Fler ensamstående med hus, småbarn o djur?

Jag är ensamstående med liten gård dock utan djur. Är inte säker på att ekvationen går ihop faktiskt, om man inte har någon hjälp. Har fullt upp med att hinna med och då har jag ändå ganska stora barn.

Har ingen gård men är dock ensamstående. Låter inte alls som ekvationen går ihop, om du inte är extremt företagsam och organiserad. Skulle själv aldrig palla. Barnvakt? Flytta till radhus? Har du barn varannan vecka? Kan du kanske samäga häst med någon varannan vecka?

Jag hade velat få svar av andra ensamstående, med eget boende, och djur. Är tufft att sköta allt själv. Ihop med tvillingar. Jag fixar det. Men blir omständligt. Jag vill inte förlora lantstället. Då det ger så mycket. Frihet. O nära till naturen.

Jag hade velat få svar av andra ensamstående, med eget boende, och djur. Är tufft att sköta allt själv. Ihop med tvillingar. Jag fixar det. Men blir omständligt. Jag vill inte förlora lantstället. Då det ger så mycket. Frihet. O nära till naturen.

Det är ingen mänsklig rättighet att ha massa barn, hästar och en hel gård att sköta.

Det är tvärtemot få förunnat, även om man har ett stabilt förhållande och bra ekonomi.

Jobbigt för dig att sätta dig i en sits som är jobbig.

Jag förstod att du ville det. Men är nog få som lever så just därför att det är omständligt.

Det är nog få som orkar i längden. Men det finns några sätt att förenkla. Om du har fler stallplatser, hyr ut dem och dela upp skötseln av hästarna mellan fler personer. Ta in hjälp med hästarna av någon hästintresserad ungdom som mot att denne får rida kan sköta stallet någon eftermiddag i veckan. Har du någon vän som vill ha den där närheten till naturen? Avtala med denne att ni umgås så och då och samtidigt hjälps åt med djuren/barnen som en del av det umgänget. Jag har inte längre möjlighet att hålla djur utöver hundar och åker glatt till min syster ett par gånger i månaden just för att få sköta om deras höns och får.

För att inte säga dumt och egoistiskt och orättvist mot barnen som aldrig får tillräckligt med tid av sin mor.

Fast nu överdriver du ! Min högsta dröm som barn var att få växa upp på en gård med massa djur och det är fortfarande en dröm än idag jag är 30 år. Att det skulle vara orättvist mot barnet att växa upp på en gård är bara löjligt av dig att påstå

Fast det handlar inte om att det är fel för att det är just en gård. Det som är fel är ju att TS inte hinner med. Det är inte rättvist, vare sig  mot barn eller djur, att inte hinna med dom och inte har råd  med dom. 

Jag tror och hoppas att du är glad att du växte upp med föräldrar som hann med dig och hade råd. Och att det är det som viktigast, inte om man bor på en gård eller inte.

Jag har fått in två tonårs tjejer som rider o borstar hästar nu. Häromdagen försvann alla mina höns. Trist då dom är mysiga att ha i trädgården. Antagligen höken eller räven som tog dom. Har lämnat bort hunden nu. Mina barn vill alltid följa med när jag ger hästar mat o vatten. Dom verkar tycka det är roligt? Dom följer med mig överallt. Dom är bara 2,5 år. Tvillingar. Jag hoppas dom senare, uppskattar det här livet på landet? Nu har vi ju haft fint väder ett tag. Så varje morgon har jag öppnat ytterdörr. Dom sätter på sig sina foppa tofflor, och går ut i trädgården o leker. Dom är ute jämnt. Vi tittar på humlor o fjärilarna. Dom vet oxå om, vintertid att jag måste bära ved. Jag eldar inne för att få värme. Det som är jobbigt för mig, är främst vintern. Massa kläder på. Allt tar mycket längre tid..

Alltså... Jag ger barnen all tid. Dom går först! Djuren får vänta. Vi läser mycket sagor. O har bra rutiner. Tex sitter jag alltid med dom o tittar på bolibompa. Det är vår rutin innan sov dags. Sedan är det välling. O jag ligger med dom, tills dom sover. På morgonen så är det frukost. Efter frukost går vi ut till djuren. Jag anser mig väldigt närvarande i deras liv. Igår när det var fint väder, så satt vi alla, o tittade på humlor o fjärilarna. Det tycker dom är roligt. Dom ser det lilla, som inte jag ser. Så jag är ingen frånvarande förälder precis. Djuren tar jag när dom somnat sedan. Men ofta vill dom vara med.