Forum Mammakroppen - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • "Förbjudna känslor"

    Sön 8 apr 2018 12:22 Läst 3625 gånger Totalt 2 svar
    Sön 8 apr 2018 12:22

    Gravid i v 7, planerat och väldigt efterlängtat. Har längtat efter barn länge och känner mig sjukt färdig med vårt liv utan barn..

    Så till det som skaver. Fram till förra veckan har jag inte känt något och mått som vanligt men i början av denna veckan började jag må illa från och till (har ej kräkts som tur är) och är helt slut, skulle kunna somna ståendes på jobb typ. Har nu ångest över hur jag överhuvudtaget ska orka jobba hela nästa vecka :/

    Börjar tvivla på om jag tycker det är värt att "låna" ut min kropp under 9mån+ och behöva må dåligt och avstå en massa goda saker. Blir så sjukt låg när jag inte känner igen mig själv. Känner inte alls dom här varma, mysiga känslorna alla andra verkar ha som gör att man står ut med allt möjligt för det är ju ett litet mirakel som händer där inne. Får givetvis sjukt dåligt samvete när jag känner såhär..

    Jobbar som sjuksköterska och har jobbat inom gynekologi/KK akut i 4år varpå jag träffat många kvinnor i tidig graviditet med komplikationer/missfall mm varpå jag första veckan från + i princip utgick ifrån att jag skulle få missfall (är forfarande väldigt inställd på det) och har därför inte heller vågat känna någon större glädje och förväntan ännu :(

    Börjar också oroa mig över anknytning, förlossningsdepression mm för att jag känner såhär.

    Har en bakgrund med ångest/panikångest/nedstämdhet sedan tidigare men har mått väldigt bra det senaste året.

    Någon mer med dessa tankar? Någon som fått barn tidigare som känner igen sig?

    Behöver lite pepp ????

    Har tid för hälsosamtal hos bm imorgon och har världens finaste sambo som finns där i vått och torrt och som jag kan prata med.

  • Anonym (L)
    Visa endast
    Sön 8 apr 2018 12:42 #1

    Det är inte lätt med graviditet, förlossning, småbarnsliv, inte ens storbarnsliv. Många tror jag nog känner det, åtminstone periodvis att kunde man köpa barn på butiken så skulle man det.

    I perioder är det kämpigare, men det finns jo också de där riktigt mysiga perioderna (åtminstone för mig) när man mått bra, bebisen sparkar gulligt i magen osv. Jag väntar mitt fjärde barn nu, och hade jag inte tyckt så där i slutändan att allt är värt barnet skulle jsg knappast ha så många ;).

    Hoppas du snart börjar må bättre!

    Man kunde ju tro att du skulle ha fördel att jobba inom området, men jag tror det är nackdel. När jag väntade mitt första barn, var jag den första i min bekantskspskrets som skulle ha barn. Jag förbäntade mig ett fullt friskt barn, kände inte till komplikationer och oroade mig inte alls över förlossningen. Med mitt andra barn hade fler i omgivningen fått barn och mera historier cirkulerade. Jag var mycket mera orolig andra gången. Antar du känner lite, allt det här bara för att få mf om någon vecka. Men du ska se du får ett fullt friska barn :) en liten dotter eller son <3

  • Anonym (J)
    Visa endast
    Sön 8 apr 2018 19:16 #2

    Jag hade det också riktigt tufft de första veckorna med kräkningar, konstant illamående, huvudvärk etc. Hade ångest för att gå upp i vikt och för att jag inte kände igen kroppen längre.

    Allting släppte när jag fick se bebisen på ultraljud i v12. Då förstod jag vad det är som händer i mig och varför jag mådde som jag gjorde. Sen den dagen har allt varit värt det. Och nu när jag känner pojken sparka i magen är det ännu mer värt det :)

    Hoppas du mår bättre snart!

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll