Forum Barnlängtan - Planerar barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Bli gravid efter missfall följas åt

    Lör 31 mar 13:54 Läst 23944 gånger Totalt 555 svar
    Lör 31 mar 13:54

    Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

    Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

    Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

    Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

    Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

  • Lör 31 mar 15:45 #1

    Fick missfall i oktober 2017

    Denna helg ligger vi i då jag har ägglossning denna helg ????????

  • Lör 31 mar 16:51 #2

    Hur lång tid tog det för dig att få Äl och mens som vanligt igen?

    Har du fått missfall tidigare? Vilken vecka var du i?

  • Mån 2 apr 00:45 #3

    Fick missfall i oktober - 17. Inte blivit gravid ännu, känns Förjävligt...

  • Mån 2 apr 08:26 #4

    Hej allihop! (Förlåt för väldigt lång text)

    Kände att jag behövde skriva av mig lite och tyckte denna grupp passade mig..

    jag och min sambo har försökt få till första barnet sen juli 2017. Vi blev äntligen gravida nu i Januari. Men det slutade tyvärr i missfall i vecka 7-8. Det var otroligt jobbigt men kände ändå att det var bättre att det hände så tidigt än att man skulle fått reda på det senare.

    Har ändå känt att jag har kunnat hantera det rätt bra, men nu börjar det bli riktigt jobbigt!

    Det är såå många i vår omgivning som blir gravida nu, känns som nästan alla går ut med att dom är gravida just nu. Och många som ska ha då vi var beräknade..

    Men inte nog med det så berättade min sambos bror och hans tjej att dom var gravida igår, och dom måste blivit gravida när vi fick missfall.

    Jag försökte verkligen hålla emot tårarna och vara glad för deras skull men fick gå in på toan och bara gråta sönder! (Inte berättat för någon om vårt missfall)

    Och när vi åkte hem så bröt båda ihop! Längtar så tills det är vår tur igen! Trodde aldrig att detta skulle vara så jobbigt.. :( och tyckte det blev jobbigare med alla som blir gravida efter att vi fick missfall..

  • Mån 2 apr 09:43 #5
    T90 skrev 2018-04-02 00:45:50 följande:

    Fick missfall i oktober - 17. Inte blivit gravid ännu, känns Förjävligt...


    Fy så jobbigt. Försöker ni få första barnet? Är själv rädd att det ska dröja innan man blir gravid igen. Håller tummarna att det snart går vägen för er! I vilken vecka var du i?
  • Mån 2 apr 09:52 #6
    Imra skrev 2018-04-02 08:26:31 följande:

    Hej allihop! (Förlåt för väldigt lång text)

    Kände att jag behövde skriva av mig lite och tyckte denna grupp passade mig..

    jag och min sambo har försökt få till första barnet sen juli 2017. Vi blev äntligen gravida nu i Januari. Men det slutade tyvärr i missfall i vecka 7-8. Det var otroligt jobbigt men kände ändå att det var bättre att det hände så tidigt än att man skulle fått reda på det senare.

    Har ändå känt att jag har kunnat hantera det rätt bra, men nu börjar det bli riktigt jobbigt!

    Det är såå många i vår omgivning som blir gravida nu, känns som nästan alla går ut med att dom är gravida just nu. Och många som ska ha då vi var beräknade..

    Men inte nog med det så berättade min sambos bror och hans tjej att dom var gravida igår, och dom måste blivit gravida när vi fick missfall.

    Jag försökte verkligen hålla emot tårarna och vara glad för deras skull men fick gå in på toan och bara gråta sönder! (Inte berättat för någon om vårt missfall)

    Och när vi åkte hem så bröt båda ihop! Längtar så tills det är vår tur igen! Trodde aldrig att detta skulle vara så jobbigt.. :( och tyckte det blev jobbigare med alla som blir gravida efter att vi fick missfall..


    Fick också missfall i v 7. Kände som dig att det var bra att det var ganska tidigt, men man hinner ändå tänka hur mkt som helst och föreställa sig. Saknar verkligen bebis som skulle kommit i nov och nu känns det som att tiden går så långsamt. Borde fått Äl nu men ännu har inget hänt. Tog det lång tid för dig att få tillbaka vanliga cykeln?

    Känner så väl igen känslan av att alla blir gravida och får barn till höger och vänster. Min mans kompis berättade i helgen att de är gravida i v 8 och jag blev så ledsen. Kan liksom inte känna mig glad för deras skull utan mest avundsjuk och att livet är orättvist. Flera av mina kompisar har blivit gravida på första försöket eller helt oplanerat.

    Är rädd för att det ska vara något fel på mig. Ändå borde man vara glad för att jag kunde bli gravid.

    Jobbigt väntan... Jag hoppas verkligen att det blir vår tur snart. Skulle vara roligt med plus i gruppen så man ser att det går trots tidiga missfall. Trodde inte man skulle bli så påverkad men det blev jag. Är väl hormoner i kroppen också som bidrar.

