Relationsproblem

Hej!

Jag är 40 år gammal och har haft ett lugnt och bra liv. Det senaste året har dock allt krakelerat.

Jag flyttade med min fd. I 120 mil för tre år sedan. För ett år sedan så lämnade jag henne för en annan kvinna. Vi har 3 barn varav den yngsta då var 3 månader. Jag hade egentligen bestämt mig för att härda ut ett tag till så att den yngsta blev lite äldre.

Sedan dess så har mitt ex gjort mitt liv till ett helvete genom att svartmåla mig (felaktigt i en klar majoritet av fall) delux till alla som vill lyssna samt varit besvärlig med umgänge för barnen, framför allt den yngsta.

Det har även varit stora problem med bodelning osv, även om det nu är löst (ofördelaktigt för mig, men det var det värt..)

Jag har gjort mina misstag jag också, men inte svartmålat henne och definitivt inte kommunicerat ngt negativt inför barnen. Jag försvarar henne alltid inför dem.

Som om inte detta vore nog så har jag blivit avskedad från jobbet. Jag jobbade i skolan och blev, också det felaktigt, avskedad för att ha slagit en elev. Jag har jobbat med barn i 20 år samt har 3 egna, jag slår inte barn! Jag är polisanmäld och driver en civilrättslig process mot kommunen för att jag blev avskedad.

Vi har världens bästa sex och är lite kinky. Jag går igång som mest när hon njuter och har det bra. Hon kommer i princip varje gång multipla gånger när vi har sex.

Hon är 32 år och var separerad i 9 månader innan vi träffades. Hon levde då ett väldigt lyckligt singelliv. Hon har 2 barn. Alla 5 barnen är 8år eller yngre.

Vi är båda övertygade om att vi är varandras livs kärlek. Jag har verkligen varit världens mest romantiska mot henne under senaste året. Hon lockar fram den viljan i mig.

Som ett resultat av alla problem, så är hon osäker på om hon orkar längre. Hon avskyr mitt ex och hennes sätt att baktala mig inför mina barn varannan vecka. Hon har inte connectat med mina barn på samma sätt som jag har med hennes då mitt ex gör allt för att försvåra det genom att prata direkt med barnen. Hon avskyr allt skit jag är inblandad i och är av naturen en kvinna som lägger mycket på sig själv.

Vi är särbos men förlovade.

Hon funderar på att ge upp oss på grund av omständigheterna runt mig. Jag hävdar att min otur inte kan bestå utan måste få ett slut, samt att det kommer lugna sig. Hon att hon mår dåligt och blir en sämre mamma och vän på grund av att det är jobbigt.

Jag behöver tips, jag fixar inte att förlora henne, inte just nu och inte för att hon är mitt livs stora kärlek.

I normala fall och på "hemmaplan" så hade jag sannolikt gjort slut eller tagit ett extra seriöst snack om vår situation, men likväl som jag älskar henne så är jag också i nuläget nästan beroende av henne. Jag vet verkligen inte om jag fixar att förlora henne, iaf inte just nu. Jag är en social kille, men har samtidigt tappat nästan hela mitt umgänge på min nya ort efter att jag separerade med exet.

Någon som orkat läsa, tror på mig och har något gott råd att komma med...?