Ni som lyckats bryta onda cirkeln i tid
Hej!
Sitter här ännu en kväll och känner mig helt utmattad efter en arbetsdag. Jag växlar mellan hopp och förtvivlan varje vardag. Ena stunden tänker jag att jag ska klara av detta, att jag ska hitta ett sätt att hantera stressen på jobbet. Jag vill ju så gärna att det ska fungera! Andra stunden känner jag mig livrädd och tänker katastroftankar som att jag kommer gå in i väggen eller behöva säga upp mig. Men vad ska jag då jobba med istället? Jag vill jobba och jag tycker egentligen att nuvarande jobb är spännande, bara det hade varit mer än hälften så mycket jobb!
Jag har bara jobbat i några år nu och har känt mig stressad nästan varje dag. Har känts som 80 % av denna tid gått åt till att jobba i 200 % takt, och 20 % till att jobba i 100 % takt, d.v.s aldrig någon riktig återhämtning eller ens andningspaus. Det är ständigt en kamp mot tiden för att hinna med arbetsuppgifterna. Jag tänker ibland att jag vill att dagarna ska stå till så att jag magiskt får 3 extra arbetsdagar då tiden inte tickar på. Om jag skulle ta det lite lugnare skulle det innebära att jag ändå behövde göra arbetsuppgifterna i slutändan och därför försöker jag hålla uppe tempot hela tiden. Bättre det än att arbetsuppgifterna växer ännu mer tänker jag. Jag har testat att byta arbetsplats och då bytt till liknande arbetsuppgifter men inte känt att stressen minskat.
Förut har det mest varit psykisk stress men nu har jag även börjat få värk mellan skulderbladen. Jag somnar på kvällen men ofta efter en timmas kamp med att pressa bort tankar kring hur jag ska lösa morgondagens problem. Jag vaknar på nätterna/tidigt på morgonen av att hjärnan kickar igång och börjar arbeta.
Jag tycker fortfarande att jag är effektiv på jobbet, och har inte märkt av att jag tappat koncentrationen ännu vilket jag vet är vanligt vid stress. Jag känner dock inte att jag har tid att bearbeta mitt jobb på arbetstid så därför kommer tankarna på min fritid kring HUR jag ska lösa saker, medan jag på jobbet löser sakerna. Jag har väldigt svårt att sänka mina krav då jag tycker att jag bara gör det jag måste. Jag presterar 200 % eftersom jag kämpar varje sekund på jobbet, men tycker bara att jag gör ett 80 % jobb ändå utifrån mina värderingar. Jag har jättesvårt att se vart jag kan dra ner på kvaliteten. Jag vill ju kunna stå för det jag gör, och om jag börjar slarva finns det ju risk för att jag själv får äta upp det sen vilket jag inte skulle stå ut med. Ofta försöker jag ju göra saker rätt från början för att inte behöva oroa mig för det sen. När jag väl gör saker känns det ganska bra, eftersom jag ofta lagt mer tid än vad jag egentligen har på att få till det bra. Det gör att jag sedan måste jobba ännu snabbare med de andra uppgifterna.
Så... jag undrar helt enkelt vad jag behöver göra nu för att inte må ännu sämre. Ni som har lyckats bryta det negativa mönstret - hur har ni gjort? Jag är ju livrädd för att gå ner i tempo och då hamna ännu mer efter vilket skulle leda till att jag mådde ännu sämre. Men jag mår ju redan väldigt dåligt. Det är en sådan negativ spiral så det finns inte. Help please!