    Kram från en som vet hur det känns!
  • Mån 2 apr 11:38 #7
    EIJ90 skrev 2018-04-02 09:52:35 följande:

    Fick också missfall i v 7. Kände som dig att det var bra att det var ganska tidigt, men man hinner ändå tänka hur mkt som helst och föreställa sig. Saknar verkligen bebis som skulle kommit i nov och nu känns det som att tiden går så långsamt. Borde fått Äl nu men ännu har inget hänt. Tog det lång tid för dig att få tillbaka vanliga cykeln?

    Känner så väl igen känslan av att alla blir gravida och får barn till höger och vänster. Min mans kompis berättade i helgen att de är gravida i v 8 och jag blev så ledsen. Kan liksom inte känna mig glad för deras skull utan mest avundsjuk och att livet är orättvist. Flera av mina kompisar har blivit gravida på första försöket eller helt oplanerat.

    Är rädd för att det ska vara något fel på mig. Ändå borde man vara glad för att jag kunde bli gravid.

    Jobbigt väntan... Jag hoppas verkligen att det blir vår tur snart. Skulle vara roligt med plus i gruppen så man ser att det går trots tidiga missfall. Trodde inte man skulle bli så påverkad men det blev jag. Är väl hormoner i kroppen också som bidrar.

    Kram från en som vet hur det känns!


    Beklagar verkligen ditt missfall! <3

    Ja idag känns allt extremt tungt, fick min mens igår så inget plus denna månaden heller.. fick det beskedet och allt känns bara skit.. man vill vara glad för deras skull men just nu känns det förjävligt!

    min cykel har faktiskt kommit igång rätt snabbt. Min äl har blivit några dagar försenad bara. Så antar att det är därför det inte blivit något plus för oss nu heller.

    Var hos gyn för att se så det inte var några rester kvar från missfallet precis efter och han kunde se att äl var på gång. Så min kropp återhämtade sig fort.

    Hopps vi får vårat efterlängtade plus snart, och skönt att man har någon som förstår. Man känner sig så hemsk när man inte kan glädjas för deras skull. Man har ju liksom ingen aning om dom har försökt länge eller så.

    Kram och lycka till! Vi får vårat plus snart igen! <3
  • Mån 2 apr 17:14 #8

    Som jag har gått och tänkt på detta som ni pratar om... Har jag gått och blivit en hemsk människa efter vårat missfall?

    Varför kan jag inte känna glädje när halva Sverige går ut med att de ska ha barn? Precis då när vi var beräknade..

    Jag känner att jag blir mer och mer ledsen...

    Jag fick missfall den 8 januari och då var jag i v 10. 9+4. Hade en liten blödning men alla jag rådfrågade sa till mig att det är så vanligt så oroa dig inte. Dagen efter så fick jag åka in till sjukhuset för jag kände att allt inte var som det skulle.. Det visade sig att min bebbe var död i magen...

    Har inte någon som jag kan prata med riktigt för alla säger bara " det går bättre nästa gång" " det var väl inte menat nu då" "upp på hästen igen"

    Ja.. Det kanske det det blir.. Men är det någon som känner såhär?? Dessa tankar som snurrar hela tiden.. Ingen glädje.

    Har väntat å väntat på att min mens skulle komma tillbaka och för 4 dagar sedan så gjorde den ÄNTLIGEN det..

    En liten lycka kände jag då inom mig.

    Förlåt för långt inlägg.. Hoppas ni kan hjälpa mig att hitta tillbaka till den goa och glada tjej som jag egentligen är..

    Kram till er!

  • Mån 2 apr 17:18 #9

    Har haft 3 missfall och ägglossningen har kommit 2 veckor efter blödningen startar. Alla missfall var i vecka 5+2 och ett i 5+3.

    Har inte blivit gravid igen men väntar på rätt tillfälle

  • Mån 2 apr 18:31 #10
    EIJ90 skrev 2018-04-02 09:43:32 följande:

    Fy så jobbigt. Försöker ni få första barnet? Är själv rädd att det ska dröja innan man blir gravid igen. Håller tummarna att det snart går vägen för er! I vilken vecka var du i?


    Ja första barnet. Började försöka januari 2017. Och blev äntligen gravida augusti. Jag är en orolig själ så ville se på ultraljud innan jag trodde på det så när vi var i v 10 åkte vi på privat ultraljud (fick betala själva för oro är tydligen inte skäl nog att få tidigt ultraljud). Och när vi kom dit fick vi veta att graviditeten avstannat i v 6. Så bara åka hem och få cytotec för att få ut allt.

    Tänker mycket att något är fel på någon av oss eftersom det blev som det blev och att ni inte blivit gravida efteråt. Jobbade på neonatalavdelning så det slutade med att jag sa upp mig, klarade inte jobba med kvar med alla bebisar, gravida och föräldrar.

    Blivit minst sagt deprimerad, haft riktigt mörka tankar och mycket ångest pga det som hänt men också hur sjukvården behandlat mig. Nu när jag varit ifrån jobbet några veckor känns det lite bättre, var omöjligt att bearbeta och hantera allt där.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll