• EIJ90

    Bli gravid efter missfall följas åt

    Startar denna tråden för att vi som drabbats av missfall kan följas åt och stötta varandra fram till en lyckad graviditet.

    Vår första graviditet slutade tyvärr i missfall i v 7 för några veckor sedan. Man känner sig ensam och klart orolig även om man i efterhand förstår att det är ganska vanligt. Vi blev gravida relativt snabbt (andra "riktiga" försöket) så får vara glada för det. Vi hann aldrig berätta för någon och nu känns det inte aktuellt så känns bättre att skriva av sig här. Nu inväntar vi nästa Äl och hoppas på att bli gravida snart igen.

    Under min graviditet upplevde jag nästan inga symtom förutom molvärk, trötthet och metallsmak. Trodde tidigt att något inte stämde eftersom cb med veckoindikatorn visade en vecka för lite redan från start plus avsaknanden av illamående. Jag tempar med NC och nu har äntligen tempen varit nere på normala temperaturer i 5 dagar. När borde Äl komma igång igen?

    Finns det fler som är i samma sits? Känns så stressande att man inte vet om det kommer fungera nästa gång och känns som att alla runtomkring en blir gravida direkt, oplanerat jag och utan problem. Livet känns orättvist.

    Finns det fler som försöker bli gravida efter missfall och kanske nån som drabbades i sin första graviditet? Nån med erfarenhet där det gått bra efter missfall? All stöttning är välkommen!

  • Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt
  • T90
    Imra skrev 2018-04-02 08:26:31 följande:

    Hej allihop! (Förlåt för väldigt lång text)

    Kände att jag behövde skriva av mig lite och tyckte denna grupp passade mig..

    jag och min sambo har försökt få till första barnet sen juli 2017. Vi blev äntligen gravida nu i Januari. Men det slutade tyvärr i missfall i vecka 7-8. Det var otroligt jobbigt men kände ändå att det var bättre att det hände så tidigt än att man skulle fått reda på det senare.

    Har ändå känt att jag har kunnat hantera det rätt bra, men nu börjar det bli riktigt jobbigt!

    Det är såå många i vår omgivning som blir gravida nu, känns som nästan alla går ut med att dom är gravida just nu. Och många som ska ha då vi var beräknade..

    Men inte nog med det så berättade min sambos bror och hans tjej att dom var gravida igår, och dom måste blivit gravida när vi fick missfall.

    Jag försökte verkligen hålla emot tårarna och vara glad för deras skull men fick gå in på toan och bara gråta sönder! (Inte berättat för någon om vårt missfall)

    Och när vi åkte hem så bröt båda ihop! Längtar så tills det är vår tur igen! Trodde aldrig att detta skulle vara så jobbigt.. :( och tyckte det blev jobbigare med alla som blir gravida efter att vi fick missfall..


    Kram till dig. Känner igen mig i allt du skriver. Vi är inte dåliga människor för att vi tycker andras lycka är lite för jobbig just nu.
  • T90
    NovemberM skrev 2018-04-02 17:14:12 följande:

    Som jag har gått och tänkt på detta som ni pratar om... Har jag gått och blivit en hemsk människa efter vårat missfall?

    Varför kan jag inte känna glädje när halva Sverige går ut med att de ska ha barn? Precis då när vi var beräknade..

    Jag känner att jag blir mer och mer ledsen...

    Jag fick missfall den 8 januari och då var jag i v 10. 9+4. Hade en liten blödning men alla jag rådfrågade sa till mig att det är så vanligt så oroa dig inte. Dagen efter så fick jag åka in till sjukhuset för jag kände att allt inte var som det skulle.. Det visade sig att min bebbe var död i magen...

    Har inte någon som jag kan prata med riktigt för alla säger bara " det går bättre nästa gång" " det var väl inte menat nu då" "upp på hästen igen"

    Ja.. Det kanske det det blir.. Men är det någon som känner såhär?? Dessa tankar som snurrar hela tiden.. Ingen glädje.

    Har väntat å väntat på att min mens skulle komma tillbaka och för 4 dagar sedan så gjorde den ÄNTLIGEN det..

    En liten lycka kände jag då inom mig.

    Förlåt för långt inlägg.. Hoppas ni kan hjälpa mig att hitta tillbaka till den goa och glada tjej som jag egentligen är..

    Kram till er!


