dög inte. Det slutade med samarbetssamtal igen, där vi kom fram till att det är han som ska hämta och lämna varannan helg. 

    Det har ju hänt hur mycket som helst men känner att mitt inlägg kommer bli jättelångt om jag ska få med allt. 

    För snart två år sen träffade jag en fin man. Vi bestämde oss för att flytta tillsammans i somras, vilket innebar en flytt för mig och dottern och även att hon skulle börja skolan i den nya kommunen. Vi skulle byta kommun, men avståndet mellan mig, dottern och pappan skulle ändå vara detsamma, och umgänget mellan dem två skulle absolut inte påverkas eftersom det var umgänge varannan helg ju. Erbjöd mig till och med att hämta och lämna varannan gång. 

    Men se DÅ, DÅ kom han på att han ville ha dottern varannan vecka. Vi skulle minsann inte få lov att flytta för han skulle inte skriva på några papper, han skulle flytta till vår kommun, för han hade minsann RÄTT att ha henne varannan vecka. 
    Jag blev ju jätteledsen såklart, sov inte många nätter på hela sommaren, orolig för att han skulle komma och förstöra, nu när vi äntligen fått det så bra med min nya man. 

    Jag fick ju kontakta advokat och det hela slutade i tingsrätten, där jag "vann". Han fick skriva på papper för flytt och även papper för skolan. Ska även då tillägga att dottern fick börja skolan i den "gamla" kommunen först, eftersom allting drogs ut på tiden. Istället för att han låtit oss flytta och låtit dottern börja skolan direkt i den nya kommunen, för att slippa byta och skapa den oron för henne. 
    Umgänget mellan dottern och pappan utökades till Torsdag - Måndag. 
    Vilket betyder att han nu får köra och hämta och lämna betydligt fler gånger, vilket han bråkat om mycket tidigare. 

    Han ger sig inte, han vill fortfarande ha henne varannan vecka. Trots att vi flyttat, trots att dottern själv inte vill. Nu har det startats en utredning gällande detta. Han bor alltså ca 5 mil från oss och vill ha henne varannan vecka. Han jobbar 7-16 varje vardag, vilket betyder LÅNGA dagar för dottern. Ca 6-17 i skolan den veckan hon skulle bo hos honom. 
    Hos mig blir det helt annorlunda. Nu ska jag snart vara mammaledig i lite mer än ett år, vilket betyder inget fritids alls. När jag sen ska börja jobba kommer jag jobba 50% på min sambos företag och dem timmarna jobbar jag när barnen är i skola/förskola. Kommer sen att gå in och jobba dagtid 1-2 dagar i veckan på mitt gamla jobb. Då kommer sambon att hämta och lämna barnen. Just för att dem ska slippa långa dagar och ha mer tid till annat. Alltså helt andra rutiner och helt annan livsstil. 
    Jag tycker synd om min dotter som i så fall ska behöva slussas mellan två så pass olika hem, och mest av allt, att pappan inte kan förstå sin dotters bästa. Har sagt att när hon blir lite större och kan bestämma själv var och när hon vill åka till sin pappa så får hon det. Har erbjudit honom att ha henne mer på loven, längre vistelse hos honom på sommaren. Men han struntar i det. Han ska ha rätt. Det känns inte som att han gör detta för att göra det bästa av situationen, utan mer för att han vill ha sin rätt. 

    Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta, vill nog bara bolla lite tankar med andra som varit i liknande situationer. 

    Finns det någon här?

    Vänliga hälsningar, En Orolig Mamma.

  • Svar på tråden Vill INTE att mitt barn ska bli ett "Varannan Vecka Barn" - Hjälp mig.
  • Anonym (Nja)
    Äldre 14 Mar 07:14
    #55
    Anonym (Orolig Mamma) skrev 2018-03-14 07:02:20 följande:

    Det hade hon inte alls sluppit. Eftersom han inte jobbar där han bor. Hade blivit exakt lika långa dagar för henne om hon gått i en skola där han bor.


    Det där får du nog förklara närmare. Hur långt hemifrån arbetar han? Åh åt vilket håll, om man tänker I förhållande till vart ni bor?
  • Anonym (Nej)
    Äldre 14 Mar 07:29
    #54
    Anonym (Du är proffs på att skapa dom!) skrev 2018-03-13 19:10:59 följande:

    Forskningen säger att barn alltid mår bättre av varannan vecka i längden. En sund kärnfamilj är ju bäst men det är ju kört.


    Jag mådde jättedåligt av att bo vv och jag önskar verkligen att någon tagit hänsyn till mina känslor och bestämt vh istället.

    Slutade med att jag flyttade hemifrån och ihop med en kille jag träffat på nätet som bodde i en stad långt hemifrån när jag var 16 för att jag inte stod ut längre.
  • Anonym (Ge honom en chans)
    Äldre 14 Mar 07:37
    #55
    Anonym (Du är proffs på att skapa dom!) skrev 2018-03-14 05:56:53 följande:
    Mitt argument håller mycket bra. Folk som har varit tillsammans länge, gifter sig, skaffar första barnet efter 25 och inte har särkullsbarn separerar mycket sällan. 
    Det är inte sant. Inte ens nära.
    Att få barn är stort och förändrar allt, och många förändras åt olika håll.
    Jag känner 12 personer som separerat när barnen varit mellan 3 och 10 år gamla och samtliga har varit tillsammans i många år innan de satte barn till världen. 
    Om man ser till statistik så är det större risk för separation om man inte känt varann så länge, men att därifrån komma och säga att folk som gjort allt i rätt ordning och under längre tid "mycket sällan" separerar är skitsnack.
  • Anonym (A)
    Äldre 14 Mar 07:45
    #56

    Trappa upp gradvis och utvärdera.

    De dagar du slutar tidigt kan eventuellt dottern vara hemma istället för på fritids tills pappan hämtar.

  • Anonym (Oroli­g Mamma) Trådstartaren
    Äldre 14 Mar 09:14
    #57
    Anonym (Nej) skrev 2018-03-14 07:29:46 följande:
    Jag mådde jättedåligt av att bo vv och jag önskar verkligen att någon tagit hänsyn till mina känslor och bestämt vh istället.

    Slutade med att jag flyttade hemifrån och ihop med en kille jag träffat på nätet som bodde i en stad långt hemifrån när jag var 16 för att jag inte stod ut längre.
    Och så vill jag inte att min dotter ska känna. Har vänner som också mått dåligt av att bo varannan vecka. Istället för att låta sitt barn ha en trygg uppväxt hos en förälder (därmed säger jag inte att barnet inte får en trygg uppväxt hos den andra föräldern, men det är trots allt hos mig dottern bott alltid och pappan har gjort sina val tidigare i livet genom att strunta i dottern osv.) och låta barnet få träffa sin pappa mer under lov och lediga dagar. Tors-söndag känner jag är ganska rimligt, inte mer, inte mindre. 
  • Anonym (Oroli­g Mamma) Trådstartaren
    Äldre 14 Mar 09:16
    #58
    Anonym (A) skrev 2018-03-14 07:45:17 följande:

    Trappa upp gradvis och utvärdera.

    De dagar du slutar tidigt kan eventuellt dottern vara hemma istället för på fritids tills pappan hämtar.


    Också ett alternativ, men inte för oss, då pappan aldrig tillåtit att jag hämtat dottern på hans veckor och han hade aldrig kört och hämtat hemma hos oss istället för på fritids.  
  • Anonym (Oroli­g Mamma) Trådstartaren
    Äldre 14 Mar 09:18
    #59
    Anonym (Nja) skrev 2018-03-14 07:14:18 följande:
    Det där får du nog förklara närmare. Hur långt hemifrån arbetar han? Åh åt vilket håll, om man tänker I förhållande till vart ni bor?
    Han jobbar ca 5 mil hemifrån sitt. Och han bor ca 5 mil från oss. Han hade haft närmre till jobbet om han bott i samma by som vi gör, men han vill inte flytta på sig hit här. 
  • Walter­888
    Äldre 14 Mar 09:21
    #60
    -1
    Anonym (Orolig Mamma) skrev 2018-03-14 09:14:45 följande:
    Och så vill jag inte att min dotter ska känna. Har vänner som också mått dåligt av att bo varannan vecka. Istället för att låta sitt barn ha en trygg uppväxt hos en förälder (därmed säger jag inte att barnet inte får en trygg uppväxt hos den andra föräldern, men det är trots allt hos mig dottern bott alltid och pappan har gjort sina val tidigare i livet genom att strunta i dottern osv.) och låta barnet få träffa sin pappa mer under lov och lediga dagar. Tors-söndag känner jag är ganska rimligt, inte mer, inte mindre. 
    Är det så du känner så har du ju inga problem att dottern flyttar till honom på nästan heltid och du får varannan helg.

    Så kan ni förstås också göra.

    Vad som hänt tidigare i dotterns liv är helt och totalt irrelevant. Du borde ta och inse det.
  • Anonym (Oroli­g Mamma) Trådstartaren
    Äldre 14 Mar 09:28
    #61
    Anonym (Du är proffs på att skapa dom!) skrev 2018-03-14 05:56:53 följande:
    Mitt argument håller mycket bra. Folk som har varit tillsammans länge, gifter sig, skaffar första barnet efter 25 och inte har särkullsbarn separerar mycket sällan. Du kan själv inte förstå att korta förhållanden och svajiga förhållande har extremt mycket större risk att spricka än långa och trygga?! Hur tänker du egentligen när du vill bli gravid? Att du är kär just nu? Att bebisar är söta?

    Ett barn behöver båda sina föräldrar. Du har du valt honom till pappa till din dotter. DU gjorde det valet. Du valde att skaffa barn i en svajig relation och nu surar du över att du inte kan ge ditt barn en stabil vardag. Det är väldigt kortsiktigt tänkt. Men tanke på hur bråttom du har nu IGEN så har du snart två barn som ska köras åt olika håll varannan vecka. Man kan inte ta oansvariga beslut och sedan gnälla när resultatet blir precis som det blir för de flesta andra som tar samma beslut. Tittar man på statistiken så gör du allting rätt om du vill ha många olika särkullsbarn.

    Varannan-vecka är inte kul alls. Barn mår inte bra av separationer och dom vill självklart ha båda sina föräldrar hos sig alltid. Men det är bättre med varannanvecka än att inte få sina föräldrar lika mycket.

    Separationer skadar barn. Men du har redan gjort den skadan. Nu får du göra allt du kan för att din dotter inte ska ta mer skada. Låt din dotter få ha sin pappa
    Nu har vi varit ett par i 2 år om ca en månad, vi är snart 30 båda två och är båda två trygga och stabila i livet. Fast jobb, ordnad ekonomi, och nu har vi precis köpt hus tillsammans, vilket vi ska flytta in i om ca 3 veckor, och vi håller på att sälja vår lägenhet. Känner inte riktigt att jag behöver ha någon uppläxning i hur och när man skaffar barn. Jag har skaffat barn en gång med en idiot, det gör jag aldrig om, men jag älskar inte min dotter ett dugg mindre för det. Älskar henne snarare mer för att jag är rädd att hon har en pappa som inte älskar henne lika mycket som jag gör. 
    Så lägg ner dina pekpinnar är du snäll. 

    Ett barn behöver absolut båda sina föräldrar. Men min dotter träffar sin pappa regelbundet och hon pratar med honom i telefon (ja, när hon själv vill, för oftast så vill hon faktiskt inte prata med honom, för han är jobbig tycker hon). Hon protesterar ofta när hon ska dit och berättar en del för mig när hon kommer hem om hur pappa lämnar iväg henne för att fixa med annat, att han träffar tjejer hit och dit, drar med dottern till nya flickvänner, att han bara sitter med sin telefon i handen hela tiden och att han ofta blir arg på henne när hon frågar saker.

    Men det är kanske så det ska vara? 

  • Anonym (Oroli­g Mamma) Trådstartaren
    Äldre 14 Mar 09:30
    #62
    Walter888 skrev 2018-03-14 09:21:41 följande:
    Är det så du känner så har du ju inga problem att dottern flyttar till honom på nästan heltid och du får varannan helg.

    Så kan ni förstås också göra.

    Vad som hänt tidigare i dotterns liv är helt och totalt irrelevant. Du borde ta och inse det.

    Har jag inga problem med att dottern flyttar till honom på heltid? Skojar du? 
    Har du läst hela tråden?
Svar på tråden Vill INTE att mitt barn ska bli ett "Varannan Vecka Barn" - Hjälp mig.