Hantera 2-åring!

Har ni provat att inte hålla så hårt på regler och rutiner?

Ja det har vi tycker jag:/

Prova med 5 ggr mer kärlek, alltså att man "måste" säga 5 positiva saker före varje negativ.
Då lär man sig att leta efter bra beteende och uppmärksamma/belöna det. Och man ger lagom svåra uppdrag för att kunna berömma. Och man måste vara tyst många gånger och ignorera det dåliga, vilket också brukar vara effektivt!

Så med 1 metod (5 gånger mer kärlek) får man in ett par andra (ignorera dåligt beteende, uppmuntra bra beteende, fokusera på förväntat beteende osv.)

Man kan samtidigt tänka på hur man uttrycker sig, berätta om förväntat beteende istället för att bara klaga på det som händer just nu. Ex: Barnet sparkar med fötterna i stolen/golvet.
klaga: "Sluta sparka"  "varför måste du alltid låta så mycket?"  eller liknande
berätta förväntat beteende: "Nu måste fötterna vara stilla"   "när vi äter brukar vi ha tysta fötter"

Lättare att uppföra sig om man vet vad man ska göra, jämfört med om man bara vet vad man inte ska göra.

I den åldern börjar barn visa att de har en egen vilja. Mitt barn är två år och har börjat med att säga nej jag vill inte och skriker. Det hjälper inte att ryta åt barnet utan var bara bestämd. Visa barnet mycket kärlek och kramar. Jag försöker ofta avleda skrikutbrotten med något som barnet tycker om att göra. Det brukar funka. Tvååringen skriker en stund men det är bara att stå ut. Om du låter ditt barn få sin vilja igenom det mesta så kommer utbrotten bli längre och värre nästa gång.

1) Det är faktiskt (tro det eller ej) jättebra att han även gör så på förskolan eftersom barn "trotsar" i miljöer och med personer de känner sig trygga

2) välj era strider. Är det verkligen superviktigt att han sitter ner en hel måltid hemma? (eller vad det nu är ni hamnar i konflikt över). Han börjar visa sin egen vilja, att vilja kunna ha lite inflytande över sin vardag. Låt honom få ha det!

Vad exakt är det ni hamnar i konflikt över?

Min uppfattning är helt tvärtom. Om man låter barnet få sin vilja igenom på "oviktiga" saker så blir det så mycket enklare för barnet att lyssna på de "viktiga" sakerna eftersom de känner att de har ett visst mått av egenbestämmande över sig själva.