    Alltså alla kommentarer folk säger för att trösta...hört så många och vill bara be dem hålla käften.... Missfallet har förändrat mig jättemycket. Tror vi måste inse att det är så det blir och att det tar tid att komma tillbaka.
  • Elinmariajosefin

    Jag har en dotter född i juli -15 och i somras började vi försöka bli gravida igen. Plussade i oktober och runt vecka 8 fick jag en liten blödning, 1177 sa att det var normalt så jag tänkte inte så mycket på det förrän i v11 då jag började blöda ungefär som en vanlig mens. Åkte till gynakuten och där bekräftades ett så kallat ma, fostret hade dött i vecka 6. Efter detta följde några fruktansvärda veckor med besök på gyn var och varannan dag för cytotecbehandlingar men efter 2 veckor fick jag nog och krävde en skrapning, fick vända mig till ett annat landsting.

    Fick ingen äl första månaden utan mensen kom ca 30 dagar efter skrapningen. Därefter har jag haft äl varje månad men något oregelbunden cykel.

    Nu väntar jag på bim som är i helgen för att testa om det tagit sig denna gång.

  • NovemberM
    T90 skrev 2018-04-02 18:35:32 följande:

    Alltså alla kommentarer folk säger för att trösta...hört så många och vill bara be dem hålla käften.... Missfallet har förändrat mig jättemycket. Tror vi måste inse att det är så det blir och att det tar tid att komma tillbaka.


    Jag känner med dig.. Jag blev en helt annan människa efter allt som har hänt. Det får ta den tiden det tar.. Förhoppningsvis blir det lättare och att man får rätt typ av stöttning på vägen..

    Skickar styrka till dig!
  • NovemberM
    Elinmariajosefin skrev 2018-04-02 19:17:23 följande:

    Jag har en dotter född i juli -15 och i somras började vi försöka bli gravida igen. Plussade i oktober och runt vecka 8 fick jag en liten blödning, 1177 sa att det var normalt så jag tänkte inte så mycket på det förrän i v11 då jag började blöda ungefär som en vanlig mens. Åkte till gynakuten och där bekräftades ett så kallat ma, fostret hade dött i vecka 6. Efter detta följde några fruktansvärda veckor med besök på gyn var och varannan dag för cytotecbehandlingar men efter 2 veckor fick jag nog och krävde en skrapning, fick vända mig till ett annat landsting.

    Fick ingen äl första månaden utan mensen kom ca 30 dagar efter skrapningen. Därefter har jag haft äl varje månad men något oregelbunden cykel.

    Nu väntar jag på bim som är i helgen för att testa om det tagit sig denna gång.


    Hoppas verkligen på ett positivt resultat!!

    Det du beskriver känner jag igen mig i mycket.. Ringde också 1177 dagen innan jag åkte in och de så att de inte var någon fara.. Men ändå var det de.. Jag beslutade att min kropp skulle få försöka själv att få bort resterna och det lyckades den med. Men efter att blödningen slutade så tog det 36 dagar innan nästa mens..

    Jag hoppas att lyckan är med oss denna gången!
  • Imra
    T90 skrev 2018-04-02 18:32:58 följande:

    Kram till dig. Känner igen mig i allt du skriver. Vi är inte dåliga människor för att vi tycker andras lycka är lite för jobbig just nu.


    Skönt att det är fler som gått/går igenom samma. Har en ständig klump i magen känns det som. Kramar
  • Beckaaa

    Hej, mitt första inlägg på familjeliv men känner att det skulle vara skönt att prata med dom som gått igenom samma.

    Vi började försöka skaffa barn i juni och var naiv och trodde att bebisen skulle komma 9 månader senare, visade sig att det inte var så lätt.

    Efter 3 månader blev jag gravid (och då tyckte jag att det hade tagit lååång tid att bli gravid, men det gick ju egentligen väldigt fort har jag ju insett nu). Men vi fick ett missfall och jag blödde i 9 veckor efter detta... så redan där försvann ju lång tid som vi inte kunde försöka igen på och nu har min mens inte blivit regelbunden än efter missfallet vilket krånglar till projektet. Men vi hoppas på att lyckas snart igen, nu vet jag ju iaf att jag & sambon kan bli gravida tillsammans.

    Håller tummarna för oss alla i denna tråd!!

  • EIJ90
    Beckaaa skrev 2018-04-02 21:39:40 följande:

    Hej, mitt första inlägg på familjeliv men känner att det skulle vara skönt att prata med dom som gått igenom samma.

    Vi började försöka skaffa barn i juni och var naiv och trodde att bebisen skulle komma 9 månader senare, visade sig att det inte var så lätt.

    Efter 3 månader blev jag gravid (och då tyckte jag att det hade tagit lååång tid att bli gravid, men det gick ju egentligen väldigt fort har jag ju insett nu). Men vi fick ett missfall och jag blödde i 9 veckor efter detta... så redan där försvann ju lång tid som vi inte kunde försöka igen på och nu har min mens inte blivit regelbunden än efter missfallet vilket krånglar till projektet. Men vi hoppas på att lyckas snart igen, nu vet jag ju iaf att jag & sambon kan bli gravida tillsammans.

    Håller tummarna för oss alla i denna tråd!!


    Känner verkligen igen mig i det som du skriver! Man hör nästan bara om folk som blir gravida direkt eller trots att de använder skydd. Slutade med p-piller i nov 2017 och började försöka mer aktivt i jan 2018 (bättre koll på äl tack vare NC). Det tog sig i februari men kändes som en evighet och egentligen gick det ju snabbt.

    Mf i mars och nu väntar jag bara på nästa äl eller mens. Ingen aning om hur lång tid det kommer ta och det stressar mig. Känns som att man förlorar tid. Blödde bara lite mer än 2 v..

    Jobbigt är att många skojar och frågar när vi ska skaffa barn. Känns som att det dyker upp som samtalsämne var och varannan dag. Och då får man bara le och skoja bort det ned nån dålig ursäkt att det inte är nån brådska. Borde väl inte vara orolig egentligen efter att blivit gravid på 2 månader och ett mf. Men är orolig ändå. Är glad att man kan dela med sig här och att det finns andra som förstår!

    Hoppas vi plussar snart!

    Kram <3
  • Beckaaa
    EIJ90 skrev 2018-04-02 22:28:47 följande:

    Känner verkligen igen mig i det som du skriver! Man hör nästan bara om folk som blir gravida direkt eller trots att de använder skydd. Slutade med p-piller i nov 2017 och började försöka mer aktivt i jan 2018 (bättre koll på äl tack vare NC). Det tog sig i februari men kändes som en evighet och egentligen gick det ju snabbt.

    Mf i mars och nu väntar jag bara på nästa äl eller mens. Ingen aning om hur lång tid det kommer ta och det stressar mig. Känns som att man förlorar tid. Blödde bara lite mer än 2 v..

    Jobbigt är att många skojar och frågar när vi ska skaffa barn. Känns som att det dyker upp som samtalsämne var och varannan dag. Och då får man bara le och skoja bort det ned nån dålig ursäkt att det inte är nån brådska. Borde väl inte vara orolig egentligen efter att blivit gravid på 2 månader och ett mf. Men är orolig ändå. Är glad att man kan dela med sig här och att det finns andra som förstår!

    Hoppas vi plussar snart!

    Kram <3


    Ja det här med att människor pratar om man ska ha barn och så. Min syster och mina föräldrar vet om att jag fick missfall, vi hade hunnit berätta att vi var gravida innan det hände också vet några av mina kompisar (vissa hann veta om graviditeten men vissa har jag berättat för i efterhand). När vi höll på att skaffa barn så berättade vi inte det för en enda människa och på något sätt så stressade det mig typ mer, att man bar på en "hemlighet", nu när mina närmsta vet att vi försöker skaffa barn är jag konstigt nog mer harmonisk i att det tar tid (jag trodde innan att jag skulle bli stressad över att dom visste men det har varit jätteskönt för då slipper jag alla "ska ni ha barn snart" frågor)

    Men jag har ju ändå hållit missfallet hemligt för många personer och ifall jag skulle få ett till missfall skulle jag helt enkelt bara berätta för alla som börjar prata om bebisar "att vi försöker men vi har fått ett missfall så vi får se när det händer" så behöver det inte bli en så stor grejj för en själv, nu när man inte berättade för så många så var det en jobbig "hemsk hemlighet". Ifall jag skulle ha brytit ett ben hade jag ju förmodligen berättat det för alla men kändes som att ett missfall var något man skulle hålla hemligt för sig själv..

    Vilket långt inlägg, men så skönt att prata med andra som förstår vad man går igenom.
  • T90

    Funderar fram och tillbaka på om vi ska orka påbörja utredning... Prover, spermaprov osv...

    Försök nr 5 efter missfallet nu denna månad. Gnager i mig att något kanske är fel eftersom det blev ett missfall och att vi inte blivit gravida på nytt.

    Var hos privat gynekolog i februari och då gjordes ultraljud. Inget konstigt kunde ses och äggblåsa fanns. Hur tänker ni?

Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt