• Jess1233

    Tråden om tidigare igångsättning.

    Hej,

    Jag ska på bedömning för ev igångsättning vecka 37+1.

    Jag har extrema smärtor pgr av min reumatism och det blir värre å värre för varje dag som går. Min fråga till er är fick ni igångsättning samma dag som bedömningen? Även om tappen var omogoen fick ni igenom igångsättningen ändå? Och varför fick ni igenom igångsättningen? Och vilken vecka sattes ni igång?

    (Jag håller på att gå i taket å klarar inte av denna graviditet längre.. reumatologen, min bm och förlossningen tycker jag borde sättas igång. Vi får helt enkelt se vad läkaren säger när jag åker dit.)

  • Svar på tråden Tråden om tidigare igångsättning.
  • fjanten
    Jess1233 skrev 2018-03-26 15:16:07 följande:

    Hej,

    Jag ska på bedömning för ev igångsättning vecka 37+1.

    Jag har extrema smärtor pgr av min reumatism och det blir värre å värre för varje dag som går. Min fråga till er är fick ni igångsättning samma dag som bedömningen? Även om tappen var omogoen fick ni igenom igångsättningen ändå? Och varför fick ni igenom igångsättningen? Och vilken vecka sattes ni igång?

    (Jag håller på att gå i taket å klarar inte av denna graviditet längre.. reumatologen, min bm och förlossningen tycker jag borde sättas igång. Vi får helt enkelt se vad läkaren säger när jag åker dit.)


    Jag blev bedömd i 36+något. Fick igångsättning inbokad till 38+något. Allt startade dock av sig själv i 37+0.

    Jag skulle sättas igång p.g.a. stort barn och enorm förlossningsrädsla.
  • fjanten
    fjanten skrev 2018-03-26 15:21:09 följande:

    Jag blev bedömd i 36+något. Fick igångsättning inbokad till 38+något. Allt startade dock av sig själv i 37+0.

    Jag skulle sättas igång p.g.a. stort barn och enorm förlossningsrädsla.


    Angående tappen så var den både mjuk, kort och hade öppnats några cm. Det var andra barnet.
  • Anonym (Aj aj)

    När jag väntade min dotter 2013 så mådde jag dåligt på grund av foglossning mm. Var ett vrak så min bm skickade mig för bedömning 11 dagar innan bf. Fick först en otroligt otrevlig bm som ansåg att alla mår bra dåligt och är otåliga i slutet och det var bara att bita ihop. Fick sen ultraljud och hade på tok för lite vatten så blev inlagd direkt för igångsättning. Började med ballongkateter och dagen efter togs vattnet. Sen gick det fort.

    Med tanke på din problematik så skulle jag bli förvånad om du inte blir igångsatt. Lycka till iaf

  • Jess1233
    fjanten skrev 2018-03-26 15:21:09 följande:

    Jag blev bedömd i 36+något. Fick igångsättning inbokad till 38+något. Allt startade dock av sig själv i 37+0.

    Jag skulle sättas igång p.g.a. stort barn och enorm förlossningsrädsla.


    Vad skönt att de gick igång av sig självt, har börjat fått lite förvärkar nu så hoppas ju på att de kommer igång av sig själv men det tror jag knappast. :/
  • Jess1233
    Anonym (Aj aj) skrev 2018-03-26 15:24:08 följande:

    När jag väntade min dotter 2013 så mådde jag dåligt på grund av foglossning mm. Var ett vrak så min bm skickade mig för bedömning 11 dagar innan bf. Fick först en otroligt otrevlig bm som ansåg att alla mår bra dåligt och är otåliga i slutet och det var bara att bita ihop. Fick sen ultraljud och hade på tok för lite vatten så blev inlagd direkt för igångsättning. Började med ballongkateter och dagen efter togs vattnet. Sen gick det fort.

