Rädd att bli överburen, andra barnet

Ingen?

Överburen blir man rent tekniskt inte förrän man passerat v 42 +0. Och innan man gör det blir man igångsatt. Är det det du oroar dig för? Att bli igångsatt? Jag blev igångsatt med första barnet och önskar inget hellre än att få bli det igen. Var så tryggt att få ligga på förlossningen genom hela värkarbetet.

Med andra barnet borde det inte vara omöjligt att få göra en hinnsvepning nån gång runt BF för att på så vis förhoppningsvis dra igång det hela. Prata med din BM imorgon!

Vill börja med att fråga exakt vad kring överburenhet du är orolig för? Igångsättning? Stor bebis? Tänker att om vi vet det kanske vi bättre kan peppa. :) 

Det finns lite olika faktorer som påverkar sannolikheten att bli överburen. Här är saxat från 1177:

"För en del kan det vara större risk att graviditeten blir överburen. Det kan vara om ett eller flera av följande påståenden stämmer in på dig som är gravid:

Du har gått över tiden vid tidigare graviditeter.
Det är första barnet som du är gravid med.
Du är äldre än 30 år. Risken ökar med åldern.
Du har en biologisk mamma eller syster som har gått över tiden.
Barnet i magen är en pojke.
Du har fetma.

"

Jag vill också korrigera föregående talare med att det där är olika i olika landsting, från rutinmässig igångsättning vid 42+0 till 42+6 och alla dagar där emellan. 

Tack för era svar! Här går man till 42+0, efter det få man gå på kontroller varannan dag och om allt ser bra ut så låter man graviditeten fortsätta om alla inblandade är för det. Jag vill verkligen att det ska starta naturligt, men vet inte om jag vågar vänta heller...

Det jag är rädd för är både att bli igångsatt, har hört så många skräckhistorier om det om att inte tar och man har jätteont flera dygn för att sen bli tvungen att avsluta med akutsnitt... Sen är jag även rädd för den psykiska påfrestningen att gå så länge över tiden. Känns som att det innebär risker för bebis osv... Även om sjukvården har koll på en.

Att bebis skulle vara stor är jag inte orolig för.

Jag väntar ju andra barnet, är 27 år, min mamma födde mig innan bf och och jag väger 65 kg nu. Så jag har ju oddsen på min sida om man ser till 1177 i alla fall. Dock vet jag inte könet, kanske är det en envis pojke som vill stanna länge :p

Jag gick 15 dagar över tiden. Jag är 157 lång och väger (som ogravid) 50 kilo. Jag väntade en pojke och det var min första graviditet så det kan ha varit därför.

Jag blev igångsatt och jag har ju inget att jämföra med men jag tror att min förlossning var avsevärt värre än en naturlig förlossning. Jag hade värkar med 30 sekunders mellanrum i 23 timmar. Krystade 4 timmar innan de fattade att det aldrig skulle gå så de tog fram saxen och sugklockan.

Jag menar ej att skrämmas. Men jag kommer aldrig mer gå med på att dricka cytotec och råder dig att göra detsamma.

Jag tror inte att du blir överburen iom tidigare erfarenhet men mitt råd om så är fallet är att du hellre väntar tills det sätter igång naturligt eller kräver kejsarsnitt.

Jag är gravid igen och jag misstänker att jag kommer bli överburen. Jag har blivit lovad kejsatsnitt om jag vill det. Helst vill jag ju föda naturligt men skulle jag bli överburen igen skulle jag faktiskt välja snitt.

Tack för ditt ärliga svar! Du och jag är ungefär lika långa/ stora som icke gravida.

Det är sådana saker som du beskriver som jag är rädd för... Snitt känns också så läskigt. Men visst, det finns ju risker med allt... Och ha så intensiva värkar under ett helt dygn måste vara fruktansvärt.

Jag hoppas, hoppas så innerligt att det kommer igång av sig självt!!

de jag hört som blivit igångsatta med första barnet har jag oftast hört jobbiga historier från.

De som blivit det med senare barn har det oftast gått bättre för. Verkar vara lättare att sparka igång en kropp som gjort det förut helt enkelt.

Mina 4 barn har kommit inom 10 dagars diff runt bf. Från -2 till +8 (+7, +1, -2, +8) med tredje var det tvunget att komma igång spontant om jag skulle slippa snitt så där hade jag blivit riktigt nervös om jag börjat gå över tiden men tack och lov var det den enda bebisen som tog sig ut före bf.

Hoppas verkligen din bebis vill ut snart.

Tack! Hoppas du har rätt. Får jag fråga varför du skulle få snitt med tredje om det inte kom igång själv? Kom inte de andra igång av sig själv?

Jag blev igångsatt med mitt första barn. Gick hur bra som helst. Fick värkar kl 05 och kl 09 kom hon ut. Inget jag räds att bli igen.

Blev igångsatt 41+0.

Han låg i säte. Kravet för att få föda vaginalt i säte är att det kommer igång spontant. De sätter inte igång sätesförlossningar.

Han var dessutom tillväxthämmad vilket gjorde att jag hade ett konstant snitthot över mig från v 32 typ om han skulle sluta växa och de hade nog inte låtit mig gå fulla 2 veckor över heller. Så det var väldigt skönt att han bestämde sig för att komma ut före bf på egen hand.

TS, för alla skräckhistorier om igångsättningar finns det ju massor som det går bra för, precis som det finns skräckhistorier om naturliga förlossningar när de allra flesta är okomplicerade! Om det var överhängande risk för komplikationer skulle man inte göra igångsättningar utan planera snitt!

Jag hade som sagt en jättebra igångsättning, visserligen hade jag värkar ganska länge (runt 20-22 timmar) men det var ju inte flera dagar. Normal intensitet. Krystvärkar hade jag i kanske 1-1 1/2 timme och bebis kom ut frisk och stark (4 kg men jag är också lite större än dig!) och bara ett par skönhetsstygn för mig. Jag känner mig mer orolig inför ett naturligt förlopp där man går hemma med värkar länge, utan smärtlindring och med risk att bli hemskickad från förlossningen om man åker in, och dessutom med risk att bli hänvisad till ett obekant sjukhus om det är fullt på mitt.

TS här, tänkte uppdatera lite.

Jag hade som sagtbf i helgen och än syns ingen bebis i sikte... Dock var jag inne på fl i lördags och då var jag öppen 4 cm. (Tydligen vanligt för omföderskor) Livmodertappen var i princip utplånad men lite lpngt bak(?) Tre olika bm var säkra på att jag skulle föda samma dag :p Jag kände mig dock mer tvivelaktig. Hade kraftiga men "smärtlösa" sammandragningar varannan minut och magkänslan sa att det inte skulle bli då. Det blev det inte heller, vi BAD att få åka hem efter 12 h på sjukhuset... De ville att vi skulle stanna ifall det drog igång på allvar. Men vi åkte hem och här sitter jag nu, tre dagar senare... Är fortfarande rädd att bli överburen även om de bm jag pratade med sa att det är högst osannolikt.

Igår och idag har jag vid några tillfällen fått konstiga flytningar.., ser ut som gult, tjockt snor som när man är dunderförkyld :p (ursäkta detaljerna) Kan detta vara slempropp??

Om det inte hänt något på fredag kommer jag be om hinnsvepning hos bm då, har ändå tid så tänkte passa på. Men hoppas något händer innan dess!