• Äldre 31 Mar 13:54
    113816 visningar
    1367 svar
    1367
    113816

    Bli gravid efter missfall följas åt

    Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

    Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

    Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

    Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

    Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

  • Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt
  • Äldre 20 Oct 10:26
    MissJibs skrev 2018-10-20 10:02:43 följande:

    Jag vet snart inte va jag ska ta mig till... 4 månader o 3 missfall... Jag fattar inte va jag gör för fel... Första grav gick vi till vecka 12 o nu de senaste har jag precis bara hunnit se + på stickan så här jag sen börjat blöda. Jag vet inte va jag ska göra o uppgivenheten som jag känner.


    Kram till dig! Får du någon hjälp från vården med utredning? Förstår din uppgivenhet!
  • Äldre 20 Oct 10:38
    Eureka skrev 2018-10-20 10:26:16 följande:

    Kram till dig! Får du någon hjälp från vården med utredning? Förstår din uppgivenhet!


    Jag har inte bett om hjälp ännu iaf. Ska avvakta me d o försöka hädanefter att inte ha koll på varken mens eller äl. Kanske blir lättare då.
  • Äldre 20 Oct 10:50
    MissJibs skrev 2018-10-20 10:02:43 följande:

    Jag vet snart inte va jag ska ta mig till... 4 månader o 3 missfall... Jag fattar inte va jag gör för fel... Första grav gick vi till vecka 12 o nu de senaste har jag precis bara hunnit se + på stickan så här jag sen börjat blöda. Jag vet inte va jag ska göra o uppgivenheten som jag känner.


    Vad tungt när det upprepar sig igen och igen :(

    Har du alla gånger blivit gravid direkt innan nästs mens? Testa att stå över en cykel så att kroppen får en chans att rensa ut och återhämta sig så ger du den andra förutsättningar för en ny graviditet att fästa.
  • Äldre 20 Oct 10:56
    Eureka skrev 2018-10-20 10:20:40 följande:

    Iof ganska svagt streck men hade förväntat mig att det inte skulle ge utslag alls faktiskt. Tycker mig se lite tecken på att Äl är på gång nu. Vi åker utomlands om en vecka drygt, så tänkte att det kunde vara skönt att inte fundera över ev ny graviditet då. Även fast man blir lite sugen hehe. Vad man velar.. känner så igen mig i det du skrev i ett annat inlägg här, att april var våran månad och att det är perfekt. Hakat upp mig på att det inte blir just den perioden nu av nån konstig anledning.

    Jag började få lite mörka flytningar som efter några dagar övergick i mer rött. Var inte så orolig då jag blödde en del i min förra graviditet. Men oron finns ju ändå där så åkte in och kollade en fredag för att veta inför helgen. Var då i v12 men de tror det hade avstannat i v7-8. Fick med cytotec hem som jag aldrig tog. Det drog igång på helgen av sig självt lördagen och söndagen var som en mini förlossning hemma. Allt kom ut. Åkte på kontroll tisdagen, hade då fått feber och misstänkt infektion. Så blev dubbel antibiotikakur. Allt hade iaf kommit så slapp skrapning mm, känns ändå skönt att kroppen klarade det själv. Tyckte dock inte vården förberedde mig på vad som väntade, hoppas slippa uppleva det igen då den fysiska biten var jobbigare än jag förstod det skulle vara.


    För mig skötte kroppen allt själv, men när jag haft värkar i typ ett dygn åkte vi in till gynakuten och där upptäcktes också infektion så jag fick cytotec för att snabba på allt. Men jag avskyr cytotec det var det värsta jag varit med om både fysiskt och psykiskt. Och som du säger var det verkligen som en miniförlossning. Barnet var så pass stort att huvudet kom ut på en värk, och kroppen på nästa. Skönt att jag slapp göra det hemma som dig.

    Men trots hur allt hände var jag tacksam att kroppen var med på vad som hände och att allt kom ut som det skulle. Slapp också skrapning. Har ändå fått en ny tilltro till kroppen efter det (kände motsatsen först pga att kroppen inte klarade att hålla kvar graviditeten).

    Om dina tester bara visar svagt så kommer äl säkert komma igång snart, det tror jag!
  • Äldre 20 Oct 11:09
    Jojjans skrev 2018-10-20 10:50:21 följande:

    Vad tungt när det upprepar sig igen och igen :(

    Har du alla gånger blivit gravid direkt innan nästs mens? Testa att stå över en cykel så att kroppen får en chans att rensa ut och återhämta sig så ger du den andra förutsättningar för en ny graviditet att fästa.


    En månad dröjde d en mens mellan. Ja jag vet inte. Vi har pratat om att lägga bort alla tankar på mens o äl. Borde kanske skicka bisolvonet då oxå. Bara försöka koppla bort o bara vara. Njuta av resan efter pluset o inte va som en klocka. Jag vet inte va som e rätt o fel. Men jag vet att jag måste försöka koppla bort helt hur d nu ska gå till. Men man får försöka helt enkelt. Vet att testen e negativa nu iaf så d e väl bra att man inte behöver vänta flera veckor.
  • Äldre 20 Oct 15:18
    Jojjans skrev 2018-10-20 10:56:06 följande:
    För mig skötte kroppen allt själv, men när jag haft värkar i typ ett dygn åkte vi in till gynakuten och där upptäcktes också infektion så jag fick cytotec för att snabba på allt. Men jag avskyr cytotec det var det värsta jag varit med om både fysiskt och psykiskt. Och som du säger var det verkligen som en miniförlossning. Barnet var så pass stort att huvudet kom ut på en värk, och kroppen på nästa. Skönt att jag slapp göra det hemma som dig.

