Som tråden säger : vi som börjat med utredning. Tänkte att vi kan finnas o stötta varandra här och komma med massa gott pepp och dela erfarenheter.
Jag och min sambo ska faktiskt just idag iväg på utredning. Jättenervöst och jag håller på att krypa ur skinnet typ.... Försökt i 1 år så ska samtidigt bli skönt att få hjälp såklart.
Hej!
Det var ett tag sedan jag var inne på FL och jag har missat jättemycket i den här tråden!
Min sambo och jag har tagit alla prover utom spermaprov, som ska lämnas på onsdag morgon så nu är det en lång väntan på den 23/10 då vi ska tillbaka till kliniken för att gå igenom provsvaren och göra en undersökning av mig.
Aaanvändare, jag är också rätt så nervös inför spolning av äggledarna, jag har läst i andra trådar att det kan göra väldigt ont. Du får gärna skriva och berätta hur det gick för dig!
Anonym Co, när jag använde ägglossningstest från RFSU blev strecken aldrig lika starka så jag bytte till Billiga testers egna märke som fungerar hur bra som helst på mig (och är mycket billigare)...
Jag gjorde en spolning för inte allt så länge sen, det var ingen stor grej. Tog Alvedon och ipren innan och det enda som kändes var när dom spruta in kontrastvätskan (ungefär som mensvärk!) hade inte ont något efter och blödde ej. Men alla är ju olika. Hoppas det går bra för dig!
Jag fick utslag i tisdags 9/10 så nu är det bara vänta två veckor på mens....
Ja denna eviga väntan, jag har BIM imorgon och hoppas ju så klart fortfarande att jag ska slippa utredning men det ser mörkt ut. Håller tummarna för dig!
Hur går det för alla?
Hej alla fina...
Hoppar gärna in här och berättar min historia.
Jag har sedan jag var liten föreställt mig hur mitt liv ska se ut.
En fantastisk sambo, ett fint hus, en bra utbildning, ett jobb jag trivs med och några barn som kan förgylla vårt liv.
Jag har ovanligtvis haft ett väldigt smärtfritt liv. Allt har mer eller mindre gått som jag ?planerat?. Jag har fått det jag har velat och har väl någonstans alltid undrat när min dipp skulle komma. Hur jag alltid kan må så bra. Varför de inte händer något hemskt runt omkring mig. Jag är en väldigt tankspridd person. Fundera och fundera. Varför har jag haft den turen? Varför just jag?
För 1 år sedan började jag och min älskade sambo försöka få barn. Jag hade nog velat försöka redan 1 år när vi började så längtan var ju enorm redan vid start. Han trodde det skulle gå snabbt, att de skulle gå på någon månad. Inom mig hoppades ju jag också att det skulle vara så men någonstans inom mig hade jag en känsla av att de inte kommer att gå.
Det gick månad efter månad och ingenting hände. När jag mår dåligt har jag en tendens att göra saker. Hela tiden. Jag vill inte tänka. Ska inte tänka. Borde inte tänka.
Jag började starta mitt eget företag. Det gick bra, väldigt bra. Varför skulle det inte gå bra? Resten i mitt liv har ju gått bra. Jag vet att vad jag än tar mig till kommer jag lyckas med det. Vad jag än vill göra kommer jag att göra det, fullt ut. Men- Det jag ville mest i hela världen lyckades jag inte med.
Vi var på kliniken i fredags för första gången. Tog blodprov, han ska lämna spermatest och andra prover. Jag är så nervös att jag svimmar snart.
Fått rådet av att börja prata med en kurator då jag är tveksam på att jag klarar av detta.
Min sambo tror fortfarande ej det är några problem. Vi vet det inte är problem med hans spermier då han varit gravid tidigare med hans ex men även att vi gjort hemmatest och allt såg väldigt bra ut.
