Försvarsadvokater avs grova brott

Jag upplever det mycket svårt att förstå de försvarsadvokater som tar sig an försvar av anklagade för grova brott där bevisföringen är tämligen övertygande, och där det är utom allt rimligt tvivel att de tagit en ung människas liv genom brutala metoder.

Hur försvarar man det etiskt/moraliskt?

Vill man att dessa personer får lindriga straff/går fria?

Skulle man därmed klara att se sin egen dotter inleda ett förhållande med en av dessa efter det att man lyckats förkorta/avskriva straff?

Tänker nu närmast på de stora aktuella målen mot Billy Fagerström (Tova Moberg) och Peter Madsen (Kim Wall).

Vill någon bildad samhällsmedborgare någonsin ha ut dessa avskum i frihet igen?

Sedan kan jag ha respekt för den intellektuella utmaningen i problemet, men hur kan man leva med sig själv?

Jag upplever det mycket svårt att förstå de försvarsadvokater som tar sig an försvar av anklagade för grova brott där bevisföringen är tämligen övertygande, och där det är utom allt rimligt tvivel att de tagit en ung människas liv genom brutala metoder.

Hur försvarar man det etiskt/moraliskt?

Vill man att dessa personer får lindriga straff/går fria?

Skulle man därmed klara att se sin egen dotter inleda ett förhållande med en av dessa efter det att man lyckats förkorta/avskriva straff?

Tänker nu närmast på de stora aktuella målen mot Billy Fagerström (Tova Moberg) och Peter Madsen (Kim Wall).

Vill någon bildad samhällsmedborgare någonsin ha ut dessa avskum i frihet igen?

Sedan kan jag ha respekt för den intellektuella utmaningen i problemet, men hur kan man leva med sig själv?

Jag upplever det mycket svårt att förstå de försvarsadvokater som tar sig an försvar av anklagade för grova brott där bevisföringen är tämligen övertygande, och där det är utom allt rimligt tvivel att de tagit en ung människas liv genom brutala metoder.

Hur försvarar man det etiskt/moraliskt?

Vill man att dessa personer får lindriga straff/går fria?

Skulle man därmed klara att se sin egen dotter inleda ett förhållande med en av dessa efter det att man lyckats förkorta/avskriva straff?

Tänker nu närmast på de stora aktuella målen mot Billy Fagerström (Tova Moberg) och Peter Madsen (Kim Wall).

Vill någon bildad samhällsmedborgare någonsin ha ut dessa avskum i frihet igen?

Sedan kan jag ha respekt för den intellektuella utmaningen i problemet, men hur kan man leva med sig själv?

Kanske handlar mer om att se till att regler och lagar följs än försvara själva brottet. 

Vi en princip i Sverige att även om man är misstänkt för ett brott är man inte fredlös.

Läs lite vad Geir Lippestad, han som försvarade Breivik,  skrivit om rättsamhället.

Alla har ju rätt till ett försvar och en rättvis prövning. Tror de lägger tonvikt vid att de värnar om dessa grundläggande rättigheter i en demokrati.

De tycker säkert att det är svårt ibland också, vi är ju alla människor, men eftersom man har laglig rätt till ett försvar osv så måste man ju värna om det för att demokratin ska fungera väl. Och det kan ju vara så att man vill att straffet ska vara rimligt - tex att ev. förmildrande omständigheter inte missas.

Sedan tror jag inte det öht finns en koppling till hur man privat ser på deras gärningar eller att man skulle tycka det är okej med sådana personer i umgängeskretsen. Man agerar helt enkelt bara professionellt och representerar demokratin. De egna värderingarna låter man vara separerade från yrkesutövningen, och först då man lyckas väl med det är man riktigt skicklig på sitt yrke.

Så man vill kanske att de ska dömas, men man vill även att det ska ha gått rätt till. Och finns det inga juridiska underlag för att dömas för ett brott så ska man faktiskt inte heller göra det, utifrån lagstiftningen.

För att bildade människor förstår att det behövs för att upprätthålla vårt rättssamhälle.

Är det verkligen svårt att förstå?

För att bildade människor förstår att det behövs för att upprätthålla vårt rättssamhälle.

Är det verkligen svårt att förstå?

Att det förhåller sig på det viset borgar för en fungerande rättstat och det vill vi ha, särskilt om man betänker alternativet. 

Läkare räddar livet på livstidsdömda mördare också, om och när så behövs göras. Civiliserade demokratier måste hela tiden göra sitt yttersta för att hålla sig undan ättestupa och medborgargarden med självpåtagna polisiära uppgifter. 

Du skulle definitivt behöva höja dina nivåer av både oxytocin och dopamin. Förslagsvis genom socker och bra sex.

Ursäkta min låga nivå - men jag blir trött på människor som bara kommer med sura uppstötningar. Det främjar inte heller samhällsutvecklingen.

Glad påsk! Hoppas att du är älskad.

Alla har ju rätt till ett försvar och en rättvis prövning. Tror de lägger tonvikt vid att de värnar om dessa grundläggande rättigheter i en demokrati.

De tycker säkert att det är svårt ibland också, vi är ju alla människor, men eftersom man har laglig rätt till ett försvar osv så måste man ju värna om det för att demokratin ska fungera väl. Och det kan ju vara så att man vill att straffet ska vara rimligt - tex att ev. förmildrande omständigheter inte missas.

Sedan tror jag inte det öht finns en koppling till hur man privat ser på deras gärningar eller att man skulle tycka det är okej med sådana personer i umgängeskretsen. Man agerar helt enkelt bara professionellt och representerar demokratin. De egna värderingarna låter man vara separerade från yrkesutövningen, och först då man lyckas väl med det är man riktigt skicklig på sitt yrke.

Så man vill kanske att de ska dömas, men man vill även att det ska ha gått rätt till. Och finns det inga juridiska underlag för att dömas för ett brott så ska man faktiskt inte heller göra det, utifrån lagstiftningen.

Ja, det kanske lät surt men jag tycker på riktigt att det var en riktigt ogenomtänkt fråga. Hur kan man tycka att det är oetiskt eller omoraliskt att misstänkta brottslingar ska få ha en försvarare? Jag kan känna som du ibland, att vissa brottslingar bara förtjänar en mörk cell och hårda brödkanter resten av livet. Men inser också, när jag använder huvudet i stället för hjärtat, att så kan inte ett rättvist samhälle fungera. Och jag vill tro att om du tänker efter så inser du också att dessa försvarsadvokater, som du undrar hur de kan leva med sig själva eller om de vill släppa loss mördare på gatorna (eh...), faktiskt är otroligt viktiga för vårt samhälle.

Jag läste en intervju med Akilovs försvare som fått ta emot enormt mycket hat för att han tagit på sig den rollen. Förmodligen från människor som resonerar i samma banor som du gör i den här trådstarten. Så jag vet inte om det är jag som behöver oxytocin...

Tack för ett utförligt, trevligt och väldigt vidsynt svar!Etiska dilemman tycker jag i och för sig är väl värda att diskutera, även om du tycker att svaret är givet med ditt förminskande förhåll ingssätt. Jag tror att det hjälper föga att bemöta "pöbeln" med dumförklaringar och nedlåtande fraser, eftersom det bara skapar aggressivitet. Man bör bemöta okunskap med fakta, precis som när det gäller rasism, homofobi osv

Jag är lärare i kliniska etiska dilemman på läkarprogrammet, termin 7. Vi diskuterar på en annan kurs även ledarskap och olika typer av härskartekniker - och här är ju typexempel på just härskartekniker som du använder. Tack, riktigt fint att du så gärna visade upp dem! Ibland slänger jag också ut den här typen av frågor på diskussionsforum, för att se hur människor i samhället resonerar runt dem.

Det kan för dig te sig självklart och logiskt, men vi vet ju samtidigt att stora massor av människor skapar hat och raserier avseende arbetslöshet, invandring, grova brott, strafflagstiftning, dödsstraff osv. Hade vi enbart resonerat logiskt och homogent i vår befolkning i samhället hade det varit väldigt enkelt. Som för dig då.

Däremot är det oerhört stimulerande med de komplexa och nyanserade svar på etiska frågeställningar som vissa här producerade. Tack!

Jag komner aldrig att bidra till förtryck av andra, på något vis - inte heller i pladdertrådar på familjeliv eller liknande. Alla förtjänar svar, och frågor är inte dumma - är min utgångspunkt. Slutar vi fråga och diskutera stannar världen. Börjar vi se ner på människor med annan bildningsgrad och bakgrund likaså.

Tack, jag lider inte brist på oxytocin. Tvärtom.

För att bildade människor förstår att det behövs för att upprätthålla vårt rättssamhälle.

Är det verkligen svårt att förstå?

Du inledde själv och satte nivån med ovanstående svar.

Saken är den att det inte är så enkelt etiskt för den enskilde människan oavsett bildning som du försöker påskina.

Har under det senaste året läst en hel del artiklar om jurister och advokater som uttalar sig i just den frågan, som ställs dem relativt ofta. Det finns de facto försvarsadvokater som inte tar sig an vissa brottstyper - tex sexbrott mot barn, för att de inte hanterar det etiskt/moraliskt, trots att det inte handlar om atr försvara brottet som sådant.

Det finns advokater som inte etiskt klarar att arbeta som försvarsadvokater för att de inte vill stå och kämpa emot brottsoffret utan för brottsoffret - och förändra samhället för offrens skull.

Grunden är att alla rättsprocesser skall gå riktigt till, och brottslingar har rätt till försvarare. Det håller nog alla med om.

Men som en försvarsadvokat uttryckte det " jag kämpar för att ingen skall dömas oskyldigt, vilket får ske på bekostnad av att några skyldiga går fria". Det är för mig, även om jag inser att det är det enda sättet att sköta vårt rättssystem, svindlande. Etiska dilemmat kvarstår därmed.

Du får jättegärna fortsätta att dumförklara mig, och du får gärna fortsätta ditt krig. Själv tänker jag fira påsk med nära och kära, och innerligt hoppas att ffa Tova Mobergs mördare aldrig mer kan göra någon så illa som han gjort henne under lång, lång tid.

Jag arbetar fö även för Kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer. Det är ju rätt viktigt att kämpa för brottsoffren.

Over and out

Jag upplever det mycket svårt att förstå de försvarsadvokater som tar sig an försvar av anklagade för grova brott där bevisföringen är tämligen övertygande, och där det är utom allt rimligt tvivel att de tagit en ung människas liv genom brutala metoder.

Hur försvarar man det etiskt/moraliskt?

Vill man att dessa personer får lindriga straff/går fria?

Skulle man därmed klara att se sin egen dotter inleda ett förhållande med en av dessa efter det att man lyckats förkorta/avskriva straff?

Tänker nu närmast på de stora aktuella målen mot Billy Fagerström (Tova Moberg) och Peter Madsen (Kim Wall).

Vill någon bildad samhällsmedborgare någonsin ha ut dessa avskum i frihet igen?

Sedan kan jag ha respekt för den intellektuella utmaningen i problemet, men hur kan man leva med sig själv?