Trivs inte som skild

Jag förstår dina känslor. Hur gamla är barnen? När de är stora kanske du känner annorlunda om en parrelation när inte barnen längre är det centrala och ev om du är ung kan du få fler barn med en ny när den första "kullen" är stora.

Både vuxna barn och ett barn som går i mellanstadiet. Känns inte som att det kommer att ändras men visst, det kan jag inte säkert veta.

Hur är det med ditt ex? Har han någon ny?

Ja, det har han.

Var vad anledningen till att du valde att skiljas? Du behöver inte svara om du inte vill.

Står i trådstarten... maken jobbade väldigt mkt

Jag kände att han inte investerade lika mycket i vår relation som jag gjorde. Han jobbade jämt. Ett av barnen har också svårigheter som gjorde att belastningen på relationen blev stor.

Tråkigt!

Är det er gamla kärnfamilj du saknar, ångrar du skilsmässan? Annars tror jag att en ny man kan älska dina barn och fina relationer, så klart inte kärnfamilj men en härlig bonusfamilj. Jag är inte alls i din sits, men kan ändå förstå att det känns som en märklig sits och svårt stt hitta ett umgänge som det ni antagligen hade innan ?familjer emellan?.

Ja, vår kärnfamilj jag saknar. Ångrar skilsmässan väldigt mycket. Saknar mitt ex och kan inte heller falla för någon annan vilket jag på sätt och vis hade önskat att jag kunnat. Men på de här åren har ingen annan man ens varit lite intressant.

Jobbigast är att veta att mitt ex ville fortsätta så jag hade kunnat ha kvar min kärnfamilj. Men nu har han gått vidare så klart.

Usch, det måste kännas ledsamt och kanske rent av bittert, det förstår jag.

Hur länge sedan är det ni separerade? Har du haft någon ny relation efter, fungerade just den inget bra, är det det som gör att du väljer att inte inleda något nytt?

Kändes det bra med separationen till en början eller har känslan kommit nu på senare tid? Kanske när det framgått att ditt ex har en ny etablerad relation?