    Men trots hur allt hände var jag tacksam att kroppen var med på vad som hände och att allt kom ut som det skulle. Slapp också skrapning. Har ändå fått en ny tilltro till kroppen efter det (kände motsatsen först pga att kroppen inte klarade att hålla kvar graviditeten).

    Om dina tester bara visar svagt så kommer äl säkert komma igång snart, det tror jag!
    Fy vad jobbigt! Mitt var inte lika stort men märktes ju att det kom ut.. Glad att jag slapp ta cytotec! Som tur är klarade min kropp av att stöta ut det själv. Helt fantastisk är kroppen som gör det den ska. Även om man är besviken att det gick som det gick..

    Ska i alla fall avnjuta räkor och vitt vin ikväll. Käkar massa Parmaskinka också. Vem vet när det blir uppehåll igen, bäst att njuta av det även om man hellre fortfarande hade varit gravid. Känns konstigt att dricka vin, typ som att jag gör något fel. Men det lossnar väl :)
  • Äldre 20 Oct 15:45
    Eureka skrev 2018-10-20 15:18:46 följande:

    Fy vad jobbigt! Mitt var inte lika stort men märktes ju att det kom ut.. Glad att jag slapp ta cytotec! Som tur är klarade min kropp av att stöta ut det själv. Helt fantastisk är kroppen som gör det den ska. Även om man är besviken att det gick som det gick..

    Ska i alla fall avnjuta räkor och vitt vin ikväll. Käkar massa Parmaskinka också. Vem vet när det blir uppehåll igen, bäst att njuta av det även om man hellre fortfarande hade varit gravid. Känns konstigt att dricka vin, typ som att jag gör något fel. Men det lossnar väl :)


    Haha jag gör precis samma grej. Redan veckan efter missfallet satt jag och grät och moffade mögelost. Det var liksom det enda positiva jag kunde hitta. Har köpt hem massa goda viner idag. Även om jag hoppas på att plussa om 3 veckor så är det härligare att leva på som om det inte blir så. Att inte låta allt i livet bara handla om graviditet, utan annat man vet att man njuter av med.
  • Äldre 20 Oct 20:23
    Jojjans skrev 2018-10-20 15:45:13 följande:
    Haha jag gör precis samma grej. Redan veckan efter missfallet satt jag och grät och moffade mögelost. Det var liksom det enda positiva jag kunde hitta. Har köpt hem massa goda viner idag. Även om jag hoppas på att plussa om 3 veckor så är det härligare att leva på som om det inte blir så. Att inte låta allt i livet bara handla om graviditet, utan annat man vet att man njuter av med.
    Jag tänker så också! Försöka njuta av det man kan liksom. Läget är ändå som det är. Blir som du säger lätt att alla tankar hamnar på det som är relaterat med graviditet. Tids nog är vi där igen! Med illamående och allt vad det innebär. Jag hoppas att du plussar om tre veckor jag också! Vore kul att följas åt :)
  • Äldre 20 Oct 22:36
    Eureka skrev 2018-10-20 20:23:20 följande:

    Jag tänker så också! Försöka njuta av det man kan liksom. Läget är ändå som det är. Blir som du säger lätt att alla tankar hamnar på det som är relaterat med graviditet. Tids nog är vi där igen! Med illamående och allt vad det innebär. Jag hoppas att du plussar om tre veckor jag också! Vore kul att följas åt :)


    Ja det är fint med familjeliv att man träffar så många personer med liknande erfarenheter som gör samma resa som en själv. Känner mig så mycket mindre ensam tack vare det. Hoppas vi får våra plus och kan fortsätta följas åt! :)
  • Anonym (Lande­t)
    Äldre 21 Oct 07:36
    Jojjans skrev 2018-10-20 09:46:40 följande:

    Grattis!

    Hur har du känner genom den resan som varit väntan på det nya plusset? När du ser tillbaka på det, är du glad att det blev som det blev, eller när önskar du att det skulle ha skett nu med facit i hand?

    Jag har faktiskt tänkt på just den grejen, att bli gravid med BF samtidigt fast ett år senare. En av dom saker som grämer mig mycket med att det inte blev som tänkt är att jag så mycket ställt in mig på att få barn i februari. Att jag tyckte att det kändes perfekt. Men nu när vi försöker igen så blir det en julibebis. Eller aug. Eller sep. Nästan så att jag leker med tanken att vänta så att det blir som det skulle ha blivit, som man ställt in sig på. Men det är ju bara en fix idé det förstår jag ju...


    Varje graviditet har tagit 10 månader (5-8 försök, man på sjön) så jag kan inte vänta in rätt månad som superfertila kan :) förra året blev jag gravid så att jag precis fick behålla min fp, perfekt! Men en världslig sak.

    Sen efter mf ville jag så gärna bli gravid under våren, få ett barn 2018. Min son är född i december och ville desperat ha en till julbebis ^_^

    Nu, om allt går bra, kommer sonen vara 3,5 när barnet kommer. Och DET känns perfekt. Sen har jag bestämt att tro på ödet i frågan, denna graviditet blev till av en anledning :) I övrigt är det väl värst att få barn på sommaren med tanke på personalbrist på BB men det är bara att hoppas allt går bra.

    Och det är ingenting som säger att du skulle bli gravid i just maj, då får du vänta ett år till? Vill ni ha barn, kör på. Vilken månad de föds i spelar ingen som helst roll <3
Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt