Sån tandläkarskräck men måste gå ??!!

Min make har redan berättat för henne när han ringde. Hon hade svårt för svenska språket , men ville inte alls tillgodose dom önskemålen jag hade för att kunna gå dit.

Därav jag avboka tiden till person nr 2 som var så nonchalant. Med tanke på hur de utger sig för att vara inriktad på tandvårdsrädda personer så bemöter dom ju oss inte alls så bra vid en första kontakt.

Ang tanden så kommer jag inte under några som helst omständigheter tillåta att någon gör rotfyllning på mig.

Men om tanden dör borde väl smärtan och situationen återgå till det normala ??

Fast majoriteten av tandläkarna utnyttjar ju så de kan ta extra betald för onödiga undersökningar.

Både jag och sonen har blivit felbehandlad.

Jag var vuxen och fick då stå för allt själv. Tandläksrkonstnader , sjukskrivning, mediciner. Allt pga av hur inkompetenta tandläkare det finns.

Bryter du fingrarna på vänster hand... inte röntga du höger bara för att ???

Tandläkare tar alla chanser till onödiga undersökningar "bara för att "

Läskigt när de ska dra ut en tand och så följer inte hela tänden med när den är skadad..har hänt två jag känner..fick gå tillbaka och dra ut resten..och på den andra kom inte hela visdomstanden ut utan tandläkaren sydde ihop och lämnade en del kvar av visdomstanden..

:) själv har jag en visdomstand som sitter så illa så att en bit av mitt käkben får slipas ner..när och om det blir dags för att dra ut den..äter en del godis trots att jag kan kanske få hål i den tanden.. :)

Det blir inte klart för att tanden är död. Då kommer det bildas en förändring i benet som kommer fyllas med granulationsvävnad och var. I bästa fall blir det eventuellt en fistelgång som tömmer varet ut i munnen och du slipper den tryckande värken (andra vävnader kring tanden lever fortfarande). Eller så känner du ingenting men då ska du leva med vetskapen att den kan när som helst komma att akutiseras och du får värk från övriga vävnader kring tanden.

I värsta fall sprider sig infektionen till munbotten (flegmone), kindmusklerna och skinnet (cellulitis), eller vidare till sternum och hjärtat (Ludwigs angina). Eller blodförgiftning.

Ibland måste man göra saker man inte vill, saker man är rädd för, det du gör just nu är att leta minsta lilla anledning att inte gå (de vill att jag kommer på en undersökning, receptionisten var otrevlig, jag hatar tandläkaren och alla två är inkompetenta, jag har ingen ork). Det är ingen annan än du själv som förlorar på det och du vinner absolut ingenting på att vänta ut att tanden långsamt dör. Har du tur kanske det räcker med en lagning eller en stegvis lagning i dagsläget. Väntar du så kommer du att få dra ut tanden så småningom om du vägrar att rotfylla.

Dessa dagar har enbart handlat om att få till ett besök.

Då jag mitt i allt haft av en bit av nedre framtänderna. Gör inte ont , men fått ett hål i mellan tänderna.

Jag kan inte ens få till att boka ett besök innan jag bryter ihop fullständigt.

Dessa dagar har jag varit ett totalt nervvrak och ilsksint så det fungerar inte alls. Många långa diskussioner med maken bland annat.

Har under dessa år aldrig haft behov ( värk) så jag har aldrig behövt ställas inför ett besök.

Jag vet inte alls vad jag ska göra åt det hela. Nu har jag i a f försökt.

Blir att knapra Ipren och hoppas på det bästa.

Idag tog jag äntligen tag och ringde faktisk till sonens tandläkare. Hoppades på att få en annan receptionist.

Fick en trevlig kvinna ( ingen jag pratat med tidigare).

Förklarade mitt läge och problem. Fysiska som psykiska.

De kunde erbjuda boka ett möte och eventuellt om jag ville en undersökning i samband med det. Till samma som sonen.

Och så fick jag ju 2 stora MEN !

- MEN ingen tid innan påsk.

- MEN man får inte avboka dessa tider ( antar vi speciella) samma dag. Vilket då kändes som en stor press och tvång.

Så då blev det ju inget bokat.

Kan ju inte våndas så länge.

Och jag har googlat sönder Internet på tandläkare i närområdet men verkar väldigt få som har sådana mottagningar jag behöver. Men finns ju drösvis av tandläkare i små grottor .

Har hittat ett som tillhör sjukhuset men där går man en behandling i kbt/psykolog och sedan tandläkare. En hand i hand grej. Dock verkar inte många få gå den utan man ska skicka in ett mail och sedan blir man bedömd om man tillhör de få procenten som har tandvårdsfobi och ska gå en sådan behandling eller om man bara är tandvårdsrädd.

Nu har jag i a f försökt.

Efter ett långt samtal med min make nu , så kom vi fram till att han kommer boka en tid efter påsk.

Jag kommer inte få veta när tiden är, utan straxt innan. Så jag kommer gå dit med honom , få samma tandläkare som sonen har och sedan göra en plan efter det.

Detta känns som den bästa planen hittills så får vi se vart det landar.

Nu kommer jag inte ha så mycket nytt innan detta , förhoppningsvis.

Men någon som vill ha en uppdatering efter mitt förhoppningsvis fullgjorda besök ?

Tack. !

Känns just nu inte så otäckt och ångestladdat. Känns som jag har kontroll, fast jag egentligen inte har nån koll då jag inte vet. Men jag litar ju på min make och tycker mest synd om honom nu som fått stått ut med allt.....

Men han tror att bara jag får svart på vitt vad min värk beror på och jag får en behandlingsplan att följa ( om det nu är så). Då jag får kontroll på situationen. Nu vet jag ju inget mer än att jag har ont. Så han tror att bara jag får nått att följa , en egen tillit till henne. Hon behandlar ju sonen så jag litar ju på henne då ( märkligt , jo jag vet ) så kommer jag nog inte ha problem att fullfölja behandlingen.

Min make har alltid rätt när jag tvivlar i saker så jag får helt enkelt lita på honom först och tandläkaren sen.

Sen förhoppningsvis lita på henne och klara mig själv.

Men det här har varit vårt äktenskaps största prövning....

Nu blev det lite svamel, men lätt att skriva nu när det är i full gång...

Nästa vecka är tandläkartiden .

:-/

Imorgon är tandläkartiden . Känns skapligt nervös

Nu har jag varit hos tandläkare . Trodde helt ärligt att jag skulle dö innan. Var på vippen att springa därifrån.

Träffade sköterskan direkt innanför dörren som kände igen mig från barnens undersökningar.

Började småprata och jag fick beskriva min upplevelse och även min make var delaktig i samtalet.

De började med att ta vanliga bilder och sedan ville de ta en sådan stor bild där allt syntes.

Då kände jag att nu dör jag för nu skulle jag få svaret.

De bara skakade på huvudet. De hade aldrig sett något liknande. Inte ett enda hål eller tandskador.

Enda jag hade var sån elak tandsten. Sån som lägger sig i tandfickorna . Och infektion i tandköttet. Därav min smärta i munnen.

De fick godkänt att rengöra allt på en gång och så fick jag med mig speciell tandkräm och speciella mellanrumsborstar.

Allt kändes så skönt efteråt och all ångest försvann.

Ska snart med sonen dit och vi pratade om hur hans besök ska bli. Så det kändes så skönt och känner mig positiv till mitt besök om 1 år när dom ska kolla min tandsten igen.