Sån tandläkarskräck men måste gå ??!!

Jag orkar inte ta alla diskussioner och jag och maken kan inte alls prata om det längre utan att vi blir osams. Och vi är aldrig osams i vanliga fall

Fast cancer och tandvärk är väl inte riktigt samma sak

Inse att din rädsla är fullständigt irrationell. Ju förr dess bättre.

Hoppas att din make blir lycklig i sitt nästa förhållande då! :)

Så kan du sitta där ensam utan man, vänner och barn, bitter med värk och med var rinnande i munnen och säga att det är minsann inte ditt fel utan den där jädra tandläkaren för 10-15 årsens fel!

Skål på dig i förväg och trevlig helg! :D

Jo, delvis är det faktiskt det. Om du inte kollar upp och åtgärdar så kan det bli svåra konsekvenser. I cancern, så sprids det och gör man inget så blir resultatet ett enda.

Om du inte går till din tandläkare så lär du få både svåra infektioner och tandlossning. Du dör visserligen inte, men det blir ju inte några trevliga åtgärder om du negligerar. 

Dessa dagar har enbart handlat om att få till ett besök.

Då jag mitt i allt haft av en bit av nedre framtänderna. Gör inte ont , men fått ett hål i mellan tänderna.

Jag kan inte ens få till att boka ett besök innan jag bryter ihop fullständigt.

Dessa dagar har jag varit ett totalt nervvrak och ilsksint så det fungerar inte alls. Många långa diskussioner med maken bland annat.

Har under dessa år aldrig haft behov ( värk) så jag har aldrig behövt ställas inför ett besök.

Jag vet inte alls vad jag ska göra åt det hela. Nu har jag i a f försökt.

Blir att knapra Ipren och hoppas på det bästa.

Men ts är du helt immun mot vad alla skriver om vad som kommer att hända om man inte lagar en trasig tand?
Skärp dig!
Man måste göra sådant man inte vågar. "Annars är man bara en liten lort" som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta säger.

Men hur jag än försöker så kan jag inte stå ut med tanken att jag ska gå. Jag klarar inte av att göra det. Jag blir helt knäckt av tanken av besöket. Inte av att jag behöver göra behandling. Mitt handlar om förtroendet. Och allt jag läst på, mest på tandläkarsidor så lär ju mitt troligtvis inte vara småsaker att fixa iordning.

Nej, och ju längre du drar på det, desto större blir ingrepp och behandling (och dyrt som fan).

Vi har vänt ut och in på alla olika sätt men vi finner inget som kommer fungera.

Man läser ju bara om alla som har ångest/rädda.

Jag blir ju mer ilsken och kan inte på något sätt få andra tankar för att klara av ett besök.

Mina upplevda känslor sitter för djupt och har legat och grott i alla år.

Första gången jag själv behöver känna efter då det aldrig har behövt tidigare . Jag går ju med barnen dit så min rädsla handlar inte om själva stället , ljuden, doften... ja allt man kan tänka sig.

Det här är fan det ynkligaste jag nånsin har läst. Ta dig i kragen människa och gå till tandläkaren som en normal människa gör när hon har problem med tänderna. Nu bråkar du med din familj och sitter i total ångest i veckor och månader istället för att gå till tandläkaren i ett par timmar och sen är det över, glömt och borta. Och bara så du vet så kan man visst dö om man har problem med ruttna tänder men bårhuset kanske känns som ett bättre alternativ för dig än någon timme hos tandläkaren och det är ju upp till dig förstås om du känner så.