Han vill inte bli pappa

Jag vet inte om jag förstod dig rätt: Han säger att i framtiden när du pluggat klart så kan han tänka sig barn fast han inte egentligen vill? Eller inte vill just nu?

Jag undrar också hur gamla ni är?

Du kan inte kräva någonting av honom. Är barn viktigt för sig så borde du leta efter någon annan att skaffa dem med. Räkna inte med att han ändrar sig.

exakt så.

Jag håller i princip med. Är han 100% säker, så får du ju antingen förlika dig med det eller göra slut. Man ska inte tvinga någon att skaffa barn.

Men jag tycker det beror lite på varför han inte vill. Är det bara att han just nu inte vill men kan tänka sig senare tex? Eller är det så att han behöver vänja sig vid tanken igen efter missfallet. Vissa personer är ju lite sega och kan behöva tid, det var också därför jag undrade om er ålder.

Man kan aldrig avkräva någon ett barn.

Man ska heller inte avstå barn om det är oerhört viktigt för en själv.

Då behöver man gå vidare och leta efter någon som vill detsamma. Annars förstör man sitt liv.

De flesta har fler kärlekar i sitt liv.

Så sorgligt att han känner så! Barn ger så otroligt mycket i livet, att se in i deras ögon och se en bit av sig själv speglas tillbaka. Men män som inte vill bli pappor kanske inte skulle bli några bra pappor om de övertalades till det, då är det nog bättre att gå vidare och inte låta för mycket sand rinna ner genom timglaset. Eller kanske bli gravid på egen hand och se hur han resonerar kring det, för han måste ju veta hur viktigt det är för dig och det är ju orättvist om han skulle neka dig lyckan att bli mamma

Vill du ha barn och han inte vill det så gör du slut och försöker hitta någon som vill ha barn eller så skaffar du barn ensam med hjälp av spermadonation. För nej du ska inte ge upp dom dröm om barn för hans skull. Du kommer ångra dig hela livet då.

Men lägg av. Det är inte ett skit sorgligt. Vissa vill ha barn, andra inte. Acceptera det. Vissa ser det inte alls som en förlust och tycker det snarare är sorgligt att skaffa barn då de inte alls vill ha barn och tycker att barn snarare förstör livet. Det finns ju trådar här inne där tex folk skriver att de ångrar att de skaffade sina barn. Även kvinnor kan ångra sina barn. 

Neka ts lyckan att bli mamma? Men lol sluuuuuta! Det här är bara för mycket..... ingen tar bort lyckan att bli mamma för ts. Hon har det fritt fram att skaffa barn - med någon annan. Det är bara att göra slut och antingen hitta någon ny som vill ha barn eller skaffa barn på egen hand utan sin nuvarande sambos inblandning. 

Glömde skriva: 

TS, du vill ha barn, han vill inte ha barn alls. Det är en sådan stor livsfråga som påverkar ens liv oerhört mycket och om ni står så olika i den frågan ser jag ingen framtid för er två. Ledsen att säga det men jag tror inte ert förhållande kommer hålla i längden. Han vill inte ha barn och kommer bara tycka att du tjatar, du vill ha barn och kommer ångra dig gruvligt om du inte får barn men vet att din partner inte alls vill ha det.

Du bör fundera om att hitta någon annan som faktiskt vill ha barn. 

Jag vet att det är svårt för att du älskar din sambo, men man kan alltid känna samma känslor för någon annan man träffar i framtiden. Fundera på det.

Det är väl självklart upprivande när det visar sig att någon man investerat fyra år av sitt liv i inte vill ha barn, utöver alla känslor ts troligtvis har för honom. Jag tror inte din oempatiska aggressivitet bidrar med någonting i den här situation

Jag svarade på dina kommentarer om att det bland annat är sorgligt att inte vilja skaffa barn.                     

Mot ts har jag inte visat ett dugg "oempatisk aggressivitet". 

Hej. Sent svar då jag inte klarade av något negativt i livet. Jag mår bättre nu. Jag är snart 29 och min sambo är 33. Vi är fortfarande i lag, jag har tagit upp barn frågon och jag var beredd att flytta. Jag sa allt hur jag kände och hur mycket jag hatade honom över detta. Kan även skriva att vi aldrig bråkar, och att jag sa att jag hatde honom tog han hårt. Men på något sätt så har han ändrat sig. Jag var så arg och ledsen att han blev ställd mot väggen. Efter detta bråk så tycker han om barn. Nu kan han vara med sin systerson utan att tycka han är jobbig. Han sa även att de blev som ett wake up call när jag sa att jag flyttar och du kan flytta hem till din mamma och bli precis som din morbror (hans morbror har varken kvinna eller barn) jag tänker då inte vara passioner och vara ensam. Jag ska gå klart skolan och efter det är de läge för barn. Vi letar hus nu på landet då vi inte vill att våra barn ska växa upp i stan. Jag hoppas att han inte ändras sig.