Jag själv har regelbunden ägglossning, regelbunden mens, smal, äter bra, tränar bra och blir 24 år imorgon.. De tuffa är att allting känns bra. Men vad gör man? Hur pallar ni? Jag fattar inte..
Hej alla fina...
Hoppar gärna in här och berättar min historia.
Jag har sedan jag var liten föreställt mig hur mitt liv ska se ut.
En fantastisk sambo, ett fint hus, en bra utbildning, ett jobb jag trivs med och några barn som kan förgylla vårt liv.
Jag har ovanligtvis haft ett väldigt smärtfritt liv. Allt har mer eller mindre gått som jag ?planerat?. Jag har fått det jag har velat och har väl någonstans alltid undrat när min dipp skulle komma. Hur jag alltid kan må så bra. Varför de inte händer något hemskt runt omkring mig. Jag är en väldigt tankspridd person. Fundera och fundera. Varför har jag haft den turen? Varför just jag?
För 1 år sedan började jag och min älskade sambo försöka få barn. Jag hade nog velat försöka redan 1 år när vi började så längtan var ju enorm redan vid start. Han trodde det skulle gå snabbt, att de skulle gå på någon månad. Inom mig hoppades ju jag också att det skulle vara så men någonstans inom mig hade jag en känsla av att de inte kommer att gå.
Det gick månad efter månad och ingenting hände. När jag mår dåligt har jag en tendens att göra saker. Hela tiden. Jag vill inte tänka. Ska inte tänka. Borde inte tänka.
Jag började starta mitt eget företag. Det gick bra, väldigt bra. Varför skulle det inte gå bra? Resten i mitt liv har ju gått bra. Jag vet att vad jag än tar mig till kommer jag lyckas med det. Vad jag än vill göra kommer jag att göra det, fullt ut. Men- Det jag ville mest i hela världen lyckades jag inte med.
Vi var på kliniken i fredags för första gången. Tog blodprov, han ska lämna spermatest och andra prover. Jag är så nervös att jag svimmar snart.
Fått rådet av att börja prata med en kurator då jag är tveksam på att jag klarar av detta.
Min sambo tror fortfarande ej det är några problem. Vi vet det inte är problem med hans spermier då han varit gravid tidigare med hans ex men även att vi gjort hemmatest och allt såg väldigt bra ut.
Jag själv har regelbunden ägglossning, regelbunden mens, smal, äter bra, tränar bra och blir 24 år imorgon.. De tuffa är att allting känns bra. Men vad gör man? Hur pallar ni? Jag fattar inte..
Hej,
Det är riktigt tufft. Jag har bara idag spenderat timmar åt att tänka ?varför går det inte? Vad är fel??. Har till och med gråtit en skvätt. Jag tycker i alla fall det känns lite bättre sedan vi faktiskt tog tag i att söka hjälp. Tycker inte du också det? Imorgon ska vi till läkaren och få svar på proverna och det gör mig väldigt nervös men samtidigt ser jag också fram emot det. Hoppas att det finns någon hjälp att få!
Jag med.. Jag gråter ofta. För ofta tyvärr. Det är så jobbigt!
Ja, absolut. Nu känns det som man är på g liksom. Känns skönare! Åh HOPPAS det går bra och lycka till nu! Skriv gärna sen hur de gått! Kram
Fick svar på proven idag. Mina var bra men min sambos spermaprov visade på lågt antal spermier. :( Det var inte kul att höra. Han har fått en medicin han ska ta i en månad och sedan ska han lämna ett nytt spermaprov i december. Visar även det lågt antal spermier så kommer läkaren att skicka en remiss till Sahlgrenska där man bland annat kan få hjälp i form av IVF.
Förstår det! Sjukt frustrerande att fastna i vårdkön. Vi gissade att de skulle ta tid , därav privat utredning. Sen blir de ju en ekonomisk fråga oxå med privat ivf, vi tog räntefritt lån för en del av summan.
Stort lycka till!