    Med tanke på din problematik så skulle jag bli förvånad om du inte blir igångsatt. Lycka till iaf


    Vad skönt att du blev igångsatt men sjukt tråkigt när de finns barnmorskor som är sådär.. inte kul när man redan är så sårbar lixom.. jag är livrädd att jag inte är mogen och de skickar hem mig, ska skriva ner en lapp på hur jag mår och hur det är å går hellre med en smärtsam förlossning nu än att vänta veckor tills jag blir mogen lixom.. Kan inte ta mig ur sängen längre och toa besöken slutar med varje natt att jag gråter.. ush å blä! Håller alla tummar att de startar mig.
  • Vickan I

    Jag hade komplikationer och hemsk smärta i ljumsken (som ljumskbråck) under förra (andra) graviditeten. Första barnet hade dessutom kommit åtta dgr tidigt och snabbt. Eftersom läkaren på spec.mvc misstänkte att ljumsken/benet skulle kunna ställa till det vid förlossningen ville de ha koll redan från start och fick några veckor innan ett satt datum för planerad igångsättning i 37+4. Var helt omogen vid igångsättningen. Men räckte med en omgång gel och sedan drog det igång. Hemsk förlossning.. Sjukt intensiv med värkar som kom på varandra utan vila och benet ställde till det. Nu gravid med nr tre och har fått beviljat planerat snitt eftersom igångsättning inte fungerade bra då jag har samma problem med benet igen. Hade dock inte fått igångsättningen så tidigt om det inte var för att de ville vara säkra (ja så säkert det nu går) att de skulle hinna före en spontan förlossning eftersom ettan kom lite tidigt och för att jag står på fragmin.

    Tror inte du ska räkna med samma dag som bedömningen om inget visar på att bebisen måste ut. 37+1 är i tidigaste laget. De brukar vilja vänta till minst 38+0 om det går. Sade dem till mig iaf. Men sedan görs ju undantag självklart.

  • fjanten

    Jag fick förklarat för mig att man helst inte sätter igång förräb 38+ för att oftast brukar barnens sugreflex/teknik förbättras under någon vecks efter vecka 37 - vilket såklart gör det lättare för barnet att amma. Å andra sidan fattade min 37+are på en gång att andra, medan min 40+are inte alls fick till det. Sedan är det ju förstås bra om barnet hinner bli så moget som möjligt.

  • Anonym (X)

    Fick beviljat induktion med första runt BF, fanns inga tider förrän två dagar senare och hon är född i 40+2. Var då i upplösningstillstånd pga foglossning och sömnbrist. Helt omogen (blev BARD-kateter men med svårighet) men läkaren sa att hon hade en känsla av att det skulle gå på under ett dygn men att vi skulle vara förberedda på upp emot fyra dygn, tog mindre än 12 timmar! :D

    Med andra var jag ute i lite bättre tid och la upp en plan med läkaren på MVC som skickade remiss om induktion i 38+0 (hon föreslog 37+0 men vi tyckte att det var för tidigt), var då i bättre skick än med första men då pga opioider och muskelavslappnande. Läkaren på sjukhuset gjorde allt för att vi skulle vänta på att det skulle starta av sig självt och försökte till och med skrämmas om att det var stora risker förenade med induktion (första förlossningen kunde inte gått bättre om vi planerat den i minsta detalj). Fick den beviljad men motvilligt och då endast för att jag hade en operation inplanerad på BF. Förlossningen gick lika strålande som första, det blev BARD igen, samma status som inför första förlossningen.

    Är nu gravid med trean och samma läkare på MVC som sist, tyckte att vi kör en favorit i repris och inducerar i 38+0. Jag vill dock inte induceras före 39+0 då tvåan hade svårt att hålla värmen själv första dagarna. Remiss är skickad till sjukhuset för bedömning. Denna gången är värst hittills med opioider, muskelavslappnande och sömntabletter, även lågt blodtryck, järnbrist och typ allt annat också förutom graviditetsklåda och havandeskapsförgiftning. Medicinlistan är lika lång som en sjuk 85-årings och huvudargumentet till induktion är att jag ska kunna plocka bort alla mediciner så att barnet inte föds påverkat! Vi får väl se vad de säger denna gången, de har blivit ännu tuffare i riktlinjerna och beviljar endast i undantagsfall på annat än strikt medicinsk indikation (smärta är ingen sådan) :/

    Induktion med första barnet är en chansning och har störst risk att gå fel, nu med trean så händer det typ inte att det går fel efter två strålande igångsättningar (enligt ÖL på MVC). Hoppas på BARD igen men finns viss risk att det blir amniotomi direkt då jag misstänker att tappen är påverkad efter över 3 månader av smärtsamma sammandragningar. Hoppas att det kommer en kallelse till bedömning snart, klättrar på väggarna av ovissheten...

  • Frunpålandsbygden

    Jag blev igångsatt med mina två förlossningar pga allvarlig graviditetsdepression. Första gången i v 39+3 och med andra v 38+0.

    Jag gick hos en psykolog och hon tyckte det var orimligt att jag skulle lida mer och kontaktade min barnmorska på fredagen. På måndagen så bokade min barnmorska in en läkartid på tisdag eftermiddag. Läkaren jag fick träffa var riktigt bra och jag fick tid för igångsättning redan dagen efter. Fick tabletter för att sova och kom tillbaka morgonen därpå 8.00. Fick cytotec för att utplåna tappen. Vattnet gick av sig själv 15.00 och sedan fick jag värkstimulerande några timmar senare. När värkarna satte igång vid 18 tiden gick jag från 3 cm till födsel på 4 timmar.

    Med andra så fick jag även då hjälp av min psykolog att få tid för igångsättning. Dock var jag i sämre skick fysiskt än psykiskt denna gång. Hade sådan foglossning att jag inte kunde gå, samt hade oerhört mycket sammandragningar i två månader. I vecka 37+4 fick jag en läkartid och bedömde att kroppen var redo för igångsättning snart. Fick en tid i v 38+0. Sattes igång med cytotec. Dock senare än med första för jag fick lite lätt panik och någon konstig smärtångest som gjorde bebisen stressad. Det tog några timmar innan det hände någonting denna gång. Jag ville inte ha värkstimulerande denna gång för det gick alldeles för fort gången innan med långa värkar utan någon direkt paus. Fick citadon för att kunna röra mig och vid 00.20 så var jag öppen 6 cm men hade väldigt mycket fostervatten så bm tog hål på hinnorna och en flod sköljde över henne. Sedan tog det en timme innan sonen var ute.

    Är nu gravid igen med tredje barnet. Hoppas jag håller ihop och kan föda utan igångsättning. Men har bett min barnmorska om att bli erbjuden en tid för igångsättning om mitt psyke inte håller.

    Hoppas det går bra för dig!

  • Förstabebisen

    Hejsan

    Jag är gravid med mitt första barn :)

    Jag har reumatism,foglossning och har nu även fått hemroid eller hur de stavas.

    Jag har värkar från helvetet pga min foglossning och min reumatiska värk,känns som att bäckenet ska dela sig på två,jag kan knappt gå om dagarna,står jag för länge så får jag så ont i kroppen att jag i princip gråter bort resten av dagen. Jag går på specialmödravården och jag sa till dem att jag ville ha kejsarsnitt pga förlossningsrädsla! För jag tror inte min kropp kommer klara av o kämpa igenom en vaginal förlossning. Nej dem tyckte att det kommer gå hur bra Som helst o ser inget som helst att oroa sig för. Men det är min kropp jag känner ju den bäst,jag har ju en smärta som inte släpper jag har ont jag mår ju inte bra av detta. Vad tycker ni jag ska göra några tipps och råd? Jag är i v34.


    Hej alla
  • Deceree1

    Hej. Jag gick ner i spagat hos barnmorskan i näst sista veckan. En timme senare gick proppen och två timmar efter det så satte värkarna igång :) kanske inte att rekommendera men på mig satte det fart :)

Svar på tråden Tråden om tidigare igångsättning.