• Äldre 11 Apr 11:30
    3026 visningar
    11 svar
    11
    3026

    Halvsyskon

    Jag väntar min bonussons halvsyskon som är beräknad till 9 december. Han blir 5 i sommar och jag är rädd att han ska känna sig lite utanför när barnet väl är fött då både jag och sambon kommer att ha mycket fokus på bebis den första tiden. Vi har Bonus varannan vecka än så länge (beroende på hur bonus biomamma mår) så vet inte exakt hur vi ska göra med bonus när han väl är hos oss efter barnet är fött. Är även rädd för att den kärleken jag har till min bonus kommer att svalna av efter födseln då jag har fått ett eget barn då. Är det några här inne som har varit eller är i samma sits? Hur gjorde ni för att få er bonus att inte känna sig åsidosatt de första månaderna efter födseln och vad gjorde ni för att kärleken till er bonus inte skulle svalna av? Kan även säga att detta kommer att vara bonus första syskon så det är extra speciellt för honom. 

  • Svar på tråden Halvsyskon
  • Anonym (Likna­nde)
    Äldre 11 Apr 12:39
    #1

    2016 födde jag mitt första barn, då var min bonusson 6, skulle fylla sju. Han hade heller inga syskon sen innan. Han är dock inte här varannan vecka utan varannan helg eftersom mamman bor för långt bort för varannan vecka. Självklart blev det ändå en omställning för honom, och för oss. I början gick han tillbaks till bebisstadiet, iallafall när vi hade gäster här, tog några veckor innan det la sig. Mestadels tyckte han att bebisen var rätt tråkig och visade bara intresse korta stunder, annars lekte han själv, något han är van vid.

    Jag fick mannen att åka iväg och göra saker med honom själv några gånger, så han skulle känna att han fick egentid med sin pappa, det tror jag är bra. Det är ett tips iallafall. Sedan är det bra att låta honom hjälpa till med olika saker, som blöjbyten, bad osv, så känner han sig förhoppningsvis lite mer delaktig. Sen, angående att man kanske inte känner likadant för bonus.. I mitt fall så känner jag att det aldrig går att känna samma sak för honom som för min biologiska son, banden finns inte där på samma sätt. Jag har annars inte särskilt lätt att känna de banden, även till andra familjemedlemmar, så det behöver inte bli så för dig. Sedan tycker jag att min och bonussonens relation egentligen är oförändrad, bara att jag inte känner samma saker för honom som för min son. Det har gått riktigt bra med min son och bonus iallafall, de busar och leker tillsammans och det märks att sonen ser upp till sin storebror. Nu däremot ska de dela rum då jag väntar en lillasyster, det tror jag blir en större omställning, då han är van att kunna stänga in sig och leka i fred. Återstår att se hur det går..

  • Äldre 11 Apr 18:06
    #2

    Blir så glad när jag läser en sådan tråd. Bonusmammor som inte bara ser problem utan söker lösningar. Att vara bonusmamma är tufft och att vara bra bonusmamma kräver fantastiska människor. Härligt att läsa detta inlägg.

  • Anonym (Ana)
    Äldre 11 Apr 18:59
    #3

    Du försöker göra så gott du kan och försöker stötta och finnas för honom så gott du kan.

    Däremot ska pappan ta sitt ansvar när pojken är hos er och göra allt för att han inte ska känna sig åtsidosatt då det är hans son och han ska inte bara fokusera på bäbis.

    Sonen kommer faktist vara storebror till ditt barn och det är ett blodsband - en del av familjen.

    Du kan låta pappan och sonen göra saker tillsammans medan du är med bäbis.

    Ibland kan ni faktist göra saker ihop som den familj på 4 ni faktist är.

    Åka och bada, gå på promenad, åka pulka, fika på stan, lägga pussel, rita.

    Pappan kan gå på Leos lekland, gå på bio, hänga på sonens rum och leka.

    Ni kan baka. Ni kan hyra film på lördagar och mysa till det i soffan.

    Kom ihåg att din sambo är pappa åt sonen och inte bara ditt barn.

    Var bara den du är runt honom och dina känslor till honom kommer inte bli förminskade bara för att du får ett eget .

  • Äldre 11 Apr 20:28
    #4

    Det kan ju vara åt andra hållet också att er relation bli ännu viktigare. Bebis kommer säkert älska sitt storasyskon till skyarna. :)

    Här var det så i alla fall. Jag hade två killar från mitt första äktenskap. De blev verkligen eld och lågor när de skulle få ett litet syskon. De har önskat en lillasyster under många år - och så fick de sin prinsessa. Ingen kan undgå att se hur mycket lillasyster och storebröderna älskar varandra.

    Jag var orolig innan dottern föddes att mina killar på något vis skulle förlora på att få ett syskon. Att min sambo skulle uppskatta dem mindre eller dylikt. Men istället har det stärkt alla band. När jag hade babyn att sköta var han, min sambo en sådan fenomenal bonuspappa (ännu mer än innan). Gav dem extra tid och uppmärksamhet. Avlastade mig med babyn så att jag fick egen tid med mina killar. En riktig familj, även om vi inte heller bor tillsammans 24/7.

  • Äldre 12 Apr 17:05
    #5

    jag sitter i samma sits, fast jag har två lite äldre bonusbarn, 10 och 12. Jag blir också lite orolig eftersom båda kräver ganska mycket uppmärksamhet och de bråkar ofta om den med varandra redan. Hur blir det då när bebisen kommer? 

    Nu under graviditeten så har jag försökt att prata mycket om bebisen som att vi alla får den tillsammans. Det har fungerat bra och båda (speciellt flickan) tycker att det är jättespännande och verkar se fram emot att bebisen kommer. Jag tror och hoppas att om man bara försöker få alla barnen att känna att man är en familj allihopa så blir det nog bra i slutändan! Din bonus kommer nog ge bebisen ganska mycket uppmärksamhet med ska du se och tycka att det är kul att få uppmärksamhet även från den lilla :)

  • Anonym (333)
    Äldre 12 Apr 19:16
    #6

    Absolut viktigast tycker ja är att dumpa titeln halvsyskon. De är syskon, det räcker gott och det ökar chansen till ett bra band.

    Det är fem år mellan två av mina barn, de två äldsta och de är otroligt nära varandra fast de är så små,och de har olika pappor. Det är dock otroligt oviktigt för oss, och läggs aldrig någon fokus på. Första tiden med tvåan så la min sambo mkt tid på ettan då ja va trött o behövde vila, de åkte till lekland osv emellanåt o allt handlade liksom inte om bebisen. Sen fick han va med hur mkt han ville, hålla om han ville, tjata på medans ja bytte blöjor. Va vi själva alla tre så låg kanske ja o bebisen o kollade på när storebror spelade tvspel osv.

    Givetvis känner min sambo säkert olika för barnen, han älskar bägge men givetvis fattar ja att det är annorlunda med hans förstfödde ändå. Det är dock inget som spelar någon roll, han älskar ju inte den stora mindre än vad han alltid gjort för att han älskar sina biologiska barn också o på annat sätt. Och är du normalt funtad, vilket jag antar :) så kommer det inte bli någon skillnad hos dig heller, så länge du inte gör någon.

  • Äldre 13 Apr 04:16
    #7

    Tack så mycket för era svar :) Det lugnade mig något. Självklart ska grabben få vara med, om han vill, när jag ammar, byter blöjor eller annat med bebis. Det blir bara mysigt för oss alla. Jag ska försöka ta till mig alla svar jag fått och sätta dem till verket. Jag älskar bonus så mycket som om han vore min egen och jag ska verkligen kämpa med att fortsätta hålla det så. Om sambons schema fortsätter som den gör nu så kommer jag ha bonus själv på onsdagkvällarna även efter fl när han har börjat jobba igen så då blir det mycket att åka ut till lunds stadspark så han får leka av sig medan lillasyskonet ligger i vagnen. Är bara glad för de där första dagarna efter fl då sambon får vara pappaledig samtidigt som jag är mammaledig. Då kan han ta ut bonus om jag känner att jag måste vila med bebis.

    Tack igen för era svar <3

  • Äldre 13 Apr 09:45
    #8

    Jag fick inse att kärleken till bonus inte är samma kärlek som till mina biologiska barn. Jag trodde den var det men kärleken som kom när min äldste föddes är en annan starkare.

    Det innebär INTE att jag började älska min bonus mindre men jag mådde dåligt över detta i början. Tills jag insåg att det var ok att ha olika känslor för dem. Att det är fullkomligt normalt faktiskt :)

    Kärleken finns där ändå men inte exakt på samma sätt.

    Förövrigt - låt barnet vara med. Och där är du redan i tanken :)

    Jag tror att det är viktigt att ge det äldre syskonet extra tid - oavsett om det är helsyskon eller halvsyskon (förövrigt tror jag inte på ordet halvsyskon - hade jag sagt till mina ungar här att de är "halva" hade de kollat på mig som om jag var knäpp. De är syskon, varken mer eller mindre). Min äldsta mådde skit en period för att lillebror var väldigt krävande. Men hans pappa fick ge honom extra tid. Och ibland tog pappan lillebror på en promenad o då kunde jag o storebror mysa i soffan, äta glass o se en film. Så om du har en nära relation till bonus så GLÖM INTE DET. Det är lätt att pappan tar allt - och han bör ta den större biten. Men inte allt om du och bonus har en nära relation.

    Sedan är det ok att inte orka och vara på topp jämnt. De flesta är helt slut efter att ha fått barn. O det är ok ;)

  • Mon 20 Jan 2020 11:57
    #9

    Vet jag skrev denna tråd för en tid sedan men ville bara säga att det gick jättebra efter lillasyster föddes. Bonusen är en så stolt storebror till henne, första dagen efter vi kom hem (jag och hon var på bb i nästan en vecka pga vissa komplikationer) så tog sambon dottern i vagnen och gick med sin son till dagis, var person de gick förbi så pekade han på vagnen och sa "där är min lillasyster" <3 Nu när hon är 13 månader så är hon väldigt aktiv med att krypa och kolla läget i lägenheten. Bonusen har bollar på sitt rum, fotbollar, skumbollar m.m. och de ÄLSKAR hon, när bonus är hemma så har de alltid "boll fest". Han rullar bollarna till henne och hon försöker kasta tillbaka dem :) Ibland så låtsas han få bollen i huvudet och låtsas trilla och verka skada, då sitter hon bara och skrattar för det såg så roligt ut enligt henne. Tack för alla tips ni gav mig och tack för att ni ville dela med er av era egna erfarenheter <3 De har verkligen hjälpt under denna tid med bonusen och dottern. Mitt band med bonusen har förändrats, jag känner inte lika starkt för honom längre men jag tycker fortfarande mycket om honom och det är jag som försöker hjälpa honom med att lära sig läsa och skriva här hemma efter skolan. Det har blivit vår lilla "egentid" med varandra. Han förstår väldigt mycket när dottern är jobbig och jag är själv hemma med dem, då förstår han att det oftast inte blir en saga för honom vid läggningen men vet att han kan få titta på ett extra avsnitt av en serie på netflix dagen efter i så fall. Nu är sambon pappaledig och jag är arbetslös så vi delar upp vem som tar dottern och vem som ska läsa för bonusen. Då sambon har dyslexi så är det oftast han som läser för bonusen så han tränar sig på att läsa igen så tar jag och lägger dottern med flaska och kramar. Åter igen, tack för allt <3 Nu vet jag att jag inte är ensam i detta <3

  • Mon 20 Jan 2020 11:58
    #10

    Vet jag skrev denna tråd för en tid sedan men ville bara säga att det gick jättebra efter lillasyster föddes. Bonusen är en så stolt storebror till henne, första dagen efter vi kom hem (jag och hon var på bb i nästan en vecka pga vissa komplikationer) så tog sambon dottern i vagnen och gick med sin son till dagis, var person de gick förbi så pekade han på vagnen och sa "där är min lillasyster" <3 Nu när hon är 13 månader så är hon väldigt aktiv med att krypa och kolla läget i lägenheten. Bonusen har bollar på sitt rum, fotbollar, skumbollar m.m. och de ÄLSKAR hon, när bonus är hemma så har de alltid "boll fest". Han rullar bollarna till henne och hon försöker kasta tillbaka dem :) Ibland så låtsas han få bollen i huvudet och låtsas trilla och verka skada, då sitter hon bara och skrattar för det såg så roligt ut enligt henne. Tack för alla tips ni gav mig och tack för att ni ville dela med er av era egna erfarenheter <3 De har verkligen hjälpt under denna tid med bonusen och dottern. Mitt band med bonusen har förändrats, jag känner inte lika starkt för honom längre men jag tycker fortfarande mycket om honom och det är jag som försöker hjälpa honom med att lära sig läsa och skriva här hemma efter skolan. Det har blivit vår lilla "egentid" med varandra. Han förstår väldigt mycket när dottern är jobbig och jag är själv hemma med dem, då förstår han att det oftast inte blir en saga för honom vid läggningen men vet att han kan få titta på ett extra avsnitt av en serie på netflix dagen efter i så fall. Nu är sambon pappaledig och jag är arbetslös så vi delar upp vem som tar dottern och vem som ska läsa för bonusen. Då sambon har dyslexi så är det oftast han som läser för bonusen så han tränar sig på att läsa igen så tar jag och lägger dottern med flaska och kramar. Åter igen, tack för allt <3 Nu vet jag att jag inte är ensam i detta <3

  • Mon 20 Jan 2020 11:58
    #11

    Vet jag skrev denna tråd för en tid sedan men ville bara säga att det gick jättebra efter lillasyster föddes. Bonusen är en så stolt storebror till henne, första dagen efter vi kom hem (jag och hon var på bb i nästan en vecka pga vissa komplikationer) så tog sambon dottern i vagnen och gick med sin son till dagis, var person de gick förbi så pekade han på vagnen och sa "där är min lillasyster" <3 Nu när hon är 13 månader så är hon väldigt aktiv med att krypa och kolla läget i lägenheten. Bonusen har bollar på sitt rum, fotbollar, skumbollar m.m. och de ÄLSKAR hon, när bonus är hemma så har de alltid "boll fest". Han rullar bollarna till henne och hon försöker kasta tillbaka dem :) Ibland så låtsas han få bollen i huvudet och låtsas trilla och verka skada, då sitter hon bara och skrattar för det såg så roligt ut enligt henne. Tack för alla tips ni gav mig och tack för att ni ville dela med er av era egna erfarenheter <3 De har verkligen hjälpt under denna tid med bonusen och dottern. Mitt band med bonusen har förändrats, jag känner inte lika starkt för honom längre men jag tycker fortfarande mycket om honom och det är jag som försöker hjälpa honom med att lära sig läsa och skriva här hemma efter skolan. Det har blivit vår lilla "egentid" med varandra. Han förstår väldigt mycket när dottern är jobbig och jag är själv hemma med dem, då förstår han att det oftast inte blir en saga för honom vid läggningen men vet att han kan få titta på ett extra avsnitt av en serie på netflix dagen efter i så fall. Nu är sambon pappaledig och jag är arbetslös så vi delar upp vem som tar dottern och vem som ska läsa för bonusen. Då sambon har dyslexi så är det oftast han som läser för bonusen så han tränar sig på att läsa igen så tar jag och lägger dottern med flaska och kramar. Åter igen, tack för allt <3 Nu vet jag att jag inte är ensam i detta <3

  • Mon 20 Jan 2020 11:58
    #11

    Vet jag skrev denna tråd för en tid sedan men ville bara säga att det gick jättebra efter lillasyster föddes. Bonusen är en så stolt storebror till henne, första dagen efter vi kom hem (jag och hon var på bb i nästan en vecka pga vissa komplikationer) så tog sambon dottern i vagnen och gick med sin son till dagis, var person de gick förbi så pekade han på vagnen och sa "där är min lillasyster" <3 Nu när hon är 13 månader så är hon väldigt aktiv med att krypa och kolla läget i lägenheten. Bonusen har bollar på sitt rum, fotbollar, skumbollar m.m. och de ÄLSKAR hon, när bonus är hemma så har de alltid "boll fest". Han rullar bollarna till henne och hon försöker kasta tillbaka dem :) Ibland så låtsas han få bollen i huvudet och låtsas trilla och verka skada, då sitter hon bara och skrattar för det såg så roligt ut enligt henne. Tack för alla tips ni gav mig och tack för att ni ville dela med er av era egna erfarenheter <3 De har verkligen hjälpt under denna tid med bonusen och dottern. Mitt band med bonusen har förändrats, jag känner inte lika starkt för honom längre men jag tycker fortfarande mycket om honom och det är jag som försöker hjälpa honom med att lära sig läsa och skriva här hemma efter skolan. Det har blivit vår lilla "egentid" med varandra. Han förstår väldigt mycket när dottern är jobbig och jag är själv hemma med dem, då förstår han att det oftast inte blir en saga för honom vid läggningen men vet att han kan få titta på ett extra avsnitt av en serie på netflix dagen efter i så fall. Nu är sambon pappaledig och jag är arbetslös så vi delar upp vem som tar dottern och vem som ska läsa för bonusen. Då sambon har dyslexi så är det oftast han som läser för bonusen så han tränar sig på att läsa igen så tar jag och lägger dottern med flaska och kramar. Åter igen, tack för allt <3 Nu vet jag att jag inte är ensam i detta <3

Svar på tråden Halvsyskon