H4llongr0ttan skrev 2018-04-13 20:39:36 följande:
Tack för tipsen, det är precis vad jag har undrat över. Ifall det är bra eller dåligt att *trösta* så att säga. För tidigare när vi varit i inhängnad hundpark o där hundar alltså är lösa, ofta har det gått ganska bra men ibland kommer det någon hund som han blir rädd för. Och då springer han undan med svansen mellan benen o ylar. I de situationerna har jag visat min famn till honom och han har sprungit upp i min famn så långt han kan nå. Jag har då i princip visat honom att jaa, dessa hundar ÄR super farliga? Är det så? Men ska jag låta honom springa undan gråtandes då eller rekommenderar du att inte alls ha honom lös där fastän det ju är det som är meningen då parken är inhängnad..
Det beror ju helt och hållet på med vilket tonfall och kroppsspråk du använder.
Är det "Men lilla gullesnutteplutten var de andra hundarna eeeeeeelaka mot dig?" med en bebisröst som förstärker det läskiga eller var det mer "Kom till matte!" med glad och peppig röst. Med det sistnämda visar du att du är en trygg punkt för valpen istället.
Anonym (Ta aldrig upp) skrev 2018-04-14 00:48:51 följande:
Personligen har jag bara sett hundar bli osäkra när ägaren daltar med dem. När jag var yngre hade jag och min vän varsin valp ur samma kull. Vi skulle gå över ett övergångsställe med knappt någon trafik, båda valparna blev osäkra.
Jag fick min valp att gå över utan daltande medan min vän plockade upp sin valp vid varje övergångsställe vi passerade. Min valp blev den orädda och sociala hunden och hennes valp blev den osäkra hunden som inte fungerade bra med varken andra hundar eller i stadsmiljöer. När vi precis fått hem dem som valpar så var det tvärtom. Kan också tillägga att detta inte är det enda fallet jag bevittnat.
Åter igen, det beror ju på hur man förstärker med kroppsspråk och röst. Det spelar nog ingen roll om din väninna hade tagit upp valpen eller inte, den hade säkerligen blivit osäker ändå eftersom din vän hade förstärkt att allt var farligt oavsett. Och du hade säkerligen kunnat ta upp valpen i det läget och ändå fått en trygg och orädd valp eftersom du hade en annan inställning till det "läskiga".
Mammas lilla pudel blir betydligt lugnare i läskiga situationer (utan att för den sakens skulle bli otrevlig om han kommer upp i famnen) om han får kommaupp i famnen än om han är på marken. Han vet att han är trygg, att matte skyddar honom i alla lägen när han är i famnen. Samma med min gamla terrier vi hade. Det var inget daltande eller bekräftande av att det läskiga de facto var läskigt (vi tog upp hunden och gick fram till det läskiga om det inte var en annan hund så klart) utan bara ren trygghet i att "matte